God Jul och Gott Nytt 2012

Med en bild på barnen från fantastiska sommardagar i ett svallande hett Grekland önskar jag dig allt gott över jul och nyår. Låt sedan ny inspiration falla på plats då du får ett nytt år att göra vad du vill av. Sikta in dig, men vila först vännen.

Jag fredagsjobbar just nu och ser ut över gymmet på Friskis&Svettis. Det jobbas friskt i plankor, med hantlar och i en massa maskiner. Stärkande, uppbyggande och peppande! Känner lätt svaghet i benen efter min träning med en av gyminstruktörena idag. Klarade mer än jag trodde. Fick skön peppning! Det önskar jag dig också. Allt gott till dig!

Friskvårdsterapeut och kostkonsult

med kognitiv inriktning

Det är jag idag! Yippie! Tjolahopp! Mot nya mål! Stärkt, peppad och inspirerad. Inifrån och ända ut! Åter till firandet!
Ha det fint kompis!

Tack Eva-Lena!

Jag är stolt över att få ha din blogg här Eva-Lena. Det känns fantastiskt kul och jag är tacksam att du generöst gett av tid och tanke. Hur fint som helst!

I vanliga fall brukar jag tacka gästbloggarna med ett ord-moln, men till dig hittade jag nåt annat. På Reykjaviks huvudgata hittade jag nämligen en cykel med stickad muff, runt hela cykeln. Mjukt och omtänksamt ombonat tänkte jag och den bilden vill jag ge till dig. En varm, omhuldad känsla av omtänksamhet. Till dig Eva-Lena och ditt element, cykeln! Varmt tack! Var rädd om dig!

Eva-Lena Frick gästbloggar

Det är måndag och klockan är tre, jag lyfter telefonen och ringer för att boka kvällens spinningpass för mig själv och äldsta dottern. Vi får de två sista platserna och jag känner glädje över att veta att jag kommer att bli trött ikväll. Kommer hem och hittar dottern i soffan, "sådär" tänd över ett spinningpass men hon följer med,vetandes att det känns härligt efteråt. Det är skönt att konstatera att man lyckats överföra något av det viktigaste som finns för att skapa en härligt liv fyllt med glädje! Vi anländer till en miljö som är så instängd den kan bli, ett rum på övervåningen med 15 cyklar och dålig ventilation (inte ens vetskapen om detta kan hindra mig) men som ändå under den närmaste timmen ska ge mig så mycket frihet. Passet drar igång och svetten lackar, jag blir mer och mer "ett med cykeln" och går in i mig själv och sliter. På med motstånd, musklerna skriker men jag trampar vidare. Just ikväll svarar kroppen bra och jag känner mig stark. Det enda som är min kontakt med yttervärlden är en blick då och då på dottern på cykeln bredvid, även hon kämpar och ser så där härligt lycklig ut i blicken. Urban, ledaren för passet, skriker att det är 40 sekunder kvar på intervallen och jag känner att "inte mer, det här går bra". När orden "sista låten för ikväll" kommer vill jag inte sluta, "bara lite till" är min önskan. Passet är slut och jag kliver av min"kompis", känslan är stark av välbefinnande och endorfinerna är många i min kropp, HÄRLIGT! Denna korta stund när man precis har slutat kämpa och får lugna ner sig är obetalbar! Därför är jag lycklig över att det kommer många fler måndagar och torsdagar framöver OCH att jag även på eget bevåg kan erbjuda mig själv denna känsla närhelst jag vill. Man vill bara ha mer och mer och jag är sååå lycklig över att ha möjligheterna att ge mig själv denna gåva!
Eva-Lena Frick

Presenterar en ny gästbloggare

Under min uppväxt var hon en stor idol. En fantastisk förebild för oss alla i IFK Sävsjö som slet med stavgång i backarna och rejäl skidträning innan snön la sig varje säsong. Eftersom jag och min syster också hette Karlsson på den tiden hände det att vi förväxlades som om vi voro fyra Karlsson-systrar från samma familj. Jag minns att jag kände stolthet över det.


Vi såg alla upp till systrarna Eva-Lena och Mia Karlsson. Skidåkaressen från Sävsjö. Ofta iklädda den blåvit-randiga åka-fort-mössan. Iallafall när det skulle tävlas. Eva-Lena är storasystern och också gästbloggare här imorgon. Hon var framgångsrik som skidåkare i landslaget under 80-talet och har deltagit i OS. Engagemanget för idrotten har varit stort hos Eva-Lena hela vägen.Hon är styrelsesledamot i Svenska Orienteringsförbundet, men kanske framförallt VD för Vätternrundan. Att idrotten är hennes bränsle går inte att ta miste på. Imorgon får du Eva-Lena Fricks blogg!

Hälsoprofilbedömare

Nu kan jag lägga Hälsoprofilbedömare till mitt CV! Idag avslutades kursen och vi fick våra intyg från Gunnar Andersson som grundat detta mätinstrument kopplat till livsstilsförändringar.
http://www.hpinordic.se/extra/pod/

Det är näst sista kursblocket. I december runt lucia hoppas jag kunna lägga till titeln Friskvårdsterapeut och Kostkonsult med kognitiv inriktning till mitt CV också. Det är fortfarande mest inspirerande alltihop, men det går lite trögare. Lite mindre entusiasm uppbådas automatiskt i kroppen min.

Skönt då att vi är ett gott gäng. Jag känner ett fantastiskt stöd i min studiegrupp, mina vänner och i familjens tålamod. I måndags jobbade vi hårt i Studiegruppen och hade samtidigt Surströmmingsskiva. Därefter fick jag landa i soffan hemma hos Perssons i Viksjö. Klart jag är tacksam.

Det är många som stöttar, hejar på, frågar och visar intresse. Det är jag också tacksam för. Supporterklubben är viktig. Hänger ni med ända in i mål?

Första parkett i tvättstugan!

Sonen drog igång denna på YouTube, greppade gitarren, stängde in sig och körde samma version. Jag betalade 11 spänn och fick lyssna från tvättstugan. Första parkett var min känsla!

Oumbärlig! Är jag!

Arbetsdagen avbröts abrupt idag när sonens dagis ringde från utflykten till stadsbiblioteket och meddelade att sonen blivit kräksjuk. När jag väl hämtat honom hade pappan redan kommit dit och vi avlöste varandra och jag satte sonen min i bilen och tog sikte mot hemmet. Ett samtal till skolan bara för att lösa eftermiddagen.

Han somnade snabbt i bilen och jag började grunna ut hur jag nu skulle hinna allt jag skulle få gjort på jobbet. En lätt stressad tanke satte sig i mellangärdet. När jag kom hem satte jag igång med att fixa för hemmavarandet. Mailade jobbet och planerade för vikarie imorgon. Mitt i allt hördes rösten uppifrån. -Mamma, jag ska inte kräkas, men jag vill bara att du ska vara med mig. Jag kommer skrek jag, skickade mailet och studsade uppför trappan. Ibland kan det inte bli tydligare . Jag är oumbärlig. I stunden. Här och nu. För honom. Jobbet fick att mail och även om det inte blir som jag tänkt mig löser det sig bra där ändå. Nu slår jag igen datorn också. Och är oumbärlig!

Upplevde Munksjön runt

Fick tillfälle att bättra på idrottslektionen idag och drog iväg i dagsljus på en löparrunda. Runt Munksjön! Det var längesedan. Härlig uppfriskande upplevelse. Det är kallare nu. Sedan ser det lite annorlunda ut. En skön liggbänk frestade rejält i södra delen och strax därefter en skönt utegym. Vilken träningsupplevelse det kan bli. Bara runt Munksjön! Rekommenderas. Har du dessutom tillfälle att knipa åt dig en utestund i dagsljus, så. Gör det. Du väljer. Det mår du bra av!

Min fina Lina!

Du måste bara klicka dig in och läsa om Lina. Min kompis som också gästbloggat här. Du vet: Linas godingar. ( Obs! Hon var här först!;) .) Klicka in och läs hennes berättelse! Vackert och inspirerande. Storslaget! Svårslaget!

http://hudoteket.se/html/linas_historia.html

Nära livet

Pratade om en kick i igår. En stark upplevelse. Något man blir uppfylld av, berörd av. Kanske drar endorfin-produktionen igång? Kickar är sköna. Många jagar kickar. Olika slags kickar. För mig är kickar de stunder man verkligen påtagligt känner livet i sig. Tiden stannar.

Kanske är det så att man själv måste vara här och nu för att möta kickarna som skjuts mot en som pilar. Man måste öppna upp och låta dem drabba en. Vara närvarande.

Jag fick en stark upplevelse-kick av att bara som vanligt komma hem från jobbet igår och möta barnen som de är just nu i stunden. Efter cykelruschen andfådd inramlandes i hallen...Kraftfulla skutt dansar nerför trappan och kräver en och flera mammakramar. Känner att jag nästan vill nypa mig i armen. Tiden stannar i mitt liv. Tänk att få uppleva detta om och om igen. Jag är tacksam!

Fantastisk Core-kick!

Igår kväll fick vi Core-ledare i Friskis&Svettis Jönköping inspiration i ledarskap och pass-upplägg. Tina Uppfeldt utbildningsansvarig från Friskis&Svettis Riks guidade oss igenom ett kraftfullt träningspass med medryckande,piggt ledarskap. Efteråt snackade vi ihop oss kring Core-passet i Friskis&Svettis just nu.

Jag gick med lätta steg därifrån. Stärkt, peppad och oerhört inspirerad. Kreativ i sinnet för att förändra och utveckla pass och ledarskap. Ett gott gäng tränar Core med mig på fredagar kl. 14. Vi blir fler och fler. Nu vill jag utveckla passet också. Hänger du med på den resan!?

Friska bollar i luften

Det är ett helt gäng bollar i luften för mig just nu. Ett gäng färglada friska bollar som ska falla på plats allteftersom på min väg mot mer Friskvård. Denna veckan ägnas åt fortsatta förberedelser.

En massagebänk är beställd och jag hoppas att jag inom kort kan knåda igång med lite mer seriösa massagegrepp. Än så länge har golv och köksbord fått duga, men eftersom jag gillar detta med massage (och min familj) känns det som en bra-att-ha-grej det där med en massagebänk. Nästa vecka blir det mer utbildning i massage.

Hälsoprofilbedömningarna denna vecka blev inställda, men jag har övat här hemma och räknat och knåpat. Blir allt visare.

Resterande förberedelser under veckan blir att träna in ett Röris-pass tillsammans med barnen. På väg hem från Stockholm ska vi passera Nyköping och föreläsa för en muslimsk kvinnoförening. Föreläsa och jympa. Kvinnor och barn. Har fixat ett Röris-pass så att de kan fortsätta på egen hand också sedan.

Sedan blir det ett kort Core-pass med mina kollegor på Sverigehälsan. Vi ska vara på gymmet och prova på styrka och avsluta med Core. Det ska bli riktigt roligt att få köra med ett gäng goda vänner. Friskusar!

Friska bollar i luften alltså, men jag greppar fler och fler och kastar dem hårt i mål. Bra va? Vi hörs!

Tack Hanna

Alla fina inspirerande ord i en bild Hanna. Jag är innerligt tacksam. Du har gett massor med energi!

Hanna Hillerström Rundh gästbloggar

Jag har alltid varit en teaterapa. En person som älskar (och då menar jag ÄLSKAR) att få folk att skratta. Som älskar att underhålla. Älskar att uttrycka sig med kroppen. En person som älskar att beröra. Och… ja, gillar att stå i centrum. För det gör jag, även om det kanske är lite fult att gilla det. Men, ja, I do. Allt detta märktes såklart ganska tidigt av min omgivning. Morfar, som alltid har varit en tekniknörd, skaffade såklart videokamera (som resten av alla mellanmjölks-Svenssons) i början av 90-talet, vilket resulterade i massa filmer på mig och mina fyra småsyskon. Och jag antar att jag var oerhört förtjust i den där filmkameran. Morfar fick ställa upp som kameraman och filma mig, mimandes och dansandes till Marie Fredriksson, med en (dit-tvingad) lillasyster i bakgrunden som, på min begäran, skulle agera körsångare/bakgrundsdansare. Hon tyckte det var skittråkigt. Försökte gunga lite fint i takt till musiken, med tummen i munnen, sneglandes på mormor som gjorde fula miner vilket fick syrran att brista ut i fnissattacker. I mina ögon: sååå oseriös. Jag, däremot, tog filmningen, SHOWEN, på fullaste allvar. Jag VAR Marie Fredriksson. Och jag vet att jag älskade det. Åren gick och mitt teaterintresse växte sig allt starkare och starkare: dramaklass på högstadiet, Småstickorna (amatörteatergrupp för barn/ungdomar) på Kulturskolan, teaterlinje på gymnasiet… och nu, idag, aktör i Landstingsrevyn sedan två år tillbaka. Det ROLIGASTE som finns, med världens roligaste och skönaste gäng. Jag älskart!



Teatern är så mycket jag. Skulle någon plocka bort den delen ur mitt liv skulle jag inte vara hel. Jag skulle liksom inte vara Hanna. Att stå på scen är det absolut BÄSTA jag vet, det jag älskar mest av allt och framförallt ger det mig så mycket energi och livsglädje. Jag är så tacksam över att få möjlighet att göra det jag älskar, tillsammans med massa andra tokstollar som också älskar att stå på scen. Den glädjen och de skratten man får under repetitioner, långa teknikdagar, sena kvällar… den är oslagbar! I år satte Landstingsrevyn tillsammans med Sällskapet Kommunalskratt upp en jubileumsrevy till förmån för Huskvarnas 100-årsfirande. Hur: de bästa sketcherna från respektive revy. Plats: Huskvarna teater. När: i slutet av september. Endast: fem (!) föreställningar. Och resultatet? Fem fantastiska föreställningar, med full (tolka rätt nu) publik och en makalös lyckokänsla. Lycka över att vara ett så härligt gäng, med sådan grym talang, och med en sådan go sammanhållning. Jag var i revy-extas under den helgen. Tacksam, lycklig, över att få vara med om just det där.


Jag tror att det är oerhört viktigt att vi underhåller våra intressen, passioner, det som gör oss till dem vi är. Att vi inte glömmer bort innebandy-Victor, elgitarr-Åsa eller bugg-Jörgen mitt bland alla måsten. Att vi tillåter oss göra sådant vi ÄLSKAR. Sådant som kanske inte alla älskar, men som DU älskar. Att leva ett hälsosamt liv tänker jag handlar om hur vi ger vår kropp bra, god energi. Men vi får inte glömma bort själen, och hur vi ska fylla den med energi. En hälsosam själ = en harmonisk människa, tänker jag. Att känna livsglädje, för det gör man, när man får pyssla med sådant man älskar. Med livsglädje sprids energi. Och att känna livsglädje tror jag gör oss människor till lyckligare sambos, kollegor, förebilder för våra barn – ja, till lyckligare människor.
Hanna Hillerström Rundh

Presenterar en ny gästbloggare...

För mig representerar hon generositeten själv. Har ni sett filmen Yes-man och kan tänka er en kvinnlig motsvarighet? Det kan jag, jag har träffat henne: Hanna Hillerström Rundh heter hon. Imorgon gästbloggar hon.

Ni har kanske träffat henne på Friskis&Svettis i receptionen. Kanske har ni sett henne dansa eldig Salsa någonstans? Kanske har ni jympat med henne eller sett henne in action på någon teater? Teaterapan, konstnären, tjejen med det underbara smittande engagemanget. Inspiratören! Imorgon gästbloggar hon här. Stolt lämnar jag ordet till Hanna!

Mer tänkvärt från Maj!

Tänkvärt:
Det handlar om en 92 årig man. Alltid välklädd, perfekt rakad och kammad
enligt senaste stuket redan klockan 8 om morgnarna. Detta trots att han
knappt har ledsyn.

Idag flyttade han till ålderdomshemmet.

Hans 70 åriga fru gick nyligen bort och detta gjorde flytten nödvändig.

Efter flera timmars tålmodig väntan i receptionen log han varmt när de
berättade att hans rum var färdigt.

När han manövrerade sin rullator mot hissen gavs han en visuell beskrivning
om hur hans rum såg ut, inklusive detaljer om gardiner och utsmyckning

"Jag älskar det" sade han med samma entusiasm som en åttaåring som just
fått en valp.

Men du har inte sett det än försökte man…

Det har inte med rummet att göra. Lycka är något man kan bestämma i
förväg. Om jag gillar rummet beror inte på hur möblerna ser ut och är
placerade
–- det beror på min inställning. Jag har redan bestämt mig att älska
rummet. Min lycka är ett beslut som jag tar varje morgon. Jag har ett val.

Jag kan ligga kvar i sängen och klaga över alla mina kroppsdelar som
fungerar dåligt eller inte fungerar alls

– eller ta mig ur sängen och vara tacksam över de delar som fortfarande
fungerar.

Varje ny dag är en gåva och så länge som jag kan öppna mina ögon skall jag
fokusera på den dagen och njuta av alla fina minnen jag har och fylla den
med nya.

Ålderdomen är som ett minnenas bankkonto. Du plockar ut de minnen som du
lagt in under din livstid.

Så mitt råd till dig är fylla varje dag med goda minnen i din
minnesbankkonto. Jag fortsätter att sätta in i mitt.

Några enkla råd som leder till lycka:

1. Befria ditt hjärta från hat.

2. Befria ditt sinne från bekymmer.

3. Leva enkelt.

4. Ge mer.

5. Förvänta dig mindre.


TACK MAJ! TACK!

Att välja och att dö

Jag omger mig av kloka människor. Kloka, generösa och livserfarna människor som delar med sig. Det är stort tycker jag och det slår mig nästan dagligen. Ibland många gånger varje dag. När jag är i Stockholm på min livsbejakande kurs befinner jag mig i en varm stor bubbla av människor som berikar. Det är riktigt stort. Uppfyllande och påfyllande. En av mina kompisar på kursen heter Maj. Hon greppade mitt hjärta nästan omedelbart. Som bonus hamnade vi i samma studiegrupp. Dessutom reser vi alltid hem tillsammans. I början pluggade vi frenetiskt, på mitt initiativ. Att jobba 100% och plugga samtidigt som man har fyra sköningar hemma kräver sin planering, tänkte jag. Mitt i allt snackade vi om livet. För varje hemfärd har det blivit mindre plugg. De senaste gångerna har vi inte pluggat alls. Vi pratar om livet. Det ger mer. Här och nu. Vi väljer det.

När Maj har stressföreläsningar börjar hon med att lyfta ordet måste. Hon säger att i livet finns bara två måsten. Det ena är att dö. Alla som föds måste också dö. Förr eller senare. Så är det. Det andra är att välja. Man kan välja. Man kan välja sin inställning till saker. Maj rekommenderar till exempel att byta ut ordet måste till ordet vill. Det ser jag som en nyckel. Tänk dig att istället för att säga: -Jag måste städa, säga: -Jag vill städa. Känn på det.

Det finns alltså bara två måsten i livet. Vad skönt det kändes. Idag är det torsdag och på torsdagar vill jag städa. Ha det bra så länge kompis. Och du, välj. För din skull! För dig! För att du vill!

Sverigehälsan

Här igen! Omgiven av generösa kursare, bra föreläsare och en alldeles underbar studiegrupp. Resande folket kallar vi oss. Det är vi som reser en bit för att komma till Sverigehälsan på Kungsholmen i Stokcholm. Vi brukar träffas extra länge på måndagkvällar. Denna gång med fokus på HPB. Hälsoprofilbedömningar.

www.sverigehalsan.se

På väg mot Stockholm igen!

Nu kommer de allt tätare, Stockholmsturerna. Stunderna hos de goda Stockholmsfamiljerna Karlsson och Perssson. TACK! (Ni gör det möjligt.) Stunderna på Sverigehälsan. Det känns som om farten mot att bli Diplomerad Friskvårdsterapeut och Kostkonsult med kognitiv inriktning accelererar. Men, jag är med. Jag är på. Jag har farten.

Vi intog pizza på Vätterstranden i solnedgången i fredags. Oslagbart härligt och vackert. Vårt fredagsmys. Barnen sprang barfota i sanden. Vi hade sommar igen.
Lördagen gick i samma tecken. Återhämtning. Vi kom i form hemma. Landade. Fnittrade och njöt av att vara. Sommarkänslan under Kubbspel i trädgården mötte höstdimman och vi gick in.

Nattens sömn blev god och jag vaknade tidigt idag. Tidigare än de andra. I en kreativ anda. Jag satte mig och började förbereda en föreläsningsserie som är ett projekt jag gör i utbildningen. Morgonen är min stund på dagen.

Ikväll drar jag alltså igen. Mot Stockholm. Barnen accepterar läget. De har väl vant sig. Pappan drar lasset. Vi växeldrar. Tacksam!

När jag kommer hem frågar barnen om jag lärt mig nån ny massage. Det har jag. Då provar vi greppen och de får önska. Oftast vill de att jag slutar med Sommarregn. Det är skönt!

Bubbel-eufori i mitten...inget konstigt alls...

De små stunderna duggar tätare än du anar.

Ibland tätare än du ser. Du hastar förbi dem alldeles för lätt.

Idag har varit en helt vanlig jobb-dag och så en del vardagsskjutsande, men ändå en dag då tempot gett möjligheten (eller är det jag som valt tempot) att:

-suga extra på leendet från kollegan i korridoren
-lyssna in de spontana kommentarerna från tonåringarna (snacka om här och nu-känslor)
-glädjas åt en hög förbättrade resultat på konditionstesten efter fokuserade löprundor..
-njuta av att kunna bära sonen på ryggen längs gågatan
-fnissa åt barnens pruttlekar med en ballong när jag själv fick en linskontroll
-strunta i det jag inte hunnit eller glömt
-fika och snacka med barnen och en radda kompisar

Inga konstiga saker alls, bara livet här och nu, som bäst. Du uppfattar det, ser det, känner det. Låt de där stunderna stanna kvar. Låt dem så frön i dina mungipor, i dina skrattgropar. Låt dem stanna som leenden som leker på läpparna. Bubbel-eufori.

Hälsoveckan

Hälsan lyfter lite extra denna vecka. Eller ganska mycket extra. På alla möjliga håll kan man prova på träning och gå på inspirerande föreläsningar. Ett dignande smörgåsbord skulle jag vilja säga. Mer för varje år. Ta för dig nu av smörgåsbordet.

På Friskis& Svettis är det gratis träning under hela veckan. Allt i
mån av plats. Låt det bli starten på nåt nytt för dig. Inspireras! Må fint!

I trikåer varje fredag!

Ikväll packar jag åter väskan för min Friskis-fredag. Min heldag i trikåer. Tidigt imorgon bitti drar jag på mig de rödvita trikåerna. Några uppsättningar till får fylla väskan till bredden. Matsäcken blir förstås också rejäl. Man ska orka!

Vilket avslut jag får varje vecka. Det känns fantastiskt lyxigt och också lite utmanande. Så positivt och energifyllt. Man ger och får. Man laddar ur
och laddar upp.

7.00-morgonjympa
10.00-senior
14.00-core
15.00-bas

Under min praktik idag var jag med och gjorde Hälsoprofilbedömningar. På FHV. Det ska jag göra fler torsdagar. Inspirerande och fantastiskt lärorikt är det att få ta del av Hildi Svensson erfarenhet. Spännande också att få prova på själv.

Ha en fantastisk helg! En riktig höstmys-helg. Tänd ljus i massor!

Ödmjukhet sa en av kusinerna är känslan man får...

..när en hel buss fullastad med släktingar lyckas få ihop en helg och dra ner till Danmark för att fira vår 70-åriga "moster". Det var morbrorns sambo vi firade i helgen. Morbrodern och sambon som bott samman länge i ett hem för funktionshindrade. Det blev som alltid ett generöst firande. Ett firande där alla oavsett förmåga bjöd sitt yttersta. Dansgolvet fylldes av gammal och ung, gående och rullstolsbunden. "Smuk som et stjerneskrud" satte sig på repeat i huvudet mitt. Härliga minnen och hopp om framtiden när alla umgås på detta sätt. Jag känner också ödmjukhet. Härligt att få vara med! I gänget! Min fina Porsgaardssläkt. Dejligt hygge!

Råplugg i mysbyxor och raggsockor

Sent hemkommen från ett intensivt kurs-block i HPB igårkväll. Dagar med siffror, omvandling, analys och reflektion. Inramat av tjejmys och skön omsorg från familjen jag bor hos. Karlssons i Nacka denna gång. De gör det möjligt. Mina fina kompisar som jag får landa hos. Ovärderligt.

Idag fick bli en pluggdag. Eftersom jag var borta förra blocket har jag en del att ta igen. När jag lämnat barnen kröp jag snabbt i mina mysbyxor, satte på mig raggsockorna och angrep såväl idrottsskador som psykoanalytiker och hälsofrämjande ledarskap. Allt i ett rasande tempo. Idag går det som smort. Jag ser redan änden av dagens plugg. Det känns riktigt skönt. Tacksamt att hitta flytet! Belöningen blir en stund i badhuset när dottern tränar simhopp. Badhuset ger avkoppling!

Om du vill läsa om Hälsoprofilbedömning som jag just nu läser om och jobbar med kan du kika in på:
http://www.hpinordic.se/extra/pod/?id=2&module_instance=1&action=pod_show&navid=2

Linas godingar

Min fina vän Lina som bloggade för ett bra tag sedan här har alltid inspirerat mig i köket. Hon är en fena på att få till mumsiga rätter och visar stor kreativitet i köket. Sonens celiaki har nog gjort henne mer experimentell än många andra. Nu under sin livsstilsförändring (som hon beskrev tidigare i sin gästblogg) har hon experimenterat en hel del med sin egen mathållning. Letat recept och hittat goa grejer. Jag bad henne om att få något recept då och då på något riktigt smarrigt.

Här kommer den första i raden av Linas godingar:
Passionsdrömmen
Ingredienser:
1/2 banan
1 burk 1% Lätt Kesella
1 påse frysta mangobitar
2 passionsfrukter
Mixa allt och spetsa ev. med några vaniljfrön.

Njut direkt! Går också bra att frysa in och ta fram när andan faller på./Lina

Visst låter det gott. Måste prova så snart som möjligt. Kanske till fredagsmyset!
Ha en riktigt go helg! Du där!

JAFFA-torsdag

Idag har jag varit på Företagshälsovården. Jönköpings Kommuns företagshälsovård. Jag var där för att vara med på en föreläsning i Jaffa. Ett Friskvårdskoncept som vänder sig till Kommunens anställda. Ett Friskvårdskoncept man kan söka.

JAFFA står för: Jönköpings Kommun Arbetar För Friskare Anställda
Mål/Syfte: Att genom olika friskvårdsinsatser bevara och utveckla de friskfaktorer som hos individen bidrar till att öka välbefinnande och hälsa. Därigenom förebygga allvarliga sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar.

Friskvårdsinsatserna styrs efter det individuella behovet och inleds med ett hälsosamtal och en hälsoprofilbedömning. (Där kommer jag in vid ett par tillfällen...) Friskvården handlar om hela människan och riktas individuellt och personligt till var och en och till hela arbetsplatsen. En fantastisk insats som görs under ett helt år och som sedan utvärderas med statistik osv.

Hildi Svensson som är Friskvårdskonsulent (fd gästbloggare) inledde med orden:

Det är ditt liv -ta väl hand om det
NU-Är Din stund på jorden

Denna dag berördes vi än mer av dessa ord med tanke på Stefan Livs oerhört tragiska bortgång och alltför korta liv. Man blir påmind om att livet är Här och Nu. Bäst att se till att må så gott som möjligt! I stunden.

Fler Hälsocoacher!

Läste i tidningen att man i ett projekt på några vårdcentraler i Jönköping ska låta Hälsocoacher jobba för att människor ska må bättre fysiskt och psykiskt. Ett projekt! Personerna i projektet får en coach som guidar personligt och utgår från individen för att förbättra måendet. Hela människan! Hur fint som helst. Klart det kommer ge resultat tänker jag som är så inne på just detta i min egen utbildning. Det fina med utbildningen jag går är ju också den Kognitiva inriktningen där vi lär oss möta människor där de befinner sig.

Och så kom jag på att jag verkligen gillar tisdagar. Det är nåt flyt med tisdagar. Man är igång, det är bara att hoppa på flödet. Bejakande! Nu ska jag dra och fixa bröd till tisdagsfikat i eftermiddag. Ett viktigt inslag i veckan! Att mötas över en kopp kaffe och en riktigt god macka! Fint!/Ann-Louise

Konditionstester...

Jag laddar denna vecka med att läsa om Konditionstester. Nästa veckas block i utbildningen ska nämligen helt och fullt ägnas åt Hpb, nämligen Hälsoprofilbedömning. Det är mycket siffror! Mycket mer än jag är van att omge mig med ;). Hur som helst känns det otroligt intressant och när det nästa vecka blir lite mer konkret gissar jag att det mesta faller på plats. Undrar om man själv håller måttet.... Ha en fin vecka!

Tack Ulle!

Tackar med alla dina sköna ord från bloggen i ett moln.... Kram! Ann-Louise

Ulrica Strömkvist gästbloggar

Tankarna jag tänker påverkar hur jag mår!

Sommaren 2010
Först en mindre chock att det var en kille... var så inställd på en tjej. Men sen den totala chocken; den lille killen inte såg ut som förväntat!! Det var min man som upptäckte det först, han trodde att ena örat legat vikt, men sedan såg han att så inte var fallet. Jag såg på min man och på barnmorskan att något var fel. Jag frågade och frågade men när jag inte fick något svar lyfte jag själv upp min nyfödde son och såg med egna ögon att något var fel! Totalt förvirrad, ledsen och mörbultad tog nu mitt och min mans liv en oväntad vändning!

Det visade sig att vår son, Pontus, fötts med ovanliga syndromet Treacher Collins syndrom vilket innebär att hans lilla ansikte inte utvecklats normalt under de första veckorna i magen. Pontus hade underutvecklade ytteröron, underkäke och okben. Utöver detta hade han dessutom gomspalt.

För att överhuvudtaget kunna anpassa oss till denna nya situation fick vi bo på sjukhus i några veckor efter förlossningen. Vi behövde hjälp med att få kontroll över Pontus andning och matning. Dessutom fick kuratorer och psykologer hjälpa oss med att orientera oss i alla tankar som for runt i huvudet.

Vi var ganska snabbt klara över att det inte fanns någonting att göra, förutom att acceptera och gå framåt men alla frågor som ville ha svar var emellanåt outhärdliga. Det snurrade så mycket tankar att vi tvingades hitta ett sätt för att inte gå under. Vi kom fram till att det inte går att tänka på allt som eventuellt kommer eller inte kommer att hända utan vi måste bara leva HÄR och NU. Så det blev vårt mantra. Så fort tankarna for iväg hejdade vi dem och sa högt för oss själva, HÄR och NU!

Både min man och jag var väl medvetna om vilka faser man kan gå igenom när man hamnar i en kris; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Man brukar säga att det tar cirka ett år att gå igenom alla faser. För mig var det exakt så och jag har hela tiden varit medveten om var jag befunnit mig och varför. Det gör inte att det varit så enkelt alla gånger… men kunskapen har ändå varit positiv.

Många tycker att vi är så starka och undrar hur vi tagit oss igenom detta så bra. För oss är det enkelt; det finns inga alternativ än att gå vidare och göra det bästa av situationen. Jag tror att vi alla klarar mer än vi tror och det är inte förrän man själv utsätts för en situation som man verkligen kan förstå hur någon annan har det.

Det som verkligen förändrat mig efter detta år är att jag numera lägger många ”onödiga” tankar åt sidan och tvingar mig själv att lägga energi på sådant som gagnar mig på ett positivt sätt. Jag planerar mindre, lever mer för dagen och jobbar varje dag med att sortera de tankar som virvlar runt i huvudet. Mia Törnblom sa på en föreläsning att vi tänker ca 65 000 tankar varje dag och det påverkar givetvis hur vi mår om merparten av dessa är negativa eller positiva.

Det finns ingen annan än jag själv som kan tänka mina tankar och jag har gjort ett aktivt val, nämligen att merparten ska vara positiva!
Ulrica Strömkvist

Följ Pontus och Ulrica vidare! Ulrica bloggar på www.pontusstromkvist.blogspot.com

Presenterar en ny gästbloggare

Nu dundrar det igång här på bloggen ordentligt igen. Höstens första gästbloggare är redo att generöst dela med sig av en nära-livet-upplevelse.

Bloggar imorgon gör min sprudlande gamla Sävsjö-kompis Ulrica Strömkvist. Ulle (som jag kallar henne) är gift tvåbarnsmor och polis till yrket. Som kompis till henne har jag gång på gång bevittnat hennes styrka genom livets växlingar. Hon verkar ha något extra att plocka fram när det behövs.

Hon är tydlig, rättfram och oerhört charmig. Hon vet vad hon vill! Hon siktar! Hon inspirerar! Hon har en utstrålning som golvar de flesta. Imorgon får du golvas av hennes blogg. Direkt från livet. Här och nu!

Friskis-fredag!

Tjohooo! Min första Friskis-fredag. Kl. 7.00 drar jag igång till tonerna av Zifas, On the road again. Kan en dag starta bättre? Känner leendet leka på läpparna!

Min fina höst

Ja..nu har vi dragit igång...Höstens arbete har börjat. Det blir veckor fyllda av fart, sköna möten, undervisning, skrivande, pluggande och friskvård. I ett av mina senare inlägg under våren skrev jag till dig om att hösten skulle bli lite annorlunda. Mer friskvård var siktet inställt på och så blev det.

Jag fortsätter att dra iväg till Stockholm och Sverigehälsan då och då för att fortsätta min utbildning till Friskvårdsterapeut och Kostkonsult. När jag är hemma och jobbar blir det Måndag-Onsdag på Ljungarumsskolan. Härliga dagar med sköna tonåringar. Svenska, Religion, Geografi och Idrott. Torsdagen ägnas åt att skriva, praktisera på Företagshälsovården och att plugga. Fredagen blir en Friskisfredag. En fest-dag helt enkelt. Att leda jympa och inspirera i friskvård! Oslagbart härligt. Det är så jag ser det. Så rätt. Helt rätt.

Idag, torsdag skiver jag och läser om vartannat. Samtalsmetodik, Motion och Livsstil, Hälsopsykologi, Massage. Jag har det fint!

Friskare med förståelse

Psykiska sjukdomar förknippas ofta felaktigt med en persons karaktärsdrag. Man säger till exempel att en person är schizofren inte att personen har schizofreni. Man antas vara en psykisk sjukdom. När det gäller fysiska sjukdomar som till exempel cancer, säger man att personen har cancer. Personen är inte cancer.

Detta säger en del om våra fördomar om psykiska sjukdomar. Det säger också något om den förståelse vi visar våra medmänniskor med psykiska sjukdomar. Det är lätt att ge en stämpel, eller känna sig stämplad.

Jag tror att om vi människor förstår varandra bättre och vill förstå så mår vi bättre. Vi blir friskare.

På www.hjärnkoll.se kan du öka din förståelse. Med kunskap.

Mammabröd och Susannes Supermussli

Brödlådan gapar tom. Bara tråk-flingor i skafferiet. Regnet öser er. Imorgon drar jobbet igång för min del. Känner för att fylla brödlådan med lite kraft och skafferiet med massor av god energi.Det blir Susannes Supermussli och Mamma-bröd.(Recept på Susannes Supermussli hittar du www.hudoteket.se)

Barnen brukar önska något de börjat kalla Mammabröd. Ett filmjölksbröd vi bakat länge på olika sätt. Gott, saftigt och så kan det varieras oändligt. Ett riktigt bra bröd. Gott! Barnen har via sina tydliga gilla eller ogilla-kommentarer fått inspirera till innehållet. Idag blev det såhär:

Mamma-bröd

5 dl siktat Dinkelmjöl

5 dl Dinkelmjöl fullkorn

1dl vetegroddar

1 dl solrosfrön

1 dl krossade linfrön

1 tsk salt

4 tsk bikarbonat

2,5 dl rågkross

3 msk honung

1 liter A-fil 3%

Lägg gärna i aprikoser, russin eller kanske två rivna morötter. Rivet äpple är också gott att ha i. Någon gång har jag haft i musli. Bara att variera som du vill.

Blanda först det torra.Tillsätt sedan fil och honung. Blanda allt . Fyll i 2 smorda formar. Jag brukar smörja med lite Rapsolja. Baka längst ned i ugnen i cirka 100 minuter. 175 grader.

Det här blir gott!

Hon springer...

... och fortsätter inspirera oss. Susanne Dalsätt (som tidigare gästbloggat här) är åter ute på en inspirerande runda. Mitt tips till dig: -Mät dig inte med henne, inspireras av henne och hitta dina egna mål. Susanne är fantastisk. En positiv, härlig och inspirerande person som har en drivkraft många av oss avundas. Dessutom lyhörd och duktig på att coacha personer i livsstilsförändring. Heja på Susanne! Följ hennes runda på www.kostsusanne.blogspot.com

Kikar in...

Det var ett tag sen. Ett tag sen jag skrev och uppdaterade bloggen. Ett tag sedan jag i skrift reflekterade här. Längtar efter det igen. Längtar efter ventilen, inspirationen och utbytet. Längtar efter att ge. Och få. Och ge.....Till dej!

Sen sist har det förstås hänt mycket. Berörd står jag. Rörd till glädje och eufori, men också frustration och eftertänksamhet. Du känner säkert samma. Sommarens händelser drabbar oss. Låt oss stå samman. Starkare.

När jag bloggar igen har vi kommit en bit in i augusti. En ny gästbloggare står redan beredd att dela med sig. Till dess drar jag upp knäna igen i stolen och lutar mig tillbaka. Då och då kutar jag nöjd en runda. Jag springer faktiskt. Det hoppar jag högt över. Dagen inleddes med att öva in rörelser till höstens härliga jympapass. På trallgolvet med altanfönstrena som spegel medan resten av familjen sov. Vi ses snart!

K-släpp!

I samklang med Kosläpp här och var inspireras jag att göra ett eget K-släpp. Ett Kreativitetssläpp. För att ge nya idéer, projekt, plugg och tankar i Friskvårdens tecken mer utrymme bloggpausar jag tidigt i år.


Känslor av tacksamhet fyller mig när jag tänker på alla fantastiska gästbloggare som generöst delat med sig under året. Värme och lycka flödar över när jag tänker på att att du tittat in!


Jag väljer nu att vara närvarande när stunderna ges. Stunderna i den värmande solgläntan med dottern. Samspråket med den äldste som snart växer ikapp mig. Mottagandet av maskrosbuketten från den stolte plockaren. Långpromenaden igår hjälpte mig sålla.



I höst är siktet inställt. Målinriktat! Vägen dit blir kreativ. Mer Friskvård!
Ta väl hand om dig! Vi hörs!

Det blir mycket planerat!

Vara effektiv, kunnig, flexibel, kreativ lyhörd. Stresstålig. Känna in och känna av. Entusiasmera, motivera och nå de högre målen. Vara uppdaterad! Samarbeta! Avgränsa. Balansera. Hinna. Vara närvarande. Planera! Och så vidare. Jaa, och så vidare. Och så vidare....

Under mina år som lärare har jag blivit en fena på detta. En projektledare! Också i privatlivet.... (mest på gott, men ibland i ett tempo som är för högt...jag vet...) Det finns myckt som är så roligt att jag vill hinna med. Vill, vill, vill.....

Min erfarenhet av att vara lärare har har också gett mig insikten av hur viktigt det är med "bohemisk tid". Eller ja, kalla det vad du vill. Ta dagen som de kommer-tid. Reflektionstid kanske. Hämta andan-tid. Numera är det ganska enkelt. När jag känner att det blir för mycket måsten...så sätter partybromsen in....Jag känner ingen lust. Det som blir för mycket är inte roligt. Då måste man skala. Ta bort! Skala!

Det är viktigt att lära känna sig själv där. Jag pratade med en närstående om detta för ett tag sedan. Hon hade mycket att stå i. För mycket! Man såg på hela kroppsspråket när hon började prata om det. Hela uttrycket. Det vaaaar för mycket. Eftersom jag känner henne och vet att hon är en ambitiös person sa jag: -Skriv upp allt på en lista så ska jag hjälpa dig att stryka. Eftersom du är så ambitiös finns det massor att stryka. Vi skrattade åt det där! Men visst har det sans. Vett och sans!

Denna vecka har varit tvärtjock för mig. Lite för! Jag ser det, men idag är det fredag. Varva-ner-läge. Det gör jag.

Tänk till och reflektera: Hur är balansen i livet? Kanske har du ett lugnare jobb och kan ha en inrutad fritid och planera den minutiöst. Kanske funkar det för dig.

Se till att det blir ditt val. Ditt!

Ha en riktigt fin helg!

Att välja glädje!

Inspirerad av förra veckans gästbloggare Cornelia fortsätter jag på temat att välja lägger ut text- och bildspelet Glädjekällan. Det är Carolina Gårdheim (som också gästbloggat tidigare) på Kreativ Insikt som gjort spelet. Ta dig en stund och välj glädjen!

http://kreativinsikt.jetshop.se/pub_docs/files/Bildspel-bok-Gladjekallan.swf

Jag lägger det bland bildspelen också! Ha en riktigt fin vecka!

Tack Cornelia!

Tack för starka, kloka och beprövade tankar! Oslagbart!

Cornelia Flood gästbloggar

För ett par år sedan fick jag höra från en mycket klok man att "du måste vara din egen förste försvarare, för ingen annan kommer vara det åt dig".

Ovanstående fras har betytt mycket för mig sedan dess. Jag valde att tolka det så, att jag måste satsa på, och ta hand om mig själv för att därefter vara kapabel till att fokusera på de som finns runt omkring mig. Vardagen drar och sliter i oss åt olika håll och ibland är det svårt att hänga med, eller att prioritera rätt. Livet går uppåt för att sedan gå lite nerför, och så rullar det på i en helt normal och naturlig berg- och dalbana.

Motgångar kan komma i form av små kullar som vi måste ta oss över, eller berg i samma storlek som Mount Everest. Jag stöter på dem, och du stöter på dem, i olika skepnad och intensitet. Får man streta på allt för länge uppför berget så kommer mjölksyran i benen som en påminnelse om att det är dags att sakta ner lite. Det är hög tid att chilla lite helt enkelt, om jag får använda ett av mina favorituttryck.

Livet och vardagen blev för mycket för mig en dag för drygt fyra år sedan. Kullarna och bergstopparna hade avlöst varandra i en lång rad och energin hade helt enkelt tagit slut. Det blev platt fall och två år spenderade jag ståendes vid sidan om livet. Jag tittade på när alla mina kompisar fortsatte med sina liv, och levde som normala tonåringar samtidigt som jag själv kämpade med näbbar och klor för att hantera all den ångest jag bar på. Jag levde i en vardag fylld av självhat, depression och isolering. Vändningen kom när jag flyttade långt ut i skogen i en undangömd del av nordöstra Skåne, en varm majdag för tre år sedan. Under nio månader bodde jag tillsammans med åtta andra tonårsflickor med liknande problem som mig, och tillsammans gjorde vi allt för att vinna över den där tärande ångesten inombords. En period fylld av förtvivlan, sorg och tårar, men samtidigt otroligt mycket glädje.

Det fina med att befinna sig längst nere på botten är att det bara kan bli bättre. Till sist kommer man till en punkt där man inte har någonting att förlora på att kasta sig rakt ut i det okända, och när man väl vågar släppa taget blir man ofta positivt överraskad. Det är svårt att bryta vanor och mönster, speciellt om de innebär en trygghet som man inte tror att man kan överleva utan. Men under mina nio månader på behandlingshemmet lärde jag mig mycket om mig själv, och även om alla de andra jag träffade där. Jag insåg, på riktigt, att vi människor är väldigt olika varandra och att våra behov skiljer sig mycket. Det var en värdefull tid för mig, för när jag insåg att mina nyfunna vänner hade helt andra behov än jag, så insåg jag även att jag hade helt andra behov än dem.


Plötsligt var det okej att vara jag. Det var okej att säga ifrån om det var något som inte funkade för mig. Det blev genast tillåtet att försöka hitta vägar och lösningar som fungerade för mig, även om de inte gjorde det för någon annan. Men det viktigaste av allt, var att jag lärde mig att satsa på mig själv. Jag lärde mig att vara min egen försvarare, för ingen annan var det åt mig. Jag är trött på att vara någon jag inte är, att tryckas in i en form som ska passa alla, men som inte passar någon. Alla måste vi hitta våra egna vägar för att känna oss tillfreds med livet, och i min vardag handlar det om att försöka hitta en balans mellan att göra ingenting och att göra allt. Jag lärde mig att leta efter det som fyller på med energi, och att reducera de delar av mitt liv som stjäl energi ifrån mig. Så jag spelar piano. Jag fotar. Jag springer, promenera och hoppar omkring på jympagolvet på Friskis. Jag försöker ta vara på, och njuta av, de otroligt fina människor som jag har i mitt liv. Och jag vågar tillåta mig att drömma, och sikta högt.

"Var din egen förste försvarare, för ingen annan kommer vara det åt dig!"
/Cornelia Flood

Bilderna är Cornelias egna. Fantastiska!

Presenterar en ny gästbloggare

Hon skickade en fin kommentar till mig på bloggen och skrev under med sitt namn. Då visste jag inte att det var hon. Barnflickan hos grannen. På FB studerade jag hennes kommentar till grannen, underfundigt skriven, och kom på tanken att det kanske var hon som kommenterat. Via chatten fick jag napp. Visst var det hon. Via FB och en gammal blogg har jag haft förmånen att följa tjejens tankar och fantastiska bilder.

Cornelia Flood är gästbloggare imorgon. Eftersom jag inte känner henne särskilt väl fick grannen ge mig några ord som kan ringa in denna bloggerska ytterligare. Detta var de ord hon spontant fick fram: Cornelia Flood=intensiv, kreativ, pysslig, ben n' Jerrys, Oreos tryfflar, fotografering, avgudar guddottern Tuva, resa, converse, skriva, på och av, bloggar, framtidsdrömmar...

Hon är yngst ut bland mina gästbloggare än så länge, men jag har mer än en gång tänkt tanken att det kanske är hon som tänkt mest av oss. Klok är hon! Imponerad är jag! Imorgon får du hennes blogg! Cornelia Flood!

En av hennes egna bilder får ge dig en hint om vad som komma skall.

Avspänning och mental träning...

ger mersmak. Som en av delkurserna i utbildningen Friskvårdsterapeut och Kostkonsult på Sverigehälsan läser jag nu också Avspänning och Mental träning. Och tränar.

Vår lärare heter som jag tidigare nämnt Linda Hagbarth och delar av vårt kursmaterial är Eva Johanssons bok Avslappning och mental träning-för ett rikare liv. På hennes sida kan du få fantastiskt bra oh konkret hjälp för att komma vidare i detta ämne. Utveckla dig personligt.

http://www.utbildning-co.se/sv/

Jag har tränat sedan i februari och märker följande: Jag har lättare att komma ner i varv, jag har mer energi, jag känner mig lugnare och mer harmonisk, jag har ytterligare en ventil att ta till vid stress, jag orkar mer, -Jag har nycklar! Jag har faktiskt också märkt att jag kan styra om en dag med hjälp av avspänningen. Man kan säga att jag byter frekvens på nåt sätt. Ställer om! Ni vet de dagar man känner att allt blir fel från början. Ofta är det ju så att man då ser allt det som felar.

Jag har alltså redan fått effekter!

Under dagen är ofta vår vänstra hjärnahalva i hög aktivitet. När vi är i avspänning släpps den kreativa högra delen av hjärnan på. 10 minuter efter en stunds avspänning är fortfarande den kreativa, högra hjärnhalvan dominerande i aktivitet innan vänster hjärnhalva tar över igen.

Det finns forksning som visat att nya hjärnceller kan bildas i området i hjärnan som stimuleras vid avspänning. (Tror det heter hyphotalamus...)

Det är inte alls så flummigt som man kan tro utan riktigt konkret och tydligt. Och prestationslöst. Det är det som är grejen.

I helgen hade vi fin-fint besök här hos oss. När de åkte hem skickade jag med 6 avspänningsövningar att ha i mobilen. Det är förstås härligt att få skicka med nåt man själv känner man får mycket av, till andra fina vänner som gärna vill prova. Prova du också! Och ha det riktigt fint. Hela veckan och över påsk. Vi ses! Och hörs!

Taggar för påsklov!

Idag är det extra skön fredagskänsla här på skolan. Vi är taggade för påsklovet. Det är en fin bonus för både elever och lärare. Att få hämta kraft i sin egen takt för resterande del av terminen. Ha en riktigt go helg! Du också!

Anita fortsätter inspirera!

Nu med Morgonpromenader i sällskap med Vättern. Ja, du minns väl Anita som gästbloggade för ett tag sen. Fin-fina Anita som också är min passvärd på Core-passet. Hon fick fantastisk respons på sin blogg av er som läste både i kommentarer på bloggen, på FB och via mail. Ryggdunk och lovord haglade också. Den som ger, den får.

Nu inspirerar hon vidare. Det gör hon förstås alltid. Just nu via FB med vackra bilder på Vättern i morgonljus. Allt detta medan du ligger och sussar. Alla är naturligtvis inte gjorda för att stå upp och ha förmågan att se detta vackra på morgonen. Kanske du hellre lyfter blicken på kvällen. Hur som helst. Detta är vad Anita får. Detta slår an tonen till hennes dag. Det man matar sig med växer!

Kostdagbok i 4 dagar!

Idag har jag börjat föra kost-dagbok. I fyra dagar ska jag skriva ner allt jag äter. Detta som en del i utbildningen. Vår kost-lärare Conny Andersson på Sverigehälsan http://www.sverigehalsan.se/ har gett oss läxan. Detta för att vi ska känna på de saker vi utsätter andra för senare.

Frukosten den goa, är nerskriven och jag känner mig redan redo för förmiddagskaffet. Känner mig hungrigare än vanligt faktiskt! Man får olika effekter av undervisningen i Kost och näringslära!

Ljuvt att skåda!

Så här vackert har vi det i vår trädgård. De är små, men oändligt vackra när man tar sig en grundligare titt. Precis som du och jag! Värda att ge en grundlig titt och nya chanser varje dag! Njut nu vidare, så hörs vi!

Tack David

David Strandh gästbloggar

Hej jag heter David Strandh, en fyrtioplussare som bor ett stenkast utanför Bäckseda (Vetlanda) i ett rött litet hus, som växer till lite då och då, ihop med min goa fruga Jenny och tre tjejer som så smått börjar växa till sig. Ester 8år, Hilma 11år & nyblivna tonåringen Elsa 14år senare i år.


Jag jobbar som CAD ansvarig på Sapa och med det yrket tar jag hand om allt runt de 2D & 3D program som tekniker, ingenjörer, konstruktörer m fl hittar på Sapa´s och alla våra kunders finurliga aluminiumlösningar i för att kunna tillverka eller presentera ritningar, 3D modeller mm. På jobbet är jag även engagerad som Hälsoambassadör. Vi försöker inspirera våra kollegor till motion, leva hälsosamt, ägna oss åt avkopplande saker på fritiden som håller oss friska och ger ny kraft till jobbet.


De små korta insatserna för ett hälsosamt liv tror jag mest på. Smålänning som jag är så håller vi oss bara med en bil och jag tar cykeln vart jag ska. Under tolv års tid så tog jag de flesta morgonpromenaderna med vår saknade Golden Retriever Mose. Spettade hem med cykeln på lunchen, käkade ngt lätt och ofta en Pappakaka (Bellerina) efteråt, ja man kan unna sig det med 3km 4ggr/dag. Därefter en snabb promenad, 15-20min i skogen innan man drog tillbaks till Sapa. Det var på den tiden man jobbade mer övertid. Elsa 3år frågade en gång om jag skulle åka hem till Sapa igen en kväll då jag stack tillbaka till jobbet, hon trodde jag bodde där och kom och hälsade på.....idag prioriterar jag fritiden och familjen före jobb och övertid. Dessa cykelturer, koppla bort jobbet en stund och komma ut i naturen med hunden var och är påfyllnad i min tank och gav mig oxå en hyfsad grundkondition. Moses avlivning gav nog mig en lite för tidig fyrtioårskris och det tog några år till att komma dit jag är idag.


Just nu så livet kanske inte på topp men jag deppar inte ihop för det. I helgen så var jag ute vid vår familjs gamla timrade stuga som ligger på en bergsknalle med utsikt över en liten by som heter Bladekulla där bl a min morbror bor. Huset har varit uthyrt i många år men jag kände att jag var sugen på att kunna åka ut ngn helg då och då, leva lite enklare än hemma, använda vedspisen & tända på en törebit, gå ut och sätta sig med en kopp kaffe med ryggen mot en tall, gå ner till sjön och glida ut med kajaken eller ta med barnen på en fisketur. Bara ta det lugnt och förhoppningsvis koppla bort mer av TV, Facebook och Funbeat mm dvs saker som jag just nu tycker tar lite för mkt av tid som man istället borde ägna åt sig själv, familj och vänner. Starten i Bladekulla slutade efter 1,5h och ett snitt med motorsågen i vänster knä, ambulans till Eksjö och operation senare på kvällen. Nu har jag haft fem fina dagar med min kusin som är fem år yngre och som legat på samma sal. Hur han hamnade där är en annan historia.


De som känner mig närmre vet att jag är intresserad av ganska mycket och det är mitt högra knä som jag opererade ganska tidigt pga ungdomligt oförstånd, som gör att det är just så. När man är runt 20 så tror man att det är ok att ta ngn annans plats i Lidingöloppet utan träning innan, att kvällen innan Vättern bestämma sig för att ändå åka ihop med kompisar på racer och du själv på MTB. Jag vet inte hur många ggr jag fick släppa det året innan jag gav upp och cyklade i mål styvt en timma senare med värkande knän. Alla idiotgrejer slet ut mitt ena knä och i hela tio år efter operationen gjorde jag inte mkt sportaktigt.

Jag funderade på vad jag skulle skriva om som bygger upp mig mentalt och styrkemässigt idag. Jag samlar mest kraft av att träna själv men att även va en del av ett kompisgäng bygger oxå upp mig som person. Ibland är det som att träningspasset inte har existerat innan man laddat upp all data elektroniskt, blivit lite bekräftad som frugan säger. Vi är just nu ett härligt gäng som cyklar tillsammans men som även hittar på andra saker ihop. Man knyter alltid någon eller några lite närme intill sig som både ger kraft och inspirerar de dagar då du inte själv är på topp. Lika mkt som en runda med cykeln hem från jobbet genom Illharjens naturvårdsområde, på spångarna över Emåns porlande vatten och med fullt av vitsippor som växer bland alla träd. Lika mkt som en sån tur på 5minuter kan göra dig glad, inspirerad i flera dagar och på gott humör. Lika viktig är en paddling med kajak i outforskade vatten i Misterhults skärgård med frugan eller i Gryts skärgård med ngn nyfunnen vän. En sån tur kan man leva på i veckor och månader. Fylla en kopp kaffe i drejade muggen på jobbet, blunda och drömma sig bort dit en sekund ....eller två. Planera nästa miniäventyr ngn ledig helg, ut på en å eller ö med kanot och en eller flera ungar på övernattning, cykla med tjugo ungar & föräldar ut på skogstigar med fika och drömma om Sandåkra CK, ta en helg i goda vänners lag med racer till Öland och hem igen med bad, god mat och färdas i lagom fart genom Smålands underbara natur. Eller som nu sist iscensätta en fyra år gammal ide om ett multisportrace på rullskidor/Inlines, MTB, racer, löpning och efter 10h slit, god mat och fika sitta i badtunna på kvällen och dunka varandra i ryggen ”-Hur trött du var där du” och ”-Den backen var duktigt grym”. Att uppleva enkla och jobbiga saker tillsammans bygger upp mig som person och jag har åtminstone en likasinnad i gänget. Att ha sånt som bygger upp, hoppas jag inte ett för tillfället trasigt knä sabbar. Det kommer alltid finnas nya saker man inte redan prövat på och upplevt att drömma om. Vad drömmer du om ?


Mitt i allt detta jagande, som jag kan tänka mig att en del tycker, så gäller det att bara inse att det räcker med att tävla och sätta upp mål med sig själv. Själv är jag en medelmåtta i det mesta och det kommer alltid finnas ngn som är bättre ! Kajak hoppas jag väl kunna paddla iaf. En av mina bästa kompisar sa att vi sågar en långsmal lucka från sittbrunnen och framåt med gångjärn på, så kajaken ska du nog komma i om du så blir stelopererad. Ingenting är omöjligt.


Mitt motto har jag hittat på en kajaksite, var annars.
"Take nothing but memories - Leave nothing but footprints - Kill nothing but time - Above all, have fun" David Strandh

Presenterar en ny gästbloggare

En av Vetlandas hälsoambassadörer har fattat pennan. Eller kanske tangentbordet? Den äventyrslystne, kreative mångsysslaren David Strandh dyker upp imorgon. Just nu är han aktuell som bloggare från sjukhussängen med ett ben i utsträckt tillstånd. Något man inte ser ofta hos David. Det utsträckta tillståndet också. Passa på att njuta och inspireras av livskonstnärens balans mellan kreativa, äventyrslystna upptåg och mer eftertänksamhet över en kopp kaffe. Släkt i släkt är vi David och jag. Och oavsett avstånd beundrar jag alltid logistiken som gör att han till eller från de gemensamma släktträffarna alltid får till ett längre träningspass. Titta in imorgon! Och inspireras.

Cykelkedjan

Nu är det dags att börja samla ihop ett gäng cyklister. Börja snacka med dina kollegor redan nu. 2:a maj börjar det. http://www.cykelkedjan.jonkoping.se/

Vårruset!

Låt nu våren ta ett stadigt tag i din kropp och släpp loss lusten att springa. Se det som en kick-start. För många har det blivit en fin tradition. Om en dryg månad kan du picknick-mysa med ett gäng goda vänner efter ett väl avverkat lopp. Inpireras via hemsidan! http://www.varruset.se/start/content.cfm?Sec_ID=321&Rac_ID=110&Lan_ID=1

Utan dina andetag

Denna innerliga låt har jag låtit gå runt här hemma idag. Mina barn och min man har fått den i mina versioner. Du får den också. I Carolina Wallin Perez version!

Tacksam för solen

Titt som tätt kliver man ut och blir lätt bländad nu. Tror ögonen är i nån förvåningsfas... Men det är så skönt. När jag var på kurs senast passade vi på att lunchpromenera i vårsolen. Det var underbara promenader längs vattnet. Många var ute och fullkomligt lapade. Bara blundade och sög åt sig. Det känns som om vi behöver det nu. Det har varit en lång vinter. Ta emot nu! Solen!

Jag snodde åt mig en runda...

Inspirationen flödade till och jag snikade åt mig en runda. Barnen har blivit så stora att de (en kortare stund) kan barnvakta varandra lite. Det är fint! Hur fint som helst. När sen solen riktigt värmde upp mig blev njutningen fulländad. Nu med några rundor i ryggen säger jag det: Jag har börjat springa! Igen! Tjohoooo!

Sug i dig hälso-inspiration!

Vilken härlig dag! Solen tränger långt in genom fönstren. Jag fick ta markiserna till hjälp.

Är hemma med yngste sonen idag. Feber och snuva! När jag kollade in på FB sögs jag in i ett stim av hurtig morgonispiration. Allt fler tar till morgonen för sin motion. Eller rättare sagt hittar den när tiden är knapp under resten av dagen. På FB får man kvittot på deras välmående efteråt.

Eftersom jag inte själv varit ute idag fick jag en lätt känsla av avundsjuka. Åh, man mår ju så fint. Men framförallt känner jag mig inspirerad. Taggad!

Nu ska jag ställa undan lite gamla vintergrejer! Ha det fint!

10000!

Tittar snabbt till på lilla räkneverket och ser att det snart är 10000 "intittningar" här på bloggen sedan jag började räkna dem. Känns fin-fint! Särskilt en vecka som denna då jag inte skrivit något, förrän nu. Anita har fått pryda bloggen ytterligare en vecka och hon gör det med den äran.

Jag har varit på kurs igen. Nu när allt är igång känns det riktigt skönt. Vilsamt läge på nåt sätt. Man har gjort en stor förändring, tagit ett steg och är i klivet nu. Jag känner att jag njuter i alla moment. Kognitiv pedagogik, Motion och livsstil, Kost och näringslära och så det jag njuter mest av Avslappning och Mental träning-riktigt stärkande. Berikande. Som sagt jag är på väg. Nu behöver jag bara en rejäl fan-club också. En grupp supporters som hejar på och stöttar. Det kommer givetvis lägen då jag behöver heja-ropen. Som i alla lopp man ger sig på i livet. Är du där? Är du med i supporterklubben?

Tack fantastiska Anita!

Du får alla dina sköna och inspirerande ord i ett moln!