Inspiration Ljungarumsskolan

Hej!

Mitt i en ny skön vecka. Just nu går jag Hälsoinspiratörsutbildningen. Under rubriken Inspiration Ljungarumsskolan har jag tänkt att delge personalen på Ljungarumsskolan vad jag får av kursen och kan ge till dem. Dessutom tror jag att även andra läsare kan ha glädje av detta.

Jag börjar med WHO:s definition av hälsa:

Hälsa är:
Att må bra
-och att ha tillräckigt med resurser för att klara av vardagens krav
-och för att kunna förverkliga sina personliga mål

För att må gott inifrån och ut måste du alltså vara rustad så att hjärtat klarar både jobbets krav och fritidens krav. Man vill ju inte vara helt slut när man kommer från jobbet, och inte helle vara helt slut när man går dit. Man måste se till att hålla hjärtat i trim. Håller hjärtat i trim gör du både fysiskt och psykiskt. Både konditionsmässigt och själsligt!

Ann-Louise hissar!

Nu är det hög tid att hissa igen. Denna gång gör jag det med ett tal jag höll på min sköna gamla Simklubb Hvetlanda Simsällskaps 70-årsfest. Via en hyllning till mina gamla simtränare vill jag också hylla alla idéellt arbetande föreningslirare. Alla ni som är byggstenar i livaktiga föreningar som är en trygghet, en kraft och en energikälla för barn och ungdomar!

Här kommer talet:

HVSS 70 år!

För mig är HVSS en förening för alla. Öppenheten och det genuina intresset för simning och allt som hör till det. Det känns äkta. För mig som för många andra var HVSS en viktig och stabil trygghet under tonåren. Det var där man hämtade kraft och det var under räknandet av kakelplattorna man löste problem.

För mig är det solklart vilken som är den viktigaste ingrediensen i en livaktig förening som hållt så länge som 70 år och verkligen håller fortfarande. Det är de goda ledarna! Givetvis uppbackade av engagerade föräldrar.

En god ledare kan konsten att:

-balansera mellan att pusha och pressa.

-har sin egen personliga stil och bjuder på den. Oavsett om det är Banjo som nervöst promenerar vid din sida längd efter längd och vid varje paus håller fram din astmamedicin och undrar om du behöver den, eller om det är Bonny som vrålhungrig kommer direkt från jobbet och skriver pass vid det lilla bordet, samtidigt som han trycker in den tredje lilla chipspåsen från automaten i foaljén( Bonnys stavning...) , eller om det är Palle som bjuder på magplask när vi tränar starter…

-känna för varje simmare och engagera sig i den

-tänka nytt, hänga med och vara kreativ

-kan backa…då det blivit lite fel. Jag minns en klubbtävling då jag skulle simma 400 m, men stannade efter 350. Funktionären sa då lite nervöst att: -Du har 50 meter kvar. Jag bara gapade. Då kom Bonny förbi. -Äh du hade så dålig tid ändå. Jag minns hur ursinnig jag blev och hur jag kastade badmössa och glasögon i väggen och gick rakt ut i duschen. Vi skiljdes som ovänner då, men Bonny ringde upp mig senare under kvällen och bad om ursäkt och vi pratade en lång stund. När man som ledare kan backa på en sån sak är man stor. Det högaktar jag.

-klara griniga tonåringar med en ängels tålamod…Tack!

-har ett genuint intresse för ungdomar..Det känner man som tonåring! Det går rätt in i hjärtat!

Jag känner stor tacksamhet för mina år i HVSS. Jag känner enorm tacksamhet för mina ledare. Bonny, Palle, Habbe, Banjo och någon gång också Martin.

Via min systerdotter Ebba och hennes småsystrar får jag uppleva detta goa igen. För nåt år sen var jag i Nässjö Simhall och tittade då hon skulle simma. Bonny stod där precis som förr och engagemanget var sig likt liksom listan han höll i och kollade tider. Jag fick en go kram och vi tittade på listan. Enda skillnaden (kunde vi konstatera…) var att nu var simmarna födda 00…

Jag vill avsluta med ett exempel på hur jag via Ebba får följa HVSS och de fortsatt goda ledarna. Såhär stod det i ett sms jag fick från Ebba häromdagen.

Hej! Krille är tillbaka och vi hade fys igår=Träningsvärk!

Jag vill rikta ett stort tack till alla HVSS ledare genom tiderna. Hurra!
http://www2.idrottonline.se/default.aspx?id=49619 HVSS sida!

3 gånger Core denna vecka!

Hej vänner!

Denna vecka blir det lite extra bålstabilitet för mig. Och dig! Om du vill.

Jag kör Core-passet tre gånger denna vecka:

Måndag 18.30 i Huskvarna
Onsdag 19.00 i Jönköping
Söndag (påskdagen) 19.00 i Jönköping

Säg till om du vill prova på och kanske ha hjälp med att boka! Du är så välkommen!
Ann-Louise

Släck för klimatet och...

...passa på att stanna upp en stund i tillvaron. Släck ner, tänd ljus och lyssna till tystnaden! Eller gå ut och släck för klimatet tillsammans med andra. Unna dig en timmes paus!

http://www.jonkoping.se/toppmeny/omkommunen/allmannakommunnyheter/slackforklimatet.5.576e2876127715ad02c80002131.html

Tack Carolina!

Vilket underbart gästspel! Konkreta tips för personlig utveckling i två dagar. Bloggläsare har berättat om hur de läst sakta och om och om igen för att ta till sig redskapen! Jag är mer än tacksam!

Tankeövning från Carolina Gårdheim

Tankeövning: Du är redan ditt bästa jag

Tänk om det var så här - bara prova tanken i ditt huvud och känn efter hur det skulle kännas om det verkligen var sant:

Vi är alla helt perfekt utrustade för att leva just våra liv och våra liv är helt perfekta som de är just nu. Det är bara ingen som har talat om det för oss ännu...

Tänk om vi egentligen inte alls behövde kämpa så som vi ofta gör för att känna att vi ska passa in någonstans eller vara någonting som vi inte är. Tänk om det var så att vi redan var helt perfekta - i våra liv, för det vi ska göra och vara för oss själva och världen?

Tänk om just dina talanger, egenskaper, erfarenheter och drömmar är helt rätt för dig och passar så bra in i just ditt liv att det är som handen i handsken? Tänk om allt egentligen är precis som det ska vara just nu...? Tänk om du kunde släppa ner axlarna ett snäpp och titta upp och bara börja njuta av livet istället för att kämpa dig igenom det?

Hur kändes det att tänka så? Lite ovant? Du kanske tänker Men så är det ju inte i verkligheten! Men vad är egentligen "verkligheten"? Allt som vi ser och är med om tolkas ju av vår hjärna och de filter av erfarenheter och attityder som vi har; och allt vi hör berättas har tolkats av någon annans hjärna med sina filter. Och du vet ju hur svårt det är att få två personer att berätta exakt samma historia trots att de varit med om exakt samma situation - beskrivningen av "verkligheten" kommer alltid att skilja sig beroende på vem som berättar.

Du har alltså ganska stora frihetsgrader att berätta för din hjärna hur "verkligheten" - ditt liv, alltså! - ser ut... Och det fina med hjärnan är att den tror på allt du säger, den vet inget annat, du är nämligen bossen i din värld...

Så OM du kunde se livet på detta sätt, att allt egentligen redan är som det ska vara, vad tror du att det skulle kunna göra för din livskvalitet?

Du kanske kunde sluta lyssna på bandet i huvudet som försöker tala om något annat för dig (jag är inte tillräckligt bra, det där går aldrig, jag klarar det inte, hon är mycket bättre än jag på det där, det vet man ju att man inte kan få jobb efter 50, en tjockis som jag kan aldrig hitta någon att älska etc)?

Du kanske skulle kunna sluta jämföra dig med andra, eftersom du vet att de också är perfekt utrustade för att leva sina liv, och att det därför är meningslöst att jämföra?

Du kanske kunde släppa prestige och att försöka passa in någonstans och istället fokusera på det som får dig att blomma i ditt liv, utnyttja dina talanger och följa dina drömmar, bygga ditt liv?

Du kanske skulle börja hedra detta unika, personliga, härliga, vackra jag genom att försöka leva så gott, klokt och sant som det bara är möjligt? Varje dag ställa frågan: Vad skulle mitt högsta, bästa jag ha tagit för beslut här?

Eller: Vad jag ska använda just mina speciella talanger och erfarenheter till på bästa sätt för mig själv och världen? Om du inte redan vet det.

Och om du en dag inte riktigt orkar med det du tänkt dig, eller något inte blir som du ville, så kan du bara konstatera att det hände och tänka: det ändå är ok, för jag är ju precis där jag ska vara och allt är precis som det är tänkt. Låter inte det lite skönt...?

Så här är det i min värld: När jag tänker att allt är bra, att jag är bra som jag är och helt rätt för just mitt liv då har jag slutat kämpa emot och kan istället acceptera och njuta av livet, vilket gör precis allting i livet så mycket enklare och lättare. Däri ligger, för mig, livets sanna skönhet. Plötsligt blir allt spännande och njutbart istället för ovisst och slitsamt.

Den här upplevelsen behöver inte vara sann för dig, som den är för mig, men jag vill ändå utmana dig att öppna upp för tanken att allt kanske inte är så illa som du kanske ibland tror. Att du kanske inte är så fel och otillräcklig som du kanske ibland tror. Att det kanske finns en mening med ditt liv, vilket du kanske ibland tvivlar på...

Jag vill, om jag har den minsta lilla möjlighet, ge dig hopp. Livet är stort och spännande, du är helt perfekt i ditt liv, ditt liv har en mening, och det är ditt uppdrag att hitta den och sprida den och din kärlek i världen.

Varmt lycka till, du vackra och spännande människa!
Carolina

Carolina Gårdheim gästbloggar

Om att leva sitt liv och ingen annans...

Häromdagen frågade någon mig: Hur orkar du allt? Hur fyller du på energi? Hur gör du för att må så bra? Det fick mig att stanna upp en stund och fundera lite.

Skulle jag svara riktigt kort på den frågan skulle svaret bli: Sova gott, äta bra, röra på mig och älska den jag är, det jag gör och dem jag lever nära - det är allt... Det behöver inte vara mer än så - och det är stort nog...

Men jag ville ge ett lite mer fullödigt svar på frågan, så jag frågade mig vad det är, i grunden, som får mig att må bra i livet? För mig blev svaret "Att jag lever mitt liv, följer just min livsväg".

När jag lever från hjärtat (eller själen) och ut, istället för tvärtom, då mår jag bra. När jag lyssnar mer till min egen inre röst om vad som är rätt och fel och vad jag ska vara och göra än på andra. När jag vågar följa denna röst, trots att den kanske leder mig utanför det upptrampade spåret, där alla andra gått. När det jag gör och den jag är känns rätt i magen, oavsett vad andra tycker, då mår jag bra, inifrån och ut.

Men det är verkligen inte så enkelt som det låter! När jag skrev boken Livskonstnären försökte jag samla verktyg som har hjälpt mig att leva mitt liv. Så här blev den listan:

Affirmera drömlivet

Affirmerar gör vi dagligen oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Vi bekräftar genom våra tankar vad vi betraktar som sant. Det här kan vi utnyttja eftersom hjärnan tror att allt vi säger och tänker är sant – och bidrar därmed till att skapa just detta i våra liv. Jag kan alltså medvetet ta bort negativa tankar, affirmationer, och ersätta med positiva ("programmera om hjärnan"): Jag lyckas med allt jag föresätter mig, Jag är värd all kärlek, etc.

Släng Men inte kan väl jag...-attityden!

Låg självkänsla kan göra att jag tvekar inför att gå min egen väg, liksom för stark fostran i Jantelagen. Jag har rätt att göra min grej, oavsett vad andra tycker och tänker om det. Det betyder inte att jag är förmer än andra, bara att jag har samma rätt och är lika mycket värd som alla andra.

Ta en tusenlapp. Den har samma värde oavsett om den är helt ny eller om den är både skrynklig, smutsig och trasig. Det är likadant med oss. Ingen annan kan ta vårt värde ifrån oss – om inte vi själva gör det. För om jag betraktar mig själv som mindre värd, då blir jag det, eftersom jag skapar min värld...

Självkänslan går tack och lov utmärkt att jobba med. Det handlar om att lära mig att älska och acceptera mig själv som jag är. Till min hjälp har jag till exempel positiva affirmationer, att öva på tacksamhet och fokusera på mina och livets positiva sidor, lyssna mer till mitt inre visa jag än till andra.

Klarar jag det inte på egen hand kan det vara värt att söka terapi för att komma upp över ytan så pass att jag åtminstone tycker att jag har rätt till ett bra liv. För det har alla människor!

Skippa Om bara...-tanken!

Om jag ofta tänker Om jag bara hittade en partner, om jag bara vann på Lotto, om jag bara hade mer tid/blev med barn/hade ett roligare jobb… - då skulle jag kunna leva mitt liv så är det dags att skippa det på en gång!

Uppgiften är att ha det så bra som möjligt just nu, att börja gräva där jag står. Just nu är ju det enda liv jag har. Om jag går runt och väntar på att något ska hända för att jag ska börja må bra kommer jag aldrig att komma dit.

Tänk så här: Vad skulle hända om jag inte kunde tänka tanken Om bara…? Förmodligen skulle det kännas ganska skönt, eller hur? Det går att ersätta den tanken med en annan, till exempel: Jag har allt jag behöver för att vara lycklig. Prova!

(Psst... visste du att de som vunnit på lotteri efter ett år är precis på samma lyckonivå som de var innan de vann, oavsett om de innan var lyckliga eller ej?)

Meditera

Att meditera är att vara nära mig själv, att stanna upp en stund och stämma av med mitt inre vad jag egentligen vill och vad som är bra för mig. Den här kontakten inåt stärker mig i vem jag är och ger mig ett större lugn i vardagen.

Den stärker också min intuition och jag får lättare att upptäcka den inre vägledning som alltid finns tillgänglig för mig, så att det blir enklare att ta beslut som är bra för mig.

Trygg själv först

Om jag planerar förändringar i livet kan det vara vist att vänta lite med att berätta om dem för andra tills jag själv känner mig helt trygg med dem. I början kan det nämligen kännas lite skört och ovant och om jag då möter kritik från andra kan det vara svårt att stå emot. Det är också en bra idé att först berätta för dem som jag vet kommer att stötta mig.

Spåket kan hjälpa!

Att byta ut man vill och man tycker mot jag vill/tycker är en viktig markering som tydliggör för mitt undermedvetna att jag faktiskt vill det här. Byt också ut alla borde och måste mot vill eller kan!

Det låter kanske som en liten markering, men det kan göra underverk eftersom skillnaden är så stor i känslan (som är den som skapar ditt liv) när du säger de här olika orden.

Prova på en gång: Säg Jag måste byta jobb! och känn efter hur det känns i kroppen. Säg sedan Jag kan byta jobb! och Jag vill byta jobb! Hur kändes det?

Att öva sig i att stå för sina åsikter

Om jag tidigare haft svårt att stå för min åsikt kan jag börja öva på enklare frågor för att sedan övergå till viktigare saker. Jag kan till exempel prova att berätta för en främling vad jag tycker är viktigt – att öva på ”ofarliga” personer är bra innan jag ger mig på större ”motstånd”!

Det är också klokt att utgå från mig själv och vad jag vill göra bättre i mitt liv när jag berättar om mitt nya liv för min omvärld, istället för att komma med anklagelser eller berätta för andra vad jag tror att de tycker. Men naturligtivis bör jag vara tydlig med vad förändringen kan komma att innebära för dem.

Att lära mig säga Nej – och Ja

För vissa människor är det lika svårt att tacka ja till det som erbjuds i livet som det är för andra att säga nej. Återigen behöver jag gå tillbaka till vad som är viktigt för mig i mitt liv – det är det jag ska prioritera. Jag får faktiskt prioritera! Jag kan inte göra allt.

Det jag i första hand ska tacka ja till är sånt som ligger i linje med vad som är viktigt för mig i mitt liv (kan till exempel vara Att finnas där för mina kära, Att utvecklas kreativt och Att på mitt sätt bidra till en bättre värld eller någonting helt annat). Allt annat har jag faktiskt rätt att tacka nej till. Min uppgift är att använda min energi så att den räcker till det som är allra viktigast och det är jag som bedömer vad som är viktigast från fall till fall. Ingen annan.

Tålamod & gränssättning

När jag väl har lyckats att ta kommando över mitt liv och blivit mer positiv och nöjd med livet, kan det vara svårt för en del människor i min omgivning att förstå vad som hände. De ser bara förändringen utifrån och kan reagera med både rädsla och skepticism. Kanske rör min förändring vid deras egen längtan efter att ta tag i sina liv. Jag får försöka att se på dem med lite tålamod och ömhet.

Men om någon inte slutar att vara negativ mot mig, så kan det hända att jag behöver, åtminstone tillfälligt, tacka nej till den här personen i mitt liv. Jag behöver och är värd relationer som ger mig kraft, inte stjäl min energi. I längden är det mer kärleksfullt både mot mig själv och den andra personen att säga ifrån i tid, än att gå och dra på en dålig relation.

Bryr sig ”de andra” egentligen?

Ibland fastnar vi i tankar i stil med De tror säkert att jag är galen! Tänk så här istället: Andra människor tänker väldigt mycket mindre på oss än vi tror att de gör. De har oftast fullt upp med sina egna liv och att bry sig om vad andra tycker om dem...

Dessutom, är de här människorna verkligen viktiga för mig? Behöver jag deras godkännande? Inte alltid.

Ibland gömmer vi oss bara bakom sådana här tankar för att slippa göra obekväma saker...

Solen lyser alltid någonstans!

Ett av de bästa verktygen är att försöka att se det positiva i allt som händer. Det underlättar hela förändringsprocessen och gör livet mycket enklare – och på köpet trevligare!

Ja, det var några punkter om vad som får mig att må bra i livet, vad som hjälper mig att leva mitt liv. Vad är viktigt för dig? Gör din egen lista!

Beställ vår katalog full med må bra-tips,
må bra-produkter, omtanke & eftertanke och mycket annat. Beställ den på www.kreativinsikt.se

Varma hälsningar,
Carolina

Upprymd till fullo presenterar jag en ny gästbloggare!

Denna gång gästas bloggen av en mycket generös person. En person som delar med sig av sitt liv och sina erfarenheter av livet. Hon gör det för att via sig själv hjälpa oss andra att hittas vägar till ett gott liv. Jag är så glad att hon sa ja till att gästblogga. Kreativ Insikts grundare Carolina Gårdheim gästar bloggen imorgon och dagen efter! Detta känns fantastiskt!

Goa samtal

På Friskis och Svettis har man under varje pass en passvärd. Det är ett riktigt gott gäng engagerade funktionärer som arbetar idéellt och för mig som ledare är det en trygghet att ha en passvärd att luta sig mot. Lyckligt lottad har jag varit som fått lära känna nya människor varje termin och många goa samtal har det blivit.

Just nu har jag en en riktigt go passvärd som heter Anita. Vi har både före och efter passet riktigt goa samtal. Om ditt och datt! Och så lite ditt. Idag avslutade vi dagens träningsrunda med att prata om tankens kraft över bildörren då jag var på väg in. Trots snålblåsten och våra blöta nydyuschade huvuden valde vi att stå kvar. Vi pratade om hur viktigt det är att ge sig själv positiva affirmationer och peppa sig själv och vi kunde också konstatera att det påverkar våra val i livet och påverkar oss att öppna sinnet för rätt saker.

I boken Självkänsla nu tipsar Mia Törnblom om att skaffa sig en bok man skriver i varje kväll. Där kan man skriva ett mantra man bestämmer sig för att peppa sig själv med. Till exempel. Jag är harmonisk, lugn och härlig (om det är just det man vill uppnå). Sedan ska man också fylla på med bra saker från dagen, och saker man är tacksam för. Jag har skrivit många kvällar under en längre period för ett par år sedan och visst funkar det. Fantastiskt bra, och så enkelt. Ställ på dig själv. Du är superhärlig!
Senare i veckan kommer mer på detta ämne. I Gästbloggen bland annat! Vi ses!

Mitt återtåg på bloggen!

Fredagskänslan är på topp och dagen ska avrundas tillsammans med goa kollegor över vårt projekt Musikalen. Tillsammans ska vi fira lite och se till att vi får lite musikal-glitter rätt in i våra själar för att sedan glida vidare på i vårt fortsatta arbete. Det är en extra kick vi är ute efter och den ser vi till att få.

15 dagars stegräknande är över och jag känner mig lättad. Och tacksam. Tacksam för Jessica och Calle som generöst delat med sig av steg och tankar och lite lättad eftersom man de sista dagarna börjat känna sig lite för kompis med sin stegräknare. Relationen har inletts, men förälskelsen är defenitivt över. Nu är det bara att välja. Skilsmässa eller strävsamt par...Med lite distans till projektet kommer jag berätta med om vad det gett. I nuläget kan jag säga att rörelsen har prioriterats mer bland mina kollegor, man har på riktigt blivit medveten om hur mycket man går och börjat reflektera över det, dessutom har det varit en kul grej!

Idag tar jag tillbaka bloggen. Mitt återtåg går nu! På gång här är en ny gästbloggare nästa vecka. Mitt hissa-inlägg och en rad goa grejer. För dig! Du tittar väl in!

Jessicas och Calles STEG-slutrapport!

Hej!
Då har två veckor gått. Själv så har jag gått så mycket jag kunnat, okej jag hade kunnat ställt bilen hemma och gått till jobbet lite oftare, men jag är ändå rätt nöjd med min insats. Målet var att ta mig över 10 000 steg om dagen, ett mål som jag så när på sista dagen klarade av. För igår hade jag inget driv i kroppen, soffan och slutspelsmatch mellen HV71-Timrå lockade mer än att ge sig ut på blöta och isiga trottoarer. Sammanfattningsvis har det varit två mycket trevliga veckor och jag tror att jag även i fortsättningen kommer att använda stegräknare när jag är ute och promenerar.

Ha de gött!

Mina steg 18/3

8912 steg

/Calle


Hej!
Nu har vi gått i 2 veckor, dags att summera!
Det blev inte alls så mycket steg som jag trodde när vi startade "gå-till-Aten-stegandet". Jag trodde jag var en ganska aktiv människa som lätt skulle komma upp i de hälsosamma 10 000 stegen om dagen, så är det INTE. De dagar jag inte gått till och från jobbet har räknaren knapp kommit upp i 5000 steg! Och då kan jag inte klaga på att pedometern varit dålig, min har faktiskt fungerat helt ok. Man kan väl säga att det är skillnad på att vara aktiv och att vara aktiv. Min aktivitet handlar ofta om att skjutsa runt barnen på aktiviteter eller bara få vardagen att fungera. Det blir inte så många steg, men en uttröttad mamma framåt kvällen. Får väl helt enkelt inse att jag verkligen behöver planera för att få till den där extra träningen som behövs för att må bra, orka mer och allt annat som stod på Ann-Louises lista om vinster med rörelse (det där med yngre, slätare hud verkar ju trevligt om man kunde uppnå!)

Så, även om jag inte vann den här tävlingen, har jag lärt mig lite om mig själv, inte illa!
Dagens stegrapport den 17/3:
13 330 steg

Kom vi till Aten förresten??
/jessica


Ann-Louise:-Det återstår att se om våra gemensamma krafter räcker till Aten. Jag får räkna under helgen....

Stegrapport 15/3

Hej igen!

Var ett tag sedan jag skrev ett inlägg på bloggen. Kände att det var läge nu när jag gjort ett nytt personligt rekord. 25 539 steg! Promenaden till och från jobbet bäddade för detta fina resultat. Annars har mina resultat de senaste dagarna pendlat mellan 10 000 och 15 000 steg. Ha de gott!

Mina steg 15/3

25 539 steg

17 877 meter

/ Calle

En underbar helg till dig!

Erik får visa vägen!

Stegrapport 11/3

Denna veckan har räddats av att jag kunnat promenera till och från jobbet (tack Thomas för att du sköter markservicen!). Annars är det svårt att hinna med särskilt många steg under en dag i min vardag. Torsdagen är vanligtvis MIN träningsdag i veckan, men med hockeykillar i familjen, kan man inte räkna med att sätta sig själv främst alltid. Idag var det A-lagskvalmatch i Smedjehov och då ska man givetvis hjälpa till med kiosk, sittdyneförsäljning och liknande. Bara att gilla läget. Det har bara blivit 7 263 steg hittills, tur då att jag faktiskt legat över 12 000 måndag till onsdag!

Steg 11/3: 7 263

Stega på ni andra!

/Jessica

En vecka har det gåtts...

på Ljungarumsskolan 7-9. Fler steg än vanligt. Mitt i lärarens mest stressiga tid med förberedelsen inför kommande IUP-samtal pressade vi in en liten Stegräknartävling. Vi har siktet inställt på att gå 8000 steg var varje dag och omräknat blir det isåfall att vi tillsammans går till Aten. En del går förstås mer, en del mindre. Jag har i nuläget inget siffer-resultat, men vi har ett annat resultat: En go känsla, ett gemensamt mål, en snackis, glada extra skutt, positiva extra steg när man glömt något och många olika tekniker för att få många steg... Kanske är det dessutom en extra vinst med denna extra rörelse i en stressig period!

Jaa, rörelsens vinster känner ni ju till sen innan:

*Huden blir yngre, slätare, mer elastisk av ökad cirkulation, vilket träningen ger.
*Hjärtat- Konditionen förbättras. Risken för hjärinfarkt minskar. Hjärtas slagvolym ökar och du får en ökad syreupptagningsförmåga. Arbets- och vilopulsen blir lägre, vilket är bra.
*Hjärnan-Ökad produktion av endorfiner, kroppens eget morfinliknande hormon. Dämpar upplevelsen av smärta, minskar risken för depression och förbättrar sömnen. Mindre risk för Alzheimer och demens.
*Bättre energibalans-Konditionsträning ökar energiförbrukningen. Det blir lättare att hålla vikten.
*Muskler-Ökar sin kapacitet att förbruka fett. Antalet små blodkärl i musklerna ökar. Muskelstyrkan ökar.
*Skelettet. Blir starkare. Ledbrosket stärks vilket motverkar smärtor i leder. Risken för benskörhet minskar.
*Fettceller-Ämnesomsättningen blir högre. Ökad fettförbränning.
*Förbättrat immunförsvar-Motståndskraften mot bland annat infektionssjukdomar ökar.
*Blodet-Blodkärlen behåller sin elasticitet och blir mindre förkalkade. Blodgenomströmningen ökar och kroppens celler får syre snabbare. Kolesterolhalten i blodet minskar.
*Leder-Hållfastheten i leder, ledband och senor förbättras.
Ur Friskispressen

Stegrapport 10/3

Hej!

Många steg på jobbet bäddade för dagens fina resultat. Hemma blev det bara en kort promenad till fiket, men det var jag helt klart värd. Nu är siktet inställt på att ta mig över 20 000 m gränsen. Kämpa på alla goa gångare!

Antal steg 10/3

Steg 18576

Meter 13003

/Calle

Stegrapport 9/3

Hallå hallå!

Idag fick stegräknaren inte jobba lika hårt. Blev ganska mycket stillasittande arbete och endast en kort promenad på kvällen. Vet med säkerhet att det kommer bli en betygligt högre siffra imorgon.

Antal steg 9/3

10575 steg

7403 meter
Hälsningar Calle

Stegrapport 8/3

Nu börjar stegen rulla på! Har klarat av årets första löprunda. En isig och slaskig runda runt Munksjön bidrog till min främsta dag i detta stegräknarevenemang. Det är fantastiskt kul att se alla kollegor presterar så fina resultat, det sporrar otroligt mycket!

Mina steg 8/3

17522 steg
12266 meter
/Calle


Hej!
Efter en usel helg ur stegräknarsynpunkt, är jag glad att vara igång igen. Redan vid lunchtid idag hade jag gått fler steg än på hela helgen. Detta får mig att inse hur lite man går, när man inte GÅR. Dessutom har jag bevis på det jag trodde innan: Jag har inte ett stillasittande jobb!

Dagens steg 8/3: 12 171(kl.19:00)
Distans: 8,5 km
/Jessica

Stegrapport 6-7/3

Hej!

Helgen har varit fantastiskt skön. Stegmässigt ingen jättesuccé, men några promenader runt på isiga trottoarer har det allt blivit. Nu är jag laddad att börja öka min stegfrekvens, känner mig oerhört motiverad!
/Calle

Mina steg 6/3

12179 steg
8525 meter

7/3
11235 steg
7865 meter

Stegrapport 5/3

Hej!

Trots att jag börjar känna att stegräknaren är en del av mig och min vardag missade jag ha på mig räknaren på fredagsförmiddagen. Detta förfärliga misstag tvingade mig till en straffrunda runt stan innan jag kunde bänka mig i soffan framför På spåret. Bara att bita ihop!
Här är mina steg den 5/3
Steg: 12235
Meter: 8565
Calle


Hej!
Det var jobbigt att veta att stegräknaren satt där på höften under fredagen. Jag satt hemma vid datorn hela förmiddagen och jobbade, de enda steg som togs var de mellan dagis-datorn och kaffebryggaren-datorn. När kvällen kom tog jag mig i alla fall en uppfriskande promenad till NETTO, med ursäkten att Jonathan behövde lite proviant till Hockey-Cupen. Det blev ialla fall över 8000 steg till slut. Lördagen är lika seg..........en heldag i hockeyhallen i Rydaholm är svår att samla steg på, trots underbart väder. Men, jag ger mig inte, snart är det jobb-måndag igen, då lär det bli steg av! Ser i stegrummet att ni andra jobbar på och är GRYMMA!
Mina steg den 5/3
Steg: 8223
/Jessica

Innerligt! För dig!

Stegrapport från 4/3

Hej!
Datum: 4/3
Antal steg: 12 237 i stegräknaren
Utöver vardagsmotionen: Ett Box-pass som enligt listan räknas som 2 x 2700 steg=5400 steg
Vinst med rörelsen: Jag slapp stimma med dagislämning på morgonen, eftersom jag gick till jobbet före familjen. Dessutom la jag arbetsdagen bakom mig under promenaden hem. På kvällen slog jag av mig lite ansamlade aggressioner på min stackars sparringpartner Pernilla på Box-passet.
Min känsla: Somnade rätt skönt efteråt! (Och blir lite nervös över att ha lagt ribban lite högt, fredagen och helgen blir svårare att hålla uppe stegen på......
/Jessica


Hej!
Då var första dagen avklarad. Hade som mål att vara med i 10 000 metersklubben.
Med tanke på att jag legat sjuk större delen av veckan är jag både nöjd och stolt över att jag klarade nå detta mål.
Samtidigt känner jag att det krävs mer för att vara med i toppen av alla stegjagande fanatiker, har aldrig sett så mycket spring i korridorerna vilket är ett bevis på att jakten på steg är i gång:)

Här är mina steg den 4/3
Steg: 10061
Meter: 7043
Trevlig Helg!
Calle

Stegräknartävlingen startar idag...

... och vi är närmare 50 stycken på Ljungarumsskolan som deltar. Vi har räknat ut att om alla tar minst 8000 steg och man räknar med att steglängden är 70 cm så promenerar vi gemensamt till Aten. Uppsluppen stämning och ett väldigt promenerande (i vissa fall rumpskakande) i korridoren har bevittnats under de första två testdagarna. Alla rapporterar in sina steg via datorn. Extra generösa och offentliga med sina "Stegdagböcker" kommer två av mina sköna kollegor att vara. Deras självklara ja till uppgiften sporrar och jag presenterar dem glatt i varsitt porträtt.

Varsågod: Här får du Jessica och Calle!


Carl Engh
Aktuell: Som en av deltagarna i Stegräknartävlingen på Ljungarumsskolan 7-9. Bloggar under två veckor här då och då och delar med sig av sin Stegdagbok. Alltid aktuell som idrottlärare, inspiratör för idrott och hälsa och utdelare av skön värme till alla omkring. Har ett förflutet som fotbollsspelare.
Bor: Mitt i City
Familj: Sambon Marie och katten Milton
Läser: Sportbladet
Lyssnar på: P3 och P4
Ser på tv: Sport och halv åtta hos mig
Drömresan går till: Fotbolls VM i Brasilien 2014
Intressen: Idrott och mat
Tankar om stegräknar-tävlingen/ Känsla inför: Lite spänd inför tävlingen. Eftersom jag är idrottslärare känner jag pressen att prestera. Ska bli intressant att se hur mycket jag går på arbetstid, tror att det är en hel del steg.



Jessica Schönbeck

Aktuell: Som en av deltagarna i Stegräknartävlingen på Ljungarumsskolan 7-9. Bloggar under två veckor här då och då och delar med sig av sin Stegdagbok.Alltid aktuell som Ma/NO-lärare och inspiratör för hälsa och träning i alla dess former. Engagemang är Jessicas signum. I allt från att snickra på huset till att ha siktet inställt på Göteborgsvarvet, koka korv i hockeyhallen eller lägga schema. Har ett förlutet som gymnast.
Bor:På grästorp, granne med bloggdrottningen Ann-Louise.
Familj: En make, två söner (11 och 8)och en dotter (2)
Läser: Mest deckare blir det....
Lyssnar på:Det resten av familjen lägger in på spotify, är allätare när det gäller musik.
Ser på tv: room service, bygglov, arge snickaren, Solsidan och lite sport (mest för att hålla maken sällskap)
Drömresan går till: Just nu längtar jag efter en solsemester med hela familjen, annars gillar jag vintersemester i svenska fjällen!
Intressen: Gillar att renovera hemma och att träna.
Tankar om stegräknar-tävlingen/ Känsla inför: Ser det som ett bra sätt att röra mig lite mer nu när det är svårt med t ex löpning. Har ju svårt att hitta tid till egen träning, eftersom de tre pojkarna i familjen har sina fasta träningstider och matcher. Jag är tävlingsmänniska, så jag kommer ju att se till att räknaren inte hamnar alltför lågt, dessutom ska ju mina steg bli synliga på bloggen!

Tack Harald!

Harald Winter gästbloggar!

Jag heter Harald Winter och jag jobbar som kultursekreterare barn/ungdom på Kultur Jönköpings kommun. Jag är 37 år och bor på Grästorp i Jönköping med Lotta och våra barn Ellen, 7 år, och August, 4 år. Ursprungligen kommer jag från Lund men har även bott i den lilla småländska orten Nybro under en stor del av min uppväxt. Jag har fått äran att vara gästbloggare på denna sida om hälsa och ett bra liv.

Detta inlägg kommer mycket handla om min mormor, Britt G Hallqvist och om en del av de viktiga saker hon lärt mig om vad som är viktigt här i livet. Mormor var författare och översättare och skrev barnböcker, verser och psalmer. Hennes kändaste verk är kanske barnvisan ”Var bor du lilla Råtta?”. Mormor var en av mina bästa vänner och när jag nyligen blev inbjuden att berätta om henne på en psalmgudstjänst i Jönköping så satte det igång en process som väckte väldigt många minnen till liv. Visst väckte det även en del sorg, men framför allt så var det väldigt härligt att minnas henne och jag blev påmind om hur tacksam jag är över det fina förhållandet jag hade till min mormor. Vänskap över generationsgränserna är kanske inte så vanligt men det kan vara oerhört berikande. Jag är även oerhört tacksam över att jag fick tillfälle att berätta för henne hur mycket jag tyckte om henne och hur viktig hon var för mig. Tänk så lätt det är att glömma bort att berätta för våra nära och kära hur mycket man tycker om dem. Gör inte det! Här kommer en av mormors dikter som jag tycker är väldigt tänkvärd.

Små saker
Den som är mycket liten
- inte mer än ett år-
hittar så små små saker
var han kryper och går.

Hittar en ullgarnsända,
ett visset blad och en knapp,
en dockas lillfingernagel
och en prasslande papperslapp.

Håller i små små nypor
små små smulor och strån.
Ser på den döda myggan
och dammet i barnkammarvrån.
Den som är mycket liten
hittar allt som är gömt,
leker med små, förtrollade ting
som de stora har tappat och glömt.

Tycker att denna dikt är en väldigt fin påminnelse till oss vuxna om att inte glömma bort att se alla förtrollade ting i tillvaron. En av de saker min mormor lärde mig var att man aldrig blir för gammal för att se dessa ting och att det faktiskt går och är viktigt att ha barnasinnet och lekfullheten kvar. ”-Här kommer kärringen med käppen, med snus under läppen och näsa så lång som en aftonsång” brukade hon säga med glimten i ögat och med käppen i vädret. En annan viktig sak min mormor lärde mig är att verkligen våga visa sig som människa för sina medmänniskor med alla sina fel och brister utan några som helst krav på sig själv eller på sin medmänniska om att vara perfekt. Livet är ingen tävling, varken om att samla på sig saker eller om vem som är mest perfekt eller lyckligast. ”- Det är mest skit, ers majestät”, vågade mormor erkänna om det var något som inte var bra och hon var inte rädd för att erkänna sina egna brister. Att våga visa sig som den man är anser jag är avgörande för ett verkligt möte med sina medmänniskor och det finns nog få saker som är så stort ett verkligt möte med sina medmänniskor. Oavsett ålder, kön eller kulturell bakgrund. Min mormor reste mycket och varje gång hon hade varit ute och rest så hade hon träffat nya människor från olika hörn i världen som hon lärt känna. Mormor gav av sig själv men fick så otroligt mycket tillbaka och var alltid full av historier som hon fått av de människor hon mött. Ja, historier var hon verkligen fylld av, både verkliga och påhittade och hon är en av dem som visat mig hur mycket litteratur och kultur kan betyda. Hur kultur kan hjälpa oss att förstå oss själva och vår omvärld.

Jag avslutar nu med en text av den danske poeten och vetenskapsmannen Piet Hein eller gruk, som han själv kallade sina aforistiska dikter. Min mormor hade en porslinsplatta med denna text uppsatt i hallen så att det var omöjligt att missa den för besökare och jag minns hur vi brukade kommentera sanningen i texten. Att det är just detta livet handlar om. Många av er känner säkert igen den, men den förtjänar att upprepas.

Husk at glemme bagateller
Husk at nemme hvad det gælder
Husk at elske, mens du tør det
Husk at leve, mens du gør det

Gör det. Kom ihåg att leva.

Tack!

Jag spritter till av glädje och presenterar en ny gästbloggare!

Vi har barn på samma dagis och en morgon för ett tag sen stötte jag nästan ihop med honom när han springade rundade knuten på dagis. -Oj, hasplade jag ur mig. -Ja, jag tävlar med August svarade han och la på en extra rem när han passerat hörnet. Det gällde att komma först fram till fönstret. Han utifrån. August inifrån, och så en vink innan pappa rusar vidare till bussen.

Det är den där lekfullheten jag vill nämna först när jag presenterar min nya gästbloggare. Innerligheten och äktheten hör ihop med detta. Jaa, det är så jag uppfattar honom. Tvåbarnspappan, Jönköpings kultursekreterare, den snabbe löparen i Grästorpsspåret som kryddar livet med nu-tillfällen. Som har en superkraft att likt barnen hitta nuet. Harald Winter! Lekfull, äkta och innerlig! Imorgon kommer den. Hans blogg. Yes! Jag är tacksam!