Harald Winter gästbloggar!

Jag heter Harald Winter och jag jobbar som kultursekreterare barn/ungdom på Kultur Jönköpings kommun. Jag är 37 år och bor på Grästorp i Jönköping med Lotta och våra barn Ellen, 7 år, och August, 4 år. Ursprungligen kommer jag från Lund men har även bott i den lilla småländska orten Nybro under en stor del av min uppväxt. Jag har fått äran att vara gästbloggare på denna sida om hälsa och ett bra liv.

Detta inlägg kommer mycket handla om min mormor, Britt G Hallqvist och om en del av de viktiga saker hon lärt mig om vad som är viktigt här i livet. Mormor var författare och översättare och skrev barnböcker, verser och psalmer. Hennes kändaste verk är kanske barnvisan ”Var bor du lilla Råtta?”. Mormor var en av mina bästa vänner och när jag nyligen blev inbjuden att berätta om henne på en psalmgudstjänst i Jönköping så satte det igång en process som väckte väldigt många minnen till liv. Visst väckte det även en del sorg, men framför allt så var det väldigt härligt att minnas henne och jag blev påmind om hur tacksam jag är över det fina förhållandet jag hade till min mormor. Vänskap över generationsgränserna är kanske inte så vanligt men det kan vara oerhört berikande. Jag är även oerhört tacksam över att jag fick tillfälle att berätta för henne hur mycket jag tyckte om henne och hur viktig hon var för mig. Tänk så lätt det är att glömma bort att berätta för våra nära och kära hur mycket man tycker om dem. Gör inte det! Här kommer en av mormors dikter som jag tycker är väldigt tänkvärd.

Små saker
Den som är mycket liten
- inte mer än ett år-
hittar så små små saker
var han kryper och går.

Hittar en ullgarnsända,
ett visset blad och en knapp,
en dockas lillfingernagel
och en prasslande papperslapp.

Håller i små små nypor
små små smulor och strån.
Ser på den döda myggan
och dammet i barnkammarvrån.
Den som är mycket liten
hittar allt som är gömt,
leker med små, förtrollade ting
som de stora har tappat och glömt.

Tycker att denna dikt är en väldigt fin påminnelse till oss vuxna om att inte glömma bort att se alla förtrollade ting i tillvaron. En av de saker min mormor lärde mig var att man aldrig blir för gammal för att se dessa ting och att det faktiskt går och är viktigt att ha barnasinnet och lekfullheten kvar. ”-Här kommer kärringen med käppen, med snus under läppen och näsa så lång som en aftonsång” brukade hon säga med glimten i ögat och med käppen i vädret. En annan viktig sak min mormor lärde mig är att verkligen våga visa sig som människa för sina medmänniskor med alla sina fel och brister utan några som helst krav på sig själv eller på sin medmänniska om att vara perfekt. Livet är ingen tävling, varken om att samla på sig saker eller om vem som är mest perfekt eller lyckligast. ”- Det är mest skit, ers majestät”, vågade mormor erkänna om det var något som inte var bra och hon var inte rädd för att erkänna sina egna brister. Att våga visa sig som den man är anser jag är avgörande för ett verkligt möte med sina medmänniskor och det finns nog få saker som är så stort ett verkligt möte med sina medmänniskor. Oavsett ålder, kön eller kulturell bakgrund. Min mormor reste mycket och varje gång hon hade varit ute och rest så hade hon träffat nya människor från olika hörn i världen som hon lärt känna. Mormor gav av sig själv men fick så otroligt mycket tillbaka och var alltid full av historier som hon fått av de människor hon mött. Ja, historier var hon verkligen fylld av, både verkliga och påhittade och hon är en av dem som visat mig hur mycket litteratur och kultur kan betyda. Hur kultur kan hjälpa oss att förstå oss själva och vår omvärld.

Jag avslutar nu med en text av den danske poeten och vetenskapsmannen Piet Hein eller gruk, som han själv kallade sina aforistiska dikter. Min mormor hade en porslinsplatta med denna text uppsatt i hallen så att det var omöjligt att missa den för besökare och jag minns hur vi brukade kommentera sanningen i texten. Att det är just detta livet handlar om. Många av er känner säkert igen den, men den förtjänar att upprepas.

Husk at glemme bagateller
Husk at nemme hvad det gælder
Husk at elske, mens du tør det
Husk at leve, mens du gør det

Gör det. Kom ihåg att leva.

Tack!