Var fyller jag på?
Jag har just levt i ”tokintensiva” två veckor med mycket av allt- jobb med många olika bollar i luften, svärföräldrar på långbesök från Piteå, hemmabestyr, fullt ös med en 15-månaders kille där hemma, en god vän på besök från Umeå under en helg…
Jag ramlade nästan in på Sinnesro i Kristine kyrka i torsdags, jag och kollegan skulle hålla i stunden.
De första tonerna hördes - de spelade cello, trumpet, tvärflöjt och piano i fantastiskt meditativa tempon. Jag satt som fastgjuten i stolen från början till slut. Så vilsamt!
Det är mycket tystnad i Sinnesro, helt tyst i kyrkan under en stund. Tråkigt? Nej, skönt!
Att sitta tysta tillsammans är något helt annat än att vara tyst själv hemma.
Orden, tonerna, tystnaden gick rakt in. Jag fick landa i mig själv igen och sov mycket gott den natten.
Klart prästen fyller på i kyrkan?! Inte alls. Jag kan också bli jättetrött på välformulerade ord och ritualer, men Sinnesro är en form jag starkt rekommenderar.
”Gud, ge mig sinnesro.
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.”
Ps: …och vad mer? Att få träffa den finaste vän man kan ha, som reser långt för att hälsa på. Att få gå ut och käka gott ihop, skratta så där med magen, berätta om allt som hänt under det senaste året, både det tunga och roliga- kan livet bli bättre?! Tack Sussa! Ds.
Anna Nilsson Christersdotter
Jag har just levt i ”tokintensiva” två veckor med mycket av allt- jobb med många olika bollar i luften, svärföräldrar på långbesök från Piteå, hemmabestyr, fullt ös med en 15-månaders kille där hemma, en god vän på besök från Umeå under en helg…
Jag ramlade nästan in på Sinnesro i Kristine kyrka i torsdags, jag och kollegan skulle hålla i stunden.
De första tonerna hördes - de spelade cello, trumpet, tvärflöjt och piano i fantastiskt meditativa tempon. Jag satt som fastgjuten i stolen från början till slut. Så vilsamt!
Det är mycket tystnad i Sinnesro, helt tyst i kyrkan under en stund. Tråkigt? Nej, skönt!
Att sitta tysta tillsammans är något helt annat än att vara tyst själv hemma.
Orden, tonerna, tystnaden gick rakt in. Jag fick landa i mig själv igen och sov mycket gott den natten.
Klart prästen fyller på i kyrkan?! Inte alls. Jag kan också bli jättetrött på välformulerade ord och ritualer, men Sinnesro är en form jag starkt rekommenderar.
”Gud, ge mig sinnesro.
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.”
Ps: …och vad mer? Att få träffa den finaste vän man kan ha, som reser långt för att hälsa på. Att få gå ut och käka gott ihop, skratta så där med magen, berätta om allt som hänt under det senaste året, både det tunga och roliga- kan livet bli bättre?! Tack Sussa! Ds.
Anna Nilsson Christersdotter
Tack för att du har lagt till mig under denna inspirerande rubrik! "Att tro på eleven!" :)
SvaraRadera