Pratade just med en av mina kära kollegor på telefon. Vi håller på att stressa upp oss inför våra utvecklingssamtal nu vi lärare. Eller stressa upp oss, jaa, joo, men så är det. Eller är det egentligen vi som stressar upp oss? På sätt och vis kanske, men sedan är det så i skolans värld att det är väldigt mycket att göra just den tiden man har utvecklingssamtal. Vi tänker varje år att vi ska bli bättre och planera mer jämnt fördelat över terminen, men ändå hamnar vi där. Sedan har vi ju det faktum att hur samtalen ska hållas, dokumeteras och granskas ändras hela tiden. Dessutom är vi grymt självkritiska. Tro det eller ej, men även om läraryrket granskas från alla håll så ligger vi i rätt bra själv också. Självkritiska är vi. Vill hela tiden bli lite bättre. Å ena sidan, å andra sidan....Drivkraften finns och frodas!
Kanske ska vi göra ett försök ändå att i dessa uppvarvade tider varva ner rejält emellanåt så att vi orkar. Vi kan ha ett högt tempo om vi också varvar ner rejält. Tempoväxling. Det ska jag försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar