onsdag 2 februari 2011

Om mat

Det är inte livets mening att vara smal och väga lite!

Jag har aldrig tidigare uttalat mig om mat och vikt här på bloggen. Har du tänkt på det?

Maten är en stor del av vårt liv. Också vår livsstil. Och naturligtvis hör den till vår hälsa. Den är vår centrala energikälla och också en källa till mycket gemenskap och glädje. Livsbejakandet.

Ja, det är ur livsbejakandets vinkel jag vill se på maten. Med inslag av trivsel, harmoni, samvaro och faktiskt också kärlek. Men för att ha det så och se det så måste vi återigen välja. Hur hanterar vi maten, mat-pratet och situationen kring maten för att må bra.


Jag vet att det finns stunder i livet då det kan behövas en rejäl knuff för att gå ner i vikt för att må bättre. Jag har all respekt för människor som får kämpa med sin vikt hela livet. För att orka och må bra. Men jag vet också många som är fixerade vid duktighetstänkandet kring sin vikt. Man ska liksom banta då och då. Har det anammats som livsstil?

Jag vet också att många kämpar med matsituationen hemma av många orsaker:
-att få det trevligare
-att få någon att äta mer
-att få någon att smaka allt
-att få någon med allergi att uppskatta ätandet osv.

Matsituationen är lätt att få ur balans. Är den ur balans är det också oerhört tufft för alla i familjen. Den påverkar alla.

Vi fick en bra julklapp av våra chefer i jul. En tidningsprenumeration. Jag valde en tidning i hälsans tecken och tänkte att det kunde inspirera vidare till mina kollegor när jag läst den. Må bra-tidningen blev det. Med ett första nummer i min hand fann jag mig själv besviken. Det fanns en del bra i tidningen, men jag blev besviken och trött.

Trött på att den största och mest iögonfallande rubriken på första sidan handlade om att gå ner 5 kg på 2 veckor. Trött på att det är det som säljer, för det är väl så det är.Trött på att vi matas med detta. Hela tiden. Trött på att så många går och känner sig lite dåliga eller missnöjda med sig själva på grund av vikten. Trött på att många tonåringar sneglar på varandras tallrikar och får fel inställning till mat. Besviken på att så många tror att lycka och mening med livet verkar vara att väga lite och vara smal.

Meningen med livet ska jag väl inte gå in på här och nu, men min tanke är att du ska må så bra som möjligt för att få ut så mycket som möjligt av livet och orka med livets skiftningar så bra som möjligt. Då är det givetvis fint med att det man stoppar i sig stärker och att man också är nöjd med sig själv.

Vi har ett ansvar gentemot oss själva och våra barn. Det måste vara livsbejakande det där med maten tänker jag . Fundera på hur du/ni pratar om mat hemma. Vad är viktigt? Maten är så central i vardagen och ska, tycker jag, vara en källa till trivsel. Inte prestation i att äta duktigt eller äta lite, om det går att undvika.


Det är alltså inte livets mening att vara smal, men det är meningen att du ska må bra under din väg genom livet.

9 kommentarer:

  1. Kan inte låta bli att lämna en kommentar, för det här var så BRA skrivet! Äntligen någon som vågar skriva det som alla egentligen skulle vilja läsa/höra. Det som idag näst intill klassas som fel och dåligt... Så, tack!

    SvaraRadera
  2. Bravo Ann-Louise! Kram Mamma

    SvaraRadera
  3. Tack Cornelia. Tack! Underbart att få din kommentar. Vi får hålla ihop mot allt konstigt vi matas med...

    Tack mamma för ditt sköna stöd! Alltid!

    SvaraRadera
  4. Du är helt fantastisk !! Super bra att ta upp en sådan sak som är så
    himla sann !! Heja dig min vän ! Kramis från Helge <3

    SvaraRadera
  5. Du träffar så rätt Ann-louise! Eftersom jag legat hemma med feber denna vecka har jag hunnit läsa lite. Igår läste jag Jesper Juuls bok: Ditt kompetenta barn. Där blev jag återigen påmind om det som du också skriver om. Det ska vara lustfyllt att äta och inte en ständig kamp. En riktig bra bok för övrigt.

    Jag vill bara dela med mig om gårdagens middag eftersom jag känner mig nöjd och glad över den. Dottern hade inställningen att den maten tänker jag då inte äta redan innan vi satt oss vid bordet. Det bör tilläggas att sockernivån var stabiliserad mha lite frukt. Hon kom och satte sig på sin plats (utan tvång eller tjat). När resten av familjen ätit färdigt satt hon fortfarande med en tom tallrik. Jag hade försökt ett par gånger med "Jag skulle vilja att du smakar på maten". Återigen: "Jag skulle bil glad om du smakade lite". Hon trotsar på ett inställsamt sätt: "ja, men jag tar själv och bara pyttelite". Hon tar en liten pytteportion som hon äter upp utan att det tycks vara alltför plågsamt. Efter en knäckemacka slinker det ner en pytteportion till och sedan en till.
    Inget tjat, mutor eller hot och ingen gråt! Stolt!
    Kram till dig! /Schönskan

    SvaraRadera
  6. Tusen tack Helge! <3 Tar massor av inspiration från bland annat dig kloka vän!

    SvaraRadera
  7. Schönaste tack Schönskan. Så fint också att du delar med dig från vardagen! Vi behöver lyssna till varandras klokheter. Då lyfter vi!

    SvaraRadera
  8. Så härligt och skönt att läsa dessa kloka ord !!! Hoppas att jag kan vara nöjd och tacksam med en frisk kropp !!!glada hälsningar J

    SvaraRadera
  9. Nej, livskvalitet handlar inte om hur vi ser ut utan vad vi gör med våra dagar, hur vi behandlar vår tid och vad vi faktiskt stannar upp och njuter av. Bra skrivet, Ann-Louise!

    SvaraRadera