Line Helge gästbloggar

LIVET LEKER OCH DET GÖR JAG MED!!!!
Längtan efter ett barn till var så stark att vi inte gav upp fast det var några jobbiga år av ofrivillig ”barnlöshet”. Får man säga så?… när man redan har två barn. Plötsligt efter fem års längtan så hände det. Lyckan var total - inte smärtfri, men det står man ut med när allt går bra!

Kroppen förändras, livet förändras och efteråt ska man ju hitta tillbaka till sitt rätta jag…… och vad är det??? Jag vill dela med mig litet av hur livet förändrades från totalt kaos – till total lycka.

Vecka 5.
Yes!!!!!! Jag är med baaaarrrnn. -Äntligen, men vad blått strecket är hm…. Har jag missat att jag är gravid? Varken med Melker eller Wille var strecket så här starkt? Det var ju knappt att man såg det, hoppas hoppas att det har gått längre fram så slipper jag oroa mig i så många veckor tills det börja bli mer säkert …….

Ultraljud hos privat läkare …
V.9
Jaha här ligger man i den värsta ställningen och är så nervös att det känns som hjärtat slår utanpå! Faaan säg något då? Jag frågar läkaren lite försynt när tysnaden tar överhand .. ser du inget hjärta? Eeeee Jooo jag ser två !! och så tittar han upp på mig Tvvåååå ?!? och båda slår ?? !!Ja, det ser jättefint ut! (Nu förstår jag varför strecket var så himla blått )Johan min man får plötsligt luft i lungorna och tittar på mig och så säger han, -Men då måste vi ju ha större bil?!! (ja, och det känns ju viktigt nu i denna stund nu när jag ska gå och bära två barn i magen …. Tvååå! precis som jag bryr mig om en biljävel) Varför ska man försöka dölja att man är gravid?? När man liksom inte kan säga ordet utan att gå upp tio kilo …?? Har redan jättebesvär med foglossning så det kommer nog att bli lite tufft!

V.16
Börjar jobba efter semestern och inser att det kommer verkligen inte bli som när jag varit gravid innan … kan lyfta benet tio centimeter upp och vaggar redan! Första besöket hos barnmorskan så påpekar hon att min vikt är lite hög och att jag ska hålla koll på det!? Vad f…..n menar hon med det jag kan inte röra mig och vad jag än äter så fastnar det?? Ska jag gå och må dåligt över detta?? Räcker det inte med att jag känner mig som en VALROSS?? Ska jag börja banta nu????

Läkarbesök .. det knakar i fogarna och ser inte bra ut för att försöka jobba så länge som möjligt så får jag inte jobba så många timmar om dagen , det är ju okej bara jag slipper att gå hemma!! Jag frågar Läkaren om jag ska må dåligt över att jag har gått upp mycket i vikt, och om det är rimligt att jag har haft ångest sedan förra besöket hos barnmorskan att jag ska dit igen om en och en halv vecka! Nej det var det ju absolut inte! Tack och lov läkaren fixar en ny underbar barnmorska som inte ser min vikt som något problem. Nej då när man väntar tvillingar kan man räkna med att gå upp över trettio kilo och ofta mycket vatten i kroppen men så klart inte alla ….. Konstigt nog är jag en av dem som gör det men så länge de små i magen mår bra står man ju faktiskt ut med det mesta även om det nästan tar knäcken på en så är det ju värt allt tio gånger om när allt är klart och har gått bra!! När man är mitt i det så är det svårt att se slutet.

Tiden går sakta och jag kämpar för att hålla mig på fötterna. Tänk er in i följande: Glad och lycklig, trallar jag runt på jobbet och chefen Janne ropar tvärs över salongen.
”-Lina! vilken vecka är du i nu igen?”
Jag vaggar bort till honom som en flåsande sugga och säger:
-Janne, det är vecka 20 nu….det sa jag ju förut.
-Ja, du förstår att Anna här trodde du var i vecka fyrtio…….. ha ha ho ho. Hon tycker att vi är lite elaka som låter våra anställda jobba så länge, men du har ju halva tiden kvar ha ha ho ho….. ”

Veckorna gick och väl framme i vecka 26 så blev det min sista vecka på jobbet. Soffläge! Och var gör man då? Jag tvingar mig att klara hämta Melker och Wille och försöka så gott jag kunde vara en mamma för dem som klarar att laga lite mat vara lite glad från mitt lilla hörn i soffan … jag försökte fördjupa mig i böcker för att dämpa rösten i mitt huvud som säger - Lina du kommer att dööööööö det här fixar inte din kropp eller - bebisarna att döööö eller vi alla treee … och hur ska det gå får Johan??? hur ska han fixa det ?? och mina underbara älskade barn ska de växa upp utan mig ? och om bara jag dör ska Johan ta hand om fyra barn själv ?? och allt de kommer att minnas av mig är att jag var en fet sur mamma som inte klarade någonting !!

Ja. sitter man i en soffa i tio veckor så blir man kocko i bollen …. Förutom det var jag svullen av massor av vatten, blodkärlen hittade fram överallt, lösa tänder hade jag något som min tandläkare aldrig har varit med om!? När jag sov satt jag helt upp kunde inte stänga munnen så jag vaknade varje kvart av att jag inte hade saliv att svälja med och ja ni kanske kan få en liten föreställning om hur trevligt jag hade!

Men så ibland infann sig några positiva tankar att om Hjalmar och Sigge och jag skulle överleva detta hur ska jag då ta vara på mig? Oss? Jag ska äta bra och bygga upp mig fysiskt så jag kan vara med barnen och inte sitta i soffa resten av livet. Vara ute på promenader och njuta av att kunna röra mig, ja helt enkelt hitta en väg till bra hälsa som kan finnas där hela tiden med utrymme för lyx och bus så klart.
Veckorna gick och ångesten över svininfluensan och allt mellan himmel och jord fanns kvar men så plötsligt så var det dags vi hade kommit till den 23/12 som först var den 4/1 men som flyttades fram av läkaren som tyckte att det inte fanns någon anledning att vänta med tanke på mitt tillstånd och att bebbarna var så gott som färdiga tack och lov!!!

Vi åkte in på morgonen hade ingen tid för snittet utan det gjorde de när de hade tid! Långa timmar att vänta men vid halv tre tiden så fick jag komma in på operation och ut ur magen kom inte Sigge och Hjalmar det kom en liten Märta och sedan en liten Vera och vi överlevde alla tre.

När man vant sig vid att vara fyrabarnsmamma, snittet har börjat läka, amnings-hormonerna börjar hamna på rätt plats, normaltankar kommer till mitt huvud som inte bara handlar om ångest börjar jag fundera på hur jag vill förändra mitt liv för att må bra hitta en go livsstil! Inte bara för att komma tillbaks till min vikt utan verkligen något man kan leva och känna att det är okej jag mår bra och njuter och kanske kan jag ge mina barn något mer!?!?! Jag hade en tanke på en person som jag har fått höra från flera håll skulle kunna hjälpa en att komma i form genom att fylla dom hålen i mitt liv som jag behövde utan att det skulle bli för konstigt och jobbigt med massa dubbel matlagning och hitta tid för att åka iväg och träna på gym.. för där är vi inte med fyra barn och en man med eget företag och ingen familj i stan = aldrig någon barnvakt, långa dagar med barnen själv då Johan jobbar ! Så efter jag har slutat amma ringde jag Susanne Dalsätt på Hudoteket och bokade tid.

Varför dit? -Jo, jag vet att hon är inne på GI och jag tycker det verkar intressant. Jag är tveksam till vår ”snabbmatskultur” där allt innehåller så mycket tillsatser. Jag har ingen aning om vad det är och hur det påverkar oss och våra barn! Är man trött så kan snabbmat åka fram här också ibland, men till största delen vill jag ha bra råvaror i matlagningen. Kan jag komma i bättre form och få en bättre hälsa genom att ta kontroll över matlagningen – då vill jag göra det. Riktigt smör, grädde, ost, kyckling, fisk, kött osv i dess mest naturliga former. Susanne har hjälp mig att hitta min väg i vardagen, så jag som är hemma med fyra barn ska kunna gå ner i vikt över tid. Lightprodukter vill jag slippa leta efter i butiken.. Jag lagar bra mat och till varje måltid serveras mycket grönt till. Just nu äter jag inte så mycket bröd, pasta, ris för att jag ska komma tillbaka till en vikt där jag trivs. De större barnen ”dissar” grönt därför känns det bra att fylla min tallrik med just det för att göra dem mer intresserade.

Träning? –Ja, hur får man till det när man inte kan komma iväg så lätt ?? Hade jag vetat hur lätt det är att komma igång på detta sätt så hade jag sökt mig till Susanne efter Melker!! Susanne har hjälpt mig att sätta ihop ett styrkepass som jag gör hemma med min kropp som vikt plus att jag har en del gummibands övningar som jag lägger till ibland är Märta och Vera med och ibland Melker och Wille sen har jag så klart den fördelen att jag är hemma och kan gå ut och gå och det gör jag med olika tempon och längd! -Ja, jag känner mig starkare för var dag och gladare för jag investerar i min och vår hälsa och det är värt det!

Innan snön kom så var jag ute med killarna som skulle spela bandy jag frågade om jag fick vara med både Melker och Wille tittade på mig och sa samtidigt
-Mamma, kan du det?
-Varför skulle jag inte kunna det? Svarade jag.
–Men, när Märta och Vera var i din mage så kunde du ju inte……
Jag ler och svarar: -Det var då det.
Lina Helge