Sitter i baksätet i en bil på väg till Tranås och rektorsutbildning i två dagar. Raskt vidare sedan till skolledarkonferens två dagar i Nässjö. Ibland känns det som all ens tid ägs av någon annan. Kommer mer och mer till insikt om att det gäller att ta sig tid. Egen tid.
Jag har alltid idrottat mycket (är ju för sjutton utbildad idrottslärare!) Jag har testat på alla möjliga idrotter från bollsporter via balett och gymnastik till olika vattensporter. Var för övrigt en hejare på att kasta spjut på GIH. Tränaren ville värva mig MEN ville att jag skulle gå upp minst 10 kilo, där sprack det!
När man var yngre fanns inte problemet med att hinna med att idrotta – man bara gjorde! Nuförtiden har det blivit ett projekt att hinna med en promenad runt munksjön…
I februari bestämde jag mig för att nu får det va nog! Jag bestämde mig för att ta tillbaka delar av den tid jobbet lyckats roffa åt sig även på kvällstid. Jag började styrketräna igen 3-4 kvällar i veckan + något löppass i veckan. Kroppen protesterade och gjorde ont i början men det dröjde inte länge förrän kroppen själv drog i väg med mig till gymmet. Har jag väl kommit över träningens ingångströskel sköter det sig på något märkligt sätt av sig själv. Då infinner sig också, as if by magic, TID! Tiden för träning hade nog funnits där hela tiden men jag fokuserade på annat.
Måste erkänna att jag är ganska fåfäng! Gillar att vara starkare än jag var förra gången på gymmet. Tycker om muskler! Tycker att många tjejer/kvinnor har en något märklig inställning till styrketräning. Det ska tränas lite lätt. Själv älskar jag att kasta på tunga vikter och sluta med blodsmak i munnen. Tränar jag själv skall jag nästan fastna under skivstången på sista repitionen och krångla mig ur positionen och hoppas att ingen såg!
Att vara vältränad ser jag som ett kvitto att kunna prestera bättre i alla lägen inte minst på jobbet. Därför rimmar det illa med mitt beslut att, som rektor, frysa de 500 kronor varje anställd hade att förfoga över i friskvårdspengar. Alla besparingar och minskade intäkter p.g.a. minskat elevunderlag skall fortfarande räcka till god kvalité i allt från tvål till matteböcker och datorer. Tyvärr såg jag att dessa 51500 kronor satsade på friskvård på enheten var tvungna att frysas. Det är mer än vad speciallärarna , fritidsledaren, estetprofilen, golfprofilen, elevrådet och biblioteket har tillsammans. Det innebär inte att jag inte tycker att hälsa är viktigt! Kan vi hitta nåt annat sätt att gemensamt hålla oss i form på och ha roligt som inte kräver 51500 kronor ? Har man inte roligt när man ska försöka hålla sig i form håller det aldrig!
Fantastiskt att vi har hälsoinspiratörer på enheten som håller i gång och lyckas hitta aktiviteter trots att kassan ser ut som den gör!
Har hunnit med/tagit mig tid att springa 6 km idag….. Ok, lite kvalitets redovisningsjobb hinner jag också!
/ Åsa W
Jag har alltid idrottat mycket (är ju för sjutton utbildad idrottslärare!) Jag har testat på alla möjliga idrotter från bollsporter via balett och gymnastik till olika vattensporter. Var för övrigt en hejare på att kasta spjut på GIH. Tränaren ville värva mig MEN ville att jag skulle gå upp minst 10 kilo, där sprack det!
När man var yngre fanns inte problemet med att hinna med att idrotta – man bara gjorde! Nuförtiden har det blivit ett projekt att hinna med en promenad runt munksjön…
I februari bestämde jag mig för att nu får det va nog! Jag bestämde mig för att ta tillbaka delar av den tid jobbet lyckats roffa åt sig även på kvällstid. Jag började styrketräna igen 3-4 kvällar i veckan + något löppass i veckan. Kroppen protesterade och gjorde ont i början men det dröjde inte länge förrän kroppen själv drog i väg med mig till gymmet. Har jag väl kommit över träningens ingångströskel sköter det sig på något märkligt sätt av sig själv. Då infinner sig också, as if by magic, TID! Tiden för träning hade nog funnits där hela tiden men jag fokuserade på annat.
Måste erkänna att jag är ganska fåfäng! Gillar att vara starkare än jag var förra gången på gymmet. Tycker om muskler! Tycker att många tjejer/kvinnor har en något märklig inställning till styrketräning. Det ska tränas lite lätt. Själv älskar jag att kasta på tunga vikter och sluta med blodsmak i munnen. Tränar jag själv skall jag nästan fastna under skivstången på sista repitionen och krångla mig ur positionen och hoppas att ingen såg!
Att vara vältränad ser jag som ett kvitto att kunna prestera bättre i alla lägen inte minst på jobbet. Därför rimmar det illa med mitt beslut att, som rektor, frysa de 500 kronor varje anställd hade att förfoga över i friskvårdspengar. Alla besparingar och minskade intäkter p.g.a. minskat elevunderlag skall fortfarande räcka till god kvalité i allt från tvål till matteböcker och datorer. Tyvärr såg jag att dessa 51500 kronor satsade på friskvård på enheten var tvungna att frysas. Det är mer än vad speciallärarna , fritidsledaren, estetprofilen, golfprofilen, elevrådet och biblioteket har tillsammans. Det innebär inte att jag inte tycker att hälsa är viktigt! Kan vi hitta nåt annat sätt att gemensamt hålla oss i form på och ha roligt som inte kräver 51500 kronor ? Har man inte roligt när man ska försöka hålla sig i form håller det aldrig!
Fantastiskt att vi har hälsoinspiratörer på enheten som håller i gång och lyckas hitta aktiviteter trots att kassan ser ut som den gör!
Har hunnit med/tagit mig tid att springa 6 km idag….. Ok, lite kvalitets redovisningsjobb hinner jag också!
/ Åsa W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar