Man skulle kunna säga att jag under sommaren 2009 har förföljts av en speciell låt. Jaa, förföljts är nog rätt ord faktiskt. Och berörts, verkligen berörts. Det är inte så att låten är ny för mig, men den har verkligen gått rakt in i mig och fått mig att gråta. Ta till lipen helt enkelt. Och det känns så gott och så rätt!
Först vad det på en klippa på Orust i solnedgången då jag hörde Tommy Körberg sjunga den som så många gånger förr. Jag tänkte att det räcker för mig om Tommy bara sjöng denna enda låt om och om igen. Sedan var det Linus Wahlgren i föreställningen Hujedamej på Sävsjö-festivalen. Starkt och rejält! Riktigt lipig blev jag då Alfred sjöng den på Astrid Lindgerns värld när vi var där med barnen.
I all sin enkelhet är den fantastisk och den byggs upp på ett så fint sätt i styrka och ton. När sedan Alfred på slutet sjunger att himlen nog är öppen ändå brister det fullständigt för mig och jag tänker. Klart den är!
Igår när jag bläddrade i VI-tidningen såg jag att det fanns en klubb för oss. Vi som tar till lipen av fattig bonddräng alltså. Katarina von Bredow hade gått med. Nu är jag också med. På Facebook. Medlem nr. 51...
Visst berör den! Ofta tänker man inte på att många av Astrid Lindgrens texter och tankar är mer för oss vuxna än för barnen. Bäst var den nog när Körberg sjöng den på Astrids begravning.
SvaraRaderaTrevlig inlägg du har gjort! Nu ska följa dig!
Kram Linda
Tack Linda! Trevligt med respons. Jaa Körberg gör den rackans bra!
SvaraRadera