David Strandh gästbloggar

Hej jag heter David Strandh, en fyrtioplussare som bor ett stenkast utanför Bäckseda (Vetlanda) i ett rött litet hus, som växer till lite då och då, ihop med min goa fruga Jenny och tre tjejer som så smått börjar växa till sig. Ester 8år, Hilma 11år & nyblivna tonåringen Elsa 14år senare i år.


Jag jobbar som CAD ansvarig på Sapa och med det yrket tar jag hand om allt runt de 2D & 3D program som tekniker, ingenjörer, konstruktörer m fl hittar på Sapa´s och alla våra kunders finurliga aluminiumlösningar i för att kunna tillverka eller presentera ritningar, 3D modeller mm. På jobbet är jag även engagerad som Hälsoambassadör. Vi försöker inspirera våra kollegor till motion, leva hälsosamt, ägna oss åt avkopplande saker på fritiden som håller oss friska och ger ny kraft till jobbet.


De små korta insatserna för ett hälsosamt liv tror jag mest på. Smålänning som jag är så håller vi oss bara med en bil och jag tar cykeln vart jag ska. Under tolv års tid så tog jag de flesta morgonpromenaderna med vår saknade Golden Retriever Mose. Spettade hem med cykeln på lunchen, käkade ngt lätt och ofta en Pappakaka (Bellerina) efteråt, ja man kan unna sig det med 3km 4ggr/dag. Därefter en snabb promenad, 15-20min i skogen innan man drog tillbaks till Sapa. Det var på den tiden man jobbade mer övertid. Elsa 3år frågade en gång om jag skulle åka hem till Sapa igen en kväll då jag stack tillbaka till jobbet, hon trodde jag bodde där och kom och hälsade på.....idag prioriterar jag fritiden och familjen före jobb och övertid. Dessa cykelturer, koppla bort jobbet en stund och komma ut i naturen med hunden var och är påfyllnad i min tank och gav mig oxå en hyfsad grundkondition. Moses avlivning gav nog mig en lite för tidig fyrtioårskris och det tog några år till att komma dit jag är idag.


Just nu så livet kanske inte på topp men jag deppar inte ihop för det. I helgen så var jag ute vid vår familjs gamla timrade stuga som ligger på en bergsknalle med utsikt över en liten by som heter Bladekulla där bl a min morbror bor. Huset har varit uthyrt i många år men jag kände att jag var sugen på att kunna åka ut ngn helg då och då, leva lite enklare än hemma, använda vedspisen & tända på en törebit, gå ut och sätta sig med en kopp kaffe med ryggen mot en tall, gå ner till sjön och glida ut med kajaken eller ta med barnen på en fisketur. Bara ta det lugnt och förhoppningsvis koppla bort mer av TV, Facebook och Funbeat mm dvs saker som jag just nu tycker tar lite för mkt av tid som man istället borde ägna åt sig själv, familj och vänner. Starten i Bladekulla slutade efter 1,5h och ett snitt med motorsågen i vänster knä, ambulans till Eksjö och operation senare på kvällen. Nu har jag haft fem fina dagar med min kusin som är fem år yngre och som legat på samma sal. Hur han hamnade där är en annan historia.


De som känner mig närmre vet att jag är intresserad av ganska mycket och det är mitt högra knä som jag opererade ganska tidigt pga ungdomligt oförstånd, som gör att det är just så. När man är runt 20 så tror man att det är ok att ta ngn annans plats i Lidingöloppet utan träning innan, att kvällen innan Vättern bestämma sig för att ändå åka ihop med kompisar på racer och du själv på MTB. Jag vet inte hur många ggr jag fick släppa det året innan jag gav upp och cyklade i mål styvt en timma senare med värkande knän. Alla idiotgrejer slet ut mitt ena knä och i hela tio år efter operationen gjorde jag inte mkt sportaktigt.

Jag funderade på vad jag skulle skriva om som bygger upp mig mentalt och styrkemässigt idag. Jag samlar mest kraft av att träna själv men att även va en del av ett kompisgäng bygger oxå upp mig som person. Ibland är det som att träningspasset inte har existerat innan man laddat upp all data elektroniskt, blivit lite bekräftad som frugan säger. Vi är just nu ett härligt gäng som cyklar tillsammans men som även hittar på andra saker ihop. Man knyter alltid någon eller några lite närme intill sig som både ger kraft och inspirerar de dagar då du inte själv är på topp. Lika mkt som en runda med cykeln hem från jobbet genom Illharjens naturvårdsområde, på spångarna över Emåns porlande vatten och med fullt av vitsippor som växer bland alla träd. Lika mkt som en sån tur på 5minuter kan göra dig glad, inspirerad i flera dagar och på gott humör. Lika viktig är en paddling med kajak i outforskade vatten i Misterhults skärgård med frugan eller i Gryts skärgård med ngn nyfunnen vän. En sån tur kan man leva på i veckor och månader. Fylla en kopp kaffe i drejade muggen på jobbet, blunda och drömma sig bort dit en sekund ....eller två. Planera nästa miniäventyr ngn ledig helg, ut på en å eller ö med kanot och en eller flera ungar på övernattning, cykla med tjugo ungar & föräldar ut på skogstigar med fika och drömma om Sandåkra CK, ta en helg i goda vänners lag med racer till Öland och hem igen med bad, god mat och färdas i lagom fart genom Smålands underbara natur. Eller som nu sist iscensätta en fyra år gammal ide om ett multisportrace på rullskidor/Inlines, MTB, racer, löpning och efter 10h slit, god mat och fika sitta i badtunna på kvällen och dunka varandra i ryggen ”-Hur trött du var där du” och ”-Den backen var duktigt grym”. Att uppleva enkla och jobbiga saker tillsammans bygger upp mig som person och jag har åtminstone en likasinnad i gänget. Att ha sånt som bygger upp, hoppas jag inte ett för tillfället trasigt knä sabbar. Det kommer alltid finnas nya saker man inte redan prövat på och upplevt att drömma om. Vad drömmer du om ?


Mitt i allt detta jagande, som jag kan tänka mig att en del tycker, så gäller det att bara inse att det räcker med att tävla och sätta upp mål med sig själv. Själv är jag en medelmåtta i det mesta och det kommer alltid finnas ngn som är bättre ! Kajak hoppas jag väl kunna paddla iaf. En av mina bästa kompisar sa att vi sågar en långsmal lucka från sittbrunnen och framåt med gångjärn på, så kajaken ska du nog komma i om du så blir stelopererad. Ingenting är omöjligt.


Mitt motto har jag hittat på en kajaksite, var annars.
"Take nothing but memories - Leave nothing but footprints - Kill nothing but time - Above all, have fun" David Strandh