Tack Cornelia!

Tack för starka, kloka och beprövade tankar! Oslagbart!

Cornelia Flood gästbloggar

För ett par år sedan fick jag höra från en mycket klok man att "du måste vara din egen förste försvarare, för ingen annan kommer vara det åt dig".

Ovanstående fras har betytt mycket för mig sedan dess. Jag valde att tolka det så, att jag måste satsa på, och ta hand om mig själv för att därefter vara kapabel till att fokusera på de som finns runt omkring mig. Vardagen drar och sliter i oss åt olika håll och ibland är det svårt att hänga med, eller att prioritera rätt. Livet går uppåt för att sedan gå lite nerför, och så rullar det på i en helt normal och naturlig berg- och dalbana.

Motgångar kan komma i form av små kullar som vi måste ta oss över, eller berg i samma storlek som Mount Everest. Jag stöter på dem, och du stöter på dem, i olika skepnad och intensitet. Får man streta på allt för länge uppför berget så kommer mjölksyran i benen som en påminnelse om att det är dags att sakta ner lite. Det är hög tid att chilla lite helt enkelt, om jag får använda ett av mina favorituttryck.

Livet och vardagen blev för mycket för mig en dag för drygt fyra år sedan. Kullarna och bergstopparna hade avlöst varandra i en lång rad och energin hade helt enkelt tagit slut. Det blev platt fall och två år spenderade jag ståendes vid sidan om livet. Jag tittade på när alla mina kompisar fortsatte med sina liv, och levde som normala tonåringar samtidigt som jag själv kämpade med näbbar och klor för att hantera all den ångest jag bar på. Jag levde i en vardag fylld av självhat, depression och isolering. Vändningen kom när jag flyttade långt ut i skogen i en undangömd del av nordöstra Skåne, en varm majdag för tre år sedan. Under nio månader bodde jag tillsammans med åtta andra tonårsflickor med liknande problem som mig, och tillsammans gjorde vi allt för att vinna över den där tärande ångesten inombords. En period fylld av förtvivlan, sorg och tårar, men samtidigt otroligt mycket glädje.

Det fina med att befinna sig längst nere på botten är att det bara kan bli bättre. Till sist kommer man till en punkt där man inte har någonting att förlora på att kasta sig rakt ut i det okända, och när man väl vågar släppa taget blir man ofta positivt överraskad. Det är svårt att bryta vanor och mönster, speciellt om de innebär en trygghet som man inte tror att man kan överleva utan. Men under mina nio månader på behandlingshemmet lärde jag mig mycket om mig själv, och även om alla de andra jag träffade där. Jag insåg, på riktigt, att vi människor är väldigt olika varandra och att våra behov skiljer sig mycket. Det var en värdefull tid för mig, för när jag insåg att mina nyfunna vänner hade helt andra behov än jag, så insåg jag även att jag hade helt andra behov än dem.


Plötsligt var det okej att vara jag. Det var okej att säga ifrån om det var något som inte funkade för mig. Det blev genast tillåtet att försöka hitta vägar och lösningar som fungerade för mig, även om de inte gjorde det för någon annan. Men det viktigaste av allt, var att jag lärde mig att satsa på mig själv. Jag lärde mig att vara min egen försvarare, för ingen annan var det åt mig. Jag är trött på att vara någon jag inte är, att tryckas in i en form som ska passa alla, men som inte passar någon. Alla måste vi hitta våra egna vägar för att känna oss tillfreds med livet, och i min vardag handlar det om att försöka hitta en balans mellan att göra ingenting och att göra allt. Jag lärde mig att leta efter det som fyller på med energi, och att reducera de delar av mitt liv som stjäl energi ifrån mig. Så jag spelar piano. Jag fotar. Jag springer, promenera och hoppar omkring på jympagolvet på Friskis. Jag försöker ta vara på, och njuta av, de otroligt fina människor som jag har i mitt liv. Och jag vågar tillåta mig att drömma, och sikta högt.

"Var din egen förste försvarare, för ingen annan kommer vara det åt dig!"
/Cornelia Flood

Bilderna är Cornelias egna. Fantastiska!

Presenterar en ny gästbloggare

Hon skickade en fin kommentar till mig på bloggen och skrev under med sitt namn. Då visste jag inte att det var hon. Barnflickan hos grannen. På FB studerade jag hennes kommentar till grannen, underfundigt skriven, och kom på tanken att det kanske var hon som kommenterat. Via chatten fick jag napp. Visst var det hon. Via FB och en gammal blogg har jag haft förmånen att följa tjejens tankar och fantastiska bilder.

Cornelia Flood är gästbloggare imorgon. Eftersom jag inte känner henne särskilt väl fick grannen ge mig några ord som kan ringa in denna bloggerska ytterligare. Detta var de ord hon spontant fick fram: Cornelia Flood=intensiv, kreativ, pysslig, ben n' Jerrys, Oreos tryfflar, fotografering, avgudar guddottern Tuva, resa, converse, skriva, på och av, bloggar, framtidsdrömmar...

Hon är yngst ut bland mina gästbloggare än så länge, men jag har mer än en gång tänkt tanken att det kanske är hon som tänkt mest av oss. Klok är hon! Imponerad är jag! Imorgon får du hennes blogg! Cornelia Flood!

En av hennes egna bilder får ge dig en hint om vad som komma skall.

Avspänning och mental träning...

ger mersmak. Som en av delkurserna i utbildningen Friskvårdsterapeut och Kostkonsult på Sverigehälsan läser jag nu också Avspänning och Mental träning. Och tränar.

Vår lärare heter som jag tidigare nämnt Linda Hagbarth och delar av vårt kursmaterial är Eva Johanssons bok Avslappning och mental träning-för ett rikare liv. På hennes sida kan du få fantastiskt bra oh konkret hjälp för att komma vidare i detta ämne. Utveckla dig personligt.

http://www.utbildning-co.se/sv/

Jag har tränat sedan i februari och märker följande: Jag har lättare att komma ner i varv, jag har mer energi, jag känner mig lugnare och mer harmonisk, jag har ytterligare en ventil att ta till vid stress, jag orkar mer, -Jag har nycklar! Jag har faktiskt också märkt att jag kan styra om en dag med hjälp av avspänningen. Man kan säga att jag byter frekvens på nåt sätt. Ställer om! Ni vet de dagar man känner att allt blir fel från början. Ofta är det ju så att man då ser allt det som felar.

Jag har alltså redan fått effekter!

Under dagen är ofta vår vänstra hjärnahalva i hög aktivitet. När vi är i avspänning släpps den kreativa högra delen av hjärnan på. 10 minuter efter en stunds avspänning är fortfarande den kreativa, högra hjärnhalvan dominerande i aktivitet innan vänster hjärnhalva tar över igen.

Det finns forksning som visat att nya hjärnceller kan bildas i området i hjärnan som stimuleras vid avspänning. (Tror det heter hyphotalamus...)

Det är inte alls så flummigt som man kan tro utan riktigt konkret och tydligt. Och prestationslöst. Det är det som är grejen.

I helgen hade vi fin-fint besök här hos oss. När de åkte hem skickade jag med 6 avspänningsövningar att ha i mobilen. Det är förstås härligt att få skicka med nåt man själv känner man får mycket av, till andra fina vänner som gärna vill prova. Prova du också! Och ha det riktigt fint. Hela veckan och över påsk. Vi ses! Och hörs!

Taggar för påsklov!

Idag är det extra skön fredagskänsla här på skolan. Vi är taggade för påsklovet. Det är en fin bonus för både elever och lärare. Att få hämta kraft i sin egen takt för resterande del av terminen. Ha en riktigt go helg! Du också!

Anita fortsätter inspirera!

Nu med Morgonpromenader i sällskap med Vättern. Ja, du minns väl Anita som gästbloggade för ett tag sen. Fin-fina Anita som också är min passvärd på Core-passet. Hon fick fantastisk respons på sin blogg av er som läste både i kommentarer på bloggen, på FB och via mail. Ryggdunk och lovord haglade också. Den som ger, den får.

Nu inspirerar hon vidare. Det gör hon förstås alltid. Just nu via FB med vackra bilder på Vättern i morgonljus. Allt detta medan du ligger och sussar. Alla är naturligtvis inte gjorda för att stå upp och ha förmågan att se detta vackra på morgonen. Kanske du hellre lyfter blicken på kvällen. Hur som helst. Detta är vad Anita får. Detta slår an tonen till hennes dag. Det man matar sig med växer!

Kostdagbok i 4 dagar!

Idag har jag börjat föra kost-dagbok. I fyra dagar ska jag skriva ner allt jag äter. Detta som en del i utbildningen. Vår kost-lärare Conny Andersson på Sverigehälsan http://www.sverigehalsan.se/ har gett oss läxan. Detta för att vi ska känna på de saker vi utsätter andra för senare.

Frukosten den goa, är nerskriven och jag känner mig redan redo för förmiddagskaffet. Känner mig hungrigare än vanligt faktiskt! Man får olika effekter av undervisningen i Kost och näringslära!

Ljuvt att skåda!

Så här vackert har vi det i vår trädgård. De är små, men oändligt vackra när man tar sig en grundligare titt. Precis som du och jag! Värda att ge en grundlig titt och nya chanser varje dag! Njut nu vidare, så hörs vi!

Tack David

David Strandh gästbloggar

Hej jag heter David Strandh, en fyrtioplussare som bor ett stenkast utanför Bäckseda (Vetlanda) i ett rött litet hus, som växer till lite då och då, ihop med min goa fruga Jenny och tre tjejer som så smått börjar växa till sig. Ester 8år, Hilma 11år & nyblivna tonåringen Elsa 14år senare i år.


Jag jobbar som CAD ansvarig på Sapa och med det yrket tar jag hand om allt runt de 2D & 3D program som tekniker, ingenjörer, konstruktörer m fl hittar på Sapa´s och alla våra kunders finurliga aluminiumlösningar i för att kunna tillverka eller presentera ritningar, 3D modeller mm. På jobbet är jag även engagerad som Hälsoambassadör. Vi försöker inspirera våra kollegor till motion, leva hälsosamt, ägna oss åt avkopplande saker på fritiden som håller oss friska och ger ny kraft till jobbet.


De små korta insatserna för ett hälsosamt liv tror jag mest på. Smålänning som jag är så håller vi oss bara med en bil och jag tar cykeln vart jag ska. Under tolv års tid så tog jag de flesta morgonpromenaderna med vår saknade Golden Retriever Mose. Spettade hem med cykeln på lunchen, käkade ngt lätt och ofta en Pappakaka (Bellerina) efteråt, ja man kan unna sig det med 3km 4ggr/dag. Därefter en snabb promenad, 15-20min i skogen innan man drog tillbaks till Sapa. Det var på den tiden man jobbade mer övertid. Elsa 3år frågade en gång om jag skulle åka hem till Sapa igen en kväll då jag stack tillbaka till jobbet, hon trodde jag bodde där och kom och hälsade på.....idag prioriterar jag fritiden och familjen före jobb och övertid. Dessa cykelturer, koppla bort jobbet en stund och komma ut i naturen med hunden var och är påfyllnad i min tank och gav mig oxå en hyfsad grundkondition. Moses avlivning gav nog mig en lite för tidig fyrtioårskris och det tog några år till att komma dit jag är idag.


Just nu så livet kanske inte på topp men jag deppar inte ihop för det. I helgen så var jag ute vid vår familjs gamla timrade stuga som ligger på en bergsknalle med utsikt över en liten by som heter Bladekulla där bl a min morbror bor. Huset har varit uthyrt i många år men jag kände att jag var sugen på att kunna åka ut ngn helg då och då, leva lite enklare än hemma, använda vedspisen & tända på en törebit, gå ut och sätta sig med en kopp kaffe med ryggen mot en tall, gå ner till sjön och glida ut med kajaken eller ta med barnen på en fisketur. Bara ta det lugnt och förhoppningsvis koppla bort mer av TV, Facebook och Funbeat mm dvs saker som jag just nu tycker tar lite för mkt av tid som man istället borde ägna åt sig själv, familj och vänner. Starten i Bladekulla slutade efter 1,5h och ett snitt med motorsågen i vänster knä, ambulans till Eksjö och operation senare på kvällen. Nu har jag haft fem fina dagar med min kusin som är fem år yngre och som legat på samma sal. Hur han hamnade där är en annan historia.


De som känner mig närmre vet att jag är intresserad av ganska mycket och det är mitt högra knä som jag opererade ganska tidigt pga ungdomligt oförstånd, som gör att det är just så. När man är runt 20 så tror man att det är ok att ta ngn annans plats i Lidingöloppet utan träning innan, att kvällen innan Vättern bestämma sig för att ändå åka ihop med kompisar på racer och du själv på MTB. Jag vet inte hur många ggr jag fick släppa det året innan jag gav upp och cyklade i mål styvt en timma senare med värkande knän. Alla idiotgrejer slet ut mitt ena knä och i hela tio år efter operationen gjorde jag inte mkt sportaktigt.

Jag funderade på vad jag skulle skriva om som bygger upp mig mentalt och styrkemässigt idag. Jag samlar mest kraft av att träna själv men att även va en del av ett kompisgäng bygger oxå upp mig som person. Ibland är det som att träningspasset inte har existerat innan man laddat upp all data elektroniskt, blivit lite bekräftad som frugan säger. Vi är just nu ett härligt gäng som cyklar tillsammans men som även hittar på andra saker ihop. Man knyter alltid någon eller några lite närme intill sig som både ger kraft och inspirerar de dagar då du inte själv är på topp. Lika mkt som en runda med cykeln hem från jobbet genom Illharjens naturvårdsområde, på spångarna över Emåns porlande vatten och med fullt av vitsippor som växer bland alla träd. Lika mkt som en sån tur på 5minuter kan göra dig glad, inspirerad i flera dagar och på gott humör. Lika viktig är en paddling med kajak i outforskade vatten i Misterhults skärgård med frugan eller i Gryts skärgård med ngn nyfunnen vän. En sån tur kan man leva på i veckor och månader. Fylla en kopp kaffe i drejade muggen på jobbet, blunda och drömma sig bort dit en sekund ....eller två. Planera nästa miniäventyr ngn ledig helg, ut på en å eller ö med kanot och en eller flera ungar på övernattning, cykla med tjugo ungar & föräldar ut på skogstigar med fika och drömma om Sandåkra CK, ta en helg i goda vänners lag med racer till Öland och hem igen med bad, god mat och färdas i lagom fart genom Smålands underbara natur. Eller som nu sist iscensätta en fyra år gammal ide om ett multisportrace på rullskidor/Inlines, MTB, racer, löpning och efter 10h slit, god mat och fika sitta i badtunna på kvällen och dunka varandra i ryggen ”-Hur trött du var där du” och ”-Den backen var duktigt grym”. Att uppleva enkla och jobbiga saker tillsammans bygger upp mig som person och jag har åtminstone en likasinnad i gänget. Att ha sånt som bygger upp, hoppas jag inte ett för tillfället trasigt knä sabbar. Det kommer alltid finnas nya saker man inte redan prövat på och upplevt att drömma om. Vad drömmer du om ?


Mitt i allt detta jagande, som jag kan tänka mig att en del tycker, så gäller det att bara inse att det räcker med att tävla och sätta upp mål med sig själv. Själv är jag en medelmåtta i det mesta och det kommer alltid finnas ngn som är bättre ! Kajak hoppas jag väl kunna paddla iaf. En av mina bästa kompisar sa att vi sågar en långsmal lucka från sittbrunnen och framåt med gångjärn på, så kajaken ska du nog komma i om du så blir stelopererad. Ingenting är omöjligt.


Mitt motto har jag hittat på en kajaksite, var annars.
"Take nothing but memories - Leave nothing but footprints - Kill nothing but time - Above all, have fun" David Strandh

Presenterar en ny gästbloggare

En av Vetlandas hälsoambassadörer har fattat pennan. Eller kanske tangentbordet? Den äventyrslystne, kreative mångsysslaren David Strandh dyker upp imorgon. Just nu är han aktuell som bloggare från sjukhussängen med ett ben i utsträckt tillstånd. Något man inte ser ofta hos David. Det utsträckta tillståndet också. Passa på att njuta och inspireras av livskonstnärens balans mellan kreativa, äventyrslystna upptåg och mer eftertänksamhet över en kopp kaffe. Släkt i släkt är vi David och jag. Och oavsett avstånd beundrar jag alltid logistiken som gör att han till eller från de gemensamma släktträffarna alltid får till ett längre träningspass. Titta in imorgon! Och inspireras.