De små stunderna duggar tätare än du anar.
Ibland tätare än du ser. Du hastar förbi dem alldeles för lätt.
Idag har varit en helt vanlig jobb-dag och så en del vardagsskjutsande, men ändå en dag då tempot gett möjligheten (eller är det jag som valt tempot) att:
-suga extra på leendet från kollegan i korridoren
-lyssna in de spontana kommentarerna från tonåringarna (snacka om här och nu-känslor)
-glädjas åt en hög förbättrade resultat på konditionstesten efter fokuserade löprundor..
-njuta av att kunna bära sonen på ryggen längs gågatan
-fnissa åt barnens pruttlekar med en ballong när jag själv fick en linskontroll
-strunta i det jag inte hunnit eller glömt
-fika och snacka med barnen och en radda kompisar
Inga konstiga saker alls, bara livet här och nu, som bäst. Du uppfattar det, ser det, känner det. Låt de där stunderna stanna kvar. Låt dem så frön i dina mungipor, i dina skrattgropar. Låt dem stanna som leenden som leker på läpparna. Bubbel-eufori.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar