Våga välj!
Innerst inne vet du vem du är och vad du vill
Drivkraften att passa in och vara normal är stark. Och det är många som tjänar pengar på den. Allt ifrån kosmetikaindustrin till kirurger. Det finns otaliga experter redo att tala om för oss vad vi behöver. Så här skall man äta, träna, klä sig eller bygga om köket, om man vill vara ”rätt”, och ”duktig” och ”normal”. Och vem vill inte vara det…. Eller…?
Det som fascinerar mig är att det verkar vara så att det är den som avviker från strävan efter ”det rätta” som är den konstiga och som måste förklara sig. När det väl egentligen borde vara precis tvärtom?!
För hur skall någon annan kunna veta vad jag behöver. Ingen annan kan ju tänka, känna eller uppleva åt mig. Det kan jag ju bara göra själv. Du kanske inte mår bra av att äta potatis – men jag kanske gör det. Du kanske tycker det är viktigt och roligt att lägga dina pengar på att bygga om hemma – men jag kanske vill använda mina pengar till att resa. Du kanske tycker det är roligt att gå på gymmet – men jag går hellre i skogen, eller ligger på soffan och läser en bok.
Det pratas alltmer om lycka idag. Men vad är lycka? Och hur blir man lycklig? Jag har självklart inget svar på det, men jag är övertygad om att vi mår bättre och blir mer harmoniska om vi vågar välja vår egen väg. I stort och i smått. Även när det är svårt. Och även om alla andra väljer något annat.
Hela vårt liv består av val. Någon har sagt att det bara är två saker vi måste i livet. Vi måste dö och vi måste välja. Och livet består av de val vi gör. Varje gång, varje dag och hela livet. Genom våra val formar vi vårt liv och livet går fort. Så mycket viktigare då att välja medvetet – och inte bara simma med strömmen bara för att alla andra simmar med den.
Aktiva val kräver medvetenhet. Och medvetenhet kräver närvaro. Ofta gör vi val baserade på autopiloten – för att vi alltid gjort så, eller av rädsla – ”men vad skulle andra säga… så kan man väl inte göra”? Medvetna val kräver att vi är närvarande och att vi lyssnar inåt. Någon – kommer inte ihåg vem – har skrivit ”innerst inne vet du vem du är och vad du vill”. Men i bruset och tempot kan det vara svårt att få kontakt med det som är innerst inne. Så ibland behöver vi stanna upp. Både fysiskt och mentalt. Vi behöver skapa utrymme för att lyssna inåt – för att lära oss lyssna inåt och komma bortom alla invanda föreställningar, kategorier och ”måsten” och på så vis få kontakt med ”vår egen vishet och vitalitet”, som John Kabat Zinn skriver i boken Medveten närvaro – vart du än går är du där. Som förälder tänker jag att det kanske är det viktigaste jag kan förmedla till mina barn… att de kan lita till sig själva. Jag har också lärt mig av dem att det faktiskt är så… att deras vishet och vitalitet har gjort att de sett och förstått saker som det tagit lägre tid för andra – inklusive mig själv - att se och förstå… (och som vissa kanske aldrig kommer att se eller förstå).
När det gäller vissa val spelar det ju mindre roll. Potatis eller inte potatis är väl, när allt kommer omkring, inte så viktigt. Samtidigt så är det kanske i alla de små valen som vi stärker vår förmåga till aktiva val – baserat på våra egna värderingar, uppfattningar och känslor. Så om jag tränar på ”potatis-val” så kanske det är lättare att stå upp för något när det verkligen gäller: när en kollega blir utfrusen, när mina barn mår dåligt i skolan eller när jag själv känner mig låst och måste hitta nya alternativ. Och i sådana situationer kan det vara av avgörande betydelse både att jag vågar välja och hur jag vågar välja….
Marianne Williamson skriver i boken ”Åter till kärleken” att det vi är mest rädda för är inte att vi är otillräckliga. Det vi är mest rädda för är att vi är oändligt kraftfulla. Hon skriver också att genom att låta vårt eget ljus skina så kan ger vi andra tillåtelse att göra detsamma.
På samma sätt är det säkert så att när vi medvetet väljer själva så inspirerar vi andra att göra detsamma. På det sättet kan vi bli en motkraft till det som likriktar och får oss att tro att vi inte duger som vi är. Egna val blir en motkraft mot de många buskap som – underförstått – säger att vi måste välja som andra och vara som andra för att vara ”rätt”, eller ”normala” eller ”duktiga”.
Att våga välja sin egen väg – att känna efter vem man är och vad man vill och följa den vägen – kan ibland kräva mod. Man kan känna sig som Nasse i Nalle Puh – liten och ensam och rädd. Men man växer när man märker att det går!
Och, avslutar Marianne Williamsson sin dikt: När vi har gjort oss fria från vår rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria.
Det som fascinerar mig är att det verkar vara så att det är den som avviker från strävan efter ”det rätta” som är den konstiga och som måste förklara sig. När det väl egentligen borde vara precis tvärtom?!
För hur skall någon annan kunna veta vad jag behöver. Ingen annan kan ju tänka, känna eller uppleva åt mig. Det kan jag ju bara göra själv. Du kanske inte mår bra av att äta potatis – men jag kanske gör det. Du kanske tycker det är viktigt och roligt att lägga dina pengar på att bygga om hemma – men jag kanske vill använda mina pengar till att resa. Du kanske tycker det är roligt att gå på gymmet – men jag går hellre i skogen, eller ligger på soffan och läser en bok.
Det pratas alltmer om lycka idag. Men vad är lycka? Och hur blir man lycklig? Jag har självklart inget svar på det, men jag är övertygad om att vi mår bättre och blir mer harmoniska om vi vågar välja vår egen väg. I stort och i smått. Även när det är svårt. Och även om alla andra väljer något annat.
Hela vårt liv består av val. Någon har sagt att det bara är två saker vi måste i livet. Vi måste dö och vi måste välja. Och livet består av de val vi gör. Varje gång, varje dag och hela livet. Genom våra val formar vi vårt liv och livet går fort. Så mycket viktigare då att välja medvetet – och inte bara simma med strömmen bara för att alla andra simmar med den.
Aktiva val kräver medvetenhet. Och medvetenhet kräver närvaro. Ofta gör vi val baserade på autopiloten – för att vi alltid gjort så, eller av rädsla – ”men vad skulle andra säga… så kan man väl inte göra”? Medvetna val kräver att vi är närvarande och att vi lyssnar inåt. Någon – kommer inte ihåg vem – har skrivit ”innerst inne vet du vem du är och vad du vill”. Men i bruset och tempot kan det vara svårt att få kontakt med det som är innerst inne. Så ibland behöver vi stanna upp. Både fysiskt och mentalt. Vi behöver skapa utrymme för att lyssna inåt – för att lära oss lyssna inåt och komma bortom alla invanda föreställningar, kategorier och ”måsten” och på så vis få kontakt med ”vår egen vishet och vitalitet”, som John Kabat Zinn skriver i boken Medveten närvaro – vart du än går är du där. Som förälder tänker jag att det kanske är det viktigaste jag kan förmedla till mina barn… att de kan lita till sig själva. Jag har också lärt mig av dem att det faktiskt är så… att deras vishet och vitalitet har gjort att de sett och förstått saker som det tagit lägre tid för andra – inklusive mig själv - att se och förstå… (och som vissa kanske aldrig kommer att se eller förstå).
När det gäller vissa val spelar det ju mindre roll. Potatis eller inte potatis är väl, när allt kommer omkring, inte så viktigt. Samtidigt så är det kanske i alla de små valen som vi stärker vår förmåga till aktiva val – baserat på våra egna värderingar, uppfattningar och känslor. Så om jag tränar på ”potatis-val” så kanske det är lättare att stå upp för något när det verkligen gäller: när en kollega blir utfrusen, när mina barn mår dåligt i skolan eller när jag själv känner mig låst och måste hitta nya alternativ. Och i sådana situationer kan det vara av avgörande betydelse både att jag vågar välja och hur jag vågar välja….
Marianne Williamson skriver i boken ”Åter till kärleken” att det vi är mest rädda för är inte att vi är otillräckliga. Det vi är mest rädda för är att vi är oändligt kraftfulla. Hon skriver också att genom att låta vårt eget ljus skina så kan ger vi andra tillåtelse att göra detsamma.
På samma sätt är det säkert så att när vi medvetet väljer själva så inspirerar vi andra att göra detsamma. På det sättet kan vi bli en motkraft till det som likriktar och får oss att tro att vi inte duger som vi är. Egna val blir en motkraft mot de många buskap som – underförstått – säger att vi måste välja som andra och vara som andra för att vara ”rätt”, eller ”normala” eller ”duktiga”.
Att våga välja sin egen väg – att känna efter vem man är och vad man vill och följa den vägen – kan ibland kräva mod. Man kan känna sig som Nasse i Nalle Puh – liten och ensam och rädd. Men man växer när man märker att det går!
Och, avslutar Marianne Williamsson sin dikt: När vi har gjort oss fria från vår rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria.
Annika Hall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar