Glad åt inspiration för hälsoinspiratörer!

Denna vecka ser jag fram emot två extra Core-pass. Detta som inspiration för hälsoinspiratörer i kommunen. Du är väl laddad? Och anmäld?

Det är härligt att träna med nya grupper och få möjlighet att sprida träningslädjen till många.

Jag har kört Core sen hösten 2007 nu och det har blivit ett antal pass. Reflekterade senast igår tillsammans med maken som besökte passet. -Core-träningen passar många och är bra för alla. Man får med sig lite extra självförtroende och tränar upp sin kroppskontroll. Sen är det skönt också. Bland fördelar kan också räknas in att man kan träna efter sin egen nivå på passet. Jag jobbar för att visa alternativ i rörelser. En bas och så utmaningar och därtill ett rackans driv i musiken. Det går iallafall jag igång på.

Hoppas att du kommer! Vi ses!

Mål i Fokus!-David Lega

Som en tankegödning för dina mål! Inspireras av fantastiska David Lega!
Ha en riktigt fin helg också!

Var bara lite mänsklig, vetja!

Jag konfronteras åter igen med alla dessa hysteriska hälsoideal vi matas med. Må-bra tidningen har kommit i brevlådan. Jag bläddrar snabbt igenom den och gillar reportaget med Charlotte Perelli där hon via en livskris hittat mer livskvalitet och blivit mer förstående och mänsklig. Gillar det. Resten bläddrar jag mig igenom och finner mig lite trött. Igen.

Klart vi ska vara hälsosamma för att må så gott som möjligt och klart vi ska ta hand om oss själva, men det för oss själva och inte för en plastig yta av kvick-fixande stress-make-overs...

Hitta en livsstil du kan ha och faktiskt leva med i vardagen. Varje dag. Umgås med. En som håller för dig. En mänsklig, personlig livsstil. Livsstilen du väljer och kan vara du i. Ditt mänskliga sätt att leva. Ditt eget ideal. Ditt eget bästa jag.

Det är mitt råd. Då står du stark mot allt som konfronterar dig och vill får dig ur balans. Du fattar va!

Jag har börjat träna avspänning!

Som en del i kursen Avspänning och mental träning i utbildningen jag går ingår det att träna avspänning. Varje dag. Jag började igår;)

Min avspänningsträning från tidigare är lite begränsad. Det har varit en kort avslappningsövning i anslutning till ett träningspass, medvetet eller omedvetet, som belöningen via endorfinerna då man stretchar, eller mer fokuserat några minuter efteråt. Det har också under perioder varit kopplat till andningsträning för att underlätta min astma.

Nu handlar det om att träna avslappning. Träna utan att prestera. Träna på att vara närvarande. Vara där. I kroppen och i avspänningskänslan.

Det känns redan fint och jag kommer försöka delge dig effekterna av avspänningen så småningom. På min kursledares sida www.lindahagbarth.se kan du läsa mer om vad avspänning är. Gör gärna det. Och andas! Vi hörs!

Räkna med att det kommer drabba dig!

Hej du goa, fina bloggläsare!

Såhär på det vintriga, fina sportlovet har jag börjat läsa. På distans. Jag har varit i Stockholm tre dagar och påbörjat min utbildning: Friskvårdsterapeut och kostkonsult med kognitiv inriktning. Sverigehälsan erbjuder kursen som sträcker sig över ett år, om man inte förhandlar om egen studietakt.

Jag har varit fullständigt öppen och mycket nyfiken de första dagarna och antecknat och sugit i mig kunskapen på ett girigt sätt. Vi har börjat med ämnena Motion och livvstil, Kostlära, Kognitiv pedagogik och Avpänning och mental träning. Hur fint som helst. Jag känner mig euforisk!

Kursstarten ramades in med boende hos riktigt goa, omhuldande vänner och ockå kompis-lunch och tjejkväll. Planen att komma tillbaka 10 ggr till känns helt okej som ni förstår. Tackar Linda, Patrik, Isak , Olle och Malin å det allra varmaste denna gång! Grymt tacksam är jag!

Förmodligen kommer detta också drabba dig här på bloggen. Konkret. I skrift och tankar. Spekulerande och engagerande. Hoppas du gillar det!

Nu ska jag punktmarkera mina avslappnade Sportlovsbarn. Jag fullkomligt kastar mig över dem! Ha det fortsatt fint!

Varmt tack Annika för din berikande blogg!

Annika Hall gästbloggar

Våga välj!
Innerst inne vet du vem du är och vad du vill

Drivkraften att passa in och vara normal är stark. Och det är många som tjänar pengar på den. Allt ifrån kosmetikaindustrin till kirurger. Det finns otaliga experter redo att tala om för oss vad vi behöver. Så här skall man äta, träna, klä sig eller bygga om köket, om man vill vara ”rätt”, och ”duktig” och ”normal”. Och vem vill inte vara det…. Eller…?

Det som fascinerar mig är att det verkar vara så att det är den som avviker från strävan efter ”det rätta” som är den konstiga och som måste förklara sig. När det väl egentligen borde vara precis tvärtom?!

För hur skall någon annan kunna veta vad jag behöver. Ingen annan kan ju tänka, känna eller uppleva åt mig. Det kan jag ju bara göra själv. Du kanske inte mår bra av att äta potatis – men jag kanske gör det. Du kanske tycker det är viktigt och roligt att lägga dina pengar på att bygga om hemma – men jag kanske vill använda mina pengar till att resa. Du kanske tycker det är roligt att gå på gymmet – men jag går hellre i skogen, eller ligger på soffan och läser en bok.

Det pratas alltmer om lycka idag. Men vad är lycka? Och hur blir man lycklig? Jag har självklart inget svar på det, men jag är övertygad om att vi mår bättre och blir mer harmoniska om vi vågar välja vår egen väg. I stort och i smått. Även när det är svårt. Och även om alla andra väljer något annat.

Hela vårt liv består av val. Någon har sagt att det bara är två saker vi måste i livet. Vi måste dö och vi måste välja. Och livet består av de val vi gör. Varje gång, varje dag och hela livet. Genom våra val formar vi vårt liv och livet går fort. Så mycket viktigare då att välja medvetet – och inte bara simma med strömmen bara för att alla andra simmar med den.

Aktiva val kräver medvetenhet. Och medvetenhet kräver närvaro. Ofta gör vi val baserade på autopiloten – för att vi alltid gjort så, eller av rädsla – ”men vad skulle andra säga… så kan man väl inte göra”? Medvetna val kräver att vi är närvarande och att vi lyssnar inåt. Någon – kommer inte ihåg vem – har skrivit ”innerst inne vet du vem du är och vad du vill”. Men i bruset och tempot kan det vara svårt att få kontakt med det som är innerst inne. Så ibland behöver vi stanna upp. Både fysiskt och mentalt. Vi behöver skapa utrymme för att lyssna inåt – för att lära oss lyssna inåt och komma bortom alla invanda föreställningar, kategorier och ”måsten” och på så vis få kontakt med ”vår egen vishet och vitalitet”, som John Kabat Zinn skriver i boken Medveten närvaro – vart du än går är du där. Som förälder tänker jag att det kanske är det viktigaste jag kan förmedla till mina barn… att de kan lita till sig själva. Jag har också lärt mig av dem att det faktiskt är så… att deras vishet och vitalitet har gjort att de sett och förstått saker som det tagit lägre tid för andra – inklusive mig själv - att se och förstå… (och som vissa kanske aldrig kommer att se eller förstå).

När det gäller vissa val spelar det ju mindre roll. Potatis eller inte potatis är väl, när allt kommer omkring, inte så viktigt. Samtidigt så är det kanske i alla de små valen som vi stärker vår förmåga till aktiva val – baserat på våra egna värderingar, uppfattningar och känslor. Så om jag tränar på ”potatis-val” så kanske det är lättare att stå upp för något när det verkligen gäller: när en kollega blir utfrusen, när mina barn mår dåligt i skolan eller när jag själv känner mig låst och måste hitta nya alternativ. Och i sådana situationer kan det vara av avgörande betydelse både att jag vågar välja och hur jag vågar välja….

Marianne Williamson skriver i boken ”Åter till kärleken” att det vi är mest rädda för är inte att vi är otillräckliga. Det vi är mest rädda för är att vi är oändligt kraftfulla. Hon skriver också att genom att låta vårt eget ljus skina så kan ger vi andra tillåtelse att göra detsamma.

På samma sätt är det säkert så att när vi medvetet väljer själva så inspirerar vi andra att göra detsamma. På det sättet kan vi bli en motkraft till det som likriktar och får oss att tro att vi inte duger som vi är. Egna val blir en motkraft mot de många buskap som – underförstått – säger att vi måste välja som andra och vara som andra för att vara ”rätt”, eller ”normala” eller ”duktiga”.

Att våga välja sin egen väg – att känna efter vem man är och vad man vill och följa den vägen – kan ibland kräva mod. Man kan känna sig som Nasse i Nalle Puh – liten och ensam och rädd. Men man växer när man märker att det går!

Och, avslutar Marianne Williamsson sin dikt: När vi har gjort oss fria från vår rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Annika Hall

Gästbloggar imorgon gör...

...Annika Hall som jag kommit i kontakt med på IN-sidan. http://www.in-sidan.se/

Jag har lyssnat till Annika då hon berättat om sin verksamhet för länge sedan. Minns då hur aktivt jag lyssnade eftersom hon utstålade närvaro och lugn. Jag känner inte Annika personligen och delger dig därför hennes egen presentation:

"Annika Hall är delägare i In-sidan AB, ett träningscenter med fokus på holistiska träningsformer som Nia och yoga, där Mindfulness (på svenska Medveten närvaro) är en integrerad aspekt. På In- sidan har Annika kurser i Nia, yoga och Mindfulness. Annika är även docent i företagsekonomi och jobbar som forskar och projektledare för företagsutbildning på Internationella Handelshögskolan i Jönköping. (Nej, det är inte två helt olika världar – även om det kanske kan verka så…) Hon bor i Jönköping tillsammans med sin familj, som består av man, två tonårsbarn och två chinchillor (inte hundar – gnagare!)."

Imorgon får du ta emot hennes blogg. För dig!

Om mat

Det är inte livets mening att vara smal och väga lite!

Jag har aldrig tidigare uttalat mig om mat och vikt här på bloggen. Har du tänkt på det?

Maten är en stor del av vårt liv. Också vår livsstil. Och naturligtvis hör den till vår hälsa. Den är vår centrala energikälla och också en källa till mycket gemenskap och glädje. Livsbejakandet.

Ja, det är ur livsbejakandets vinkel jag vill se på maten. Med inslag av trivsel, harmoni, samvaro och faktiskt också kärlek. Men för att ha det så och se det så måste vi återigen välja. Hur hanterar vi maten, mat-pratet och situationen kring maten för att må bra.


Jag vet att det finns stunder i livet då det kan behövas en rejäl knuff för att gå ner i vikt för att må bättre. Jag har all respekt för människor som får kämpa med sin vikt hela livet. För att orka och må bra. Men jag vet också många som är fixerade vid duktighetstänkandet kring sin vikt. Man ska liksom banta då och då. Har det anammats som livsstil?

Jag vet också att många kämpar med matsituationen hemma av många orsaker:
-att få det trevligare
-att få någon att äta mer
-att få någon att smaka allt
-att få någon med allergi att uppskatta ätandet osv.

Matsituationen är lätt att få ur balans. Är den ur balans är det också oerhört tufft för alla i familjen. Den påverkar alla.

Vi fick en bra julklapp av våra chefer i jul. En tidningsprenumeration. Jag valde en tidning i hälsans tecken och tänkte att det kunde inspirera vidare till mina kollegor när jag läst den. Må bra-tidningen blev det. Med ett första nummer i min hand fann jag mig själv besviken. Det fanns en del bra i tidningen, men jag blev besviken och trött.

Trött på att den största och mest iögonfallande rubriken på första sidan handlade om att gå ner 5 kg på 2 veckor. Trött på att det är det som säljer, för det är väl så det är.Trött på att vi matas med detta. Hela tiden. Trött på att så många går och känner sig lite dåliga eller missnöjda med sig själva på grund av vikten. Trött på att många tonåringar sneglar på varandras tallrikar och får fel inställning till mat. Besviken på att så många tror att lycka och mening med livet verkar vara att väga lite och vara smal.

Meningen med livet ska jag väl inte gå in på här och nu, men min tanke är att du ska må så bra som möjligt för att få ut så mycket som möjligt av livet och orka med livets skiftningar så bra som möjligt. Då är det givetvis fint med att det man stoppar i sig stärker och att man också är nöjd med sig själv.

Vi har ett ansvar gentemot oss själva och våra barn. Det måste vara livsbejakande det där med maten tänker jag . Fundera på hur du/ni pratar om mat hemma. Vad är viktigt? Maten är så central i vardagen och ska, tycker jag, vara en källa till trivsel. Inte prestation i att äta duktigt eller äta lite, om det går att undvika.


Det är alltså inte livets mening att vara smal, men det är meningen att du ska må bra under din väg genom livet.