Karolina Ekström gästbloggar

Jag heter Karolina Ekström. Egentligen är jag lärare och borde bo och jobba i Stockholm, men livet ville annorlunda för mig. Efter några år flängande runt om i världen landade jag och mina två små tjejer till sist i Jönköping. Lärarjobbet har jag lagt åt sidan så länge och numera ägnar jag mig åt bokföring. Jag jobbar, försöker uppfostra barn, städar när jag hinner, tvättar, stryker aldrig (om man sätter på sig kläderna när de är fuktiga och inte sitter ner förrän de har torkat ser de nästan släta ut) Jag lagar mat och försöker variera kosten till barn som bara vill äta spaghetti utan sås. Jag försöker hålla kontakten med alla vänner jag skaffat mig runt om i Sverige och världen. Jag ringer pappa när gräset är för långt eller det behövs skottas och mamma när huset är för smutsigt. (Har man skaffat barn, får man faktiskt ta hand om dem)Så har jag ett träningskort på Atlantis spa sen ett år tillbaka om jag skulle få för mig att träna någon gång och för säkerhets skull har jag en crosstrainer framför TV:n. Jag köper rynkkrämer och går sminkkurser för att lära mig sminka över fyra års sömnbrist. Så har jag ett jobb/hobby som, förutom mina underbara barn, familj och vänner, ger mig energi och glädje och det är mitt arbete med min stiftelse. I mars i år startade jag stiftelsen Hope for life som arbetar med hjälpverksamhet. Det är mitt arbete med Hope for life som jag vill berätta om.
Första gången jag var i Rumänien slogs jag av hur otroligt vacker landet är i kontrast till det gråa, kalla, Rumänien som ofta skildras på TV:n här hemma i Sverige. Det är svårt att inte bli förälskad i ett vårgrönt och soligt Rumänien. Under min första resa besökte jag romska familjer i Oltenia, ett län i södra Rumänien. Det är svårt för oss här hemma att förstå hur stor nöden är bland romerna i Rumänien och det är svårt att förstå att ett land som är med i EU kan vara så fattigt. Romerna bor ofta i utkanten av byarna, utstötta av samhället och utan försörjningsmöjligheter. Barn räknas som en välsignelse och de flesta familjer är väldigt välsignade med både sex, sju och åtta barn. Husen är enkla lerhus och saknar ofta både fönster och dörrar. Vintrarna i Rumänien är rejält kalla med både minusgrader och snö. Skolan i Rumänien är gratis, men vad hjälper det om barnen varken har kläder eller skor för att gå dit eller när föräldrarna är ute och hackar fram rötter för att sälja som bränsle och småsyskonen behöver passas. Väl hemma i Sverige var det bara att sätta igång för att försöka hjälpa några av alla dessa familjer som jag mött under min resa. Detta var starten på projektet Familjesupport Rumänien syd. Familjesupport Rumänien syd delar ut matkassar en gång i månaden till 40 familjer. Hemma i Sverige är det ett trettiotal familjer som ger 200 kr i månaden till dessa matkassar. Projektet har nu hållit på i ett drygt halvår och jag var nere senast i oktober och besökte ett tiotal av familjerna. I staden Hateg besökte jag Mili som ingår i projektet. Hon är ensamstående och har sju barn. Mili var hemlös, men en kyrka har hjälpt henne att få tak över huvudet. Hon bor i ett rivningshus utanför staden på en tomt som är till salu. Så länge tomten inte är såld får hon bo kvar med sina barn. När vi kom med matpåsen satt en av Milis barn, en söt liten flicka i treårsåldern, med en skål vatten, ett rivjärn och en bit vitkål. Hon rev ner kålen i det kalla vattnet och gjorde på så vis en soppa som hon slurpade i sig. När vi kom med matkassen öppnade Mili den direkt och började dela ut mat till sina hungriga barn. Mili hade ingen ordentlig ytterdörr. Jag besökte även Roderica, en svårt cancersjuk kvinna i 60-års åldern. Hennes dotter och svärson är båda döda och hon har ensam ansvaret för sina tre barnbarn som hon försörjer på sin lilla pension. Detta är bara två av de människoöden som jag mött under mina resor i Rumänien. Jag skulle vilja berätta om alla möten med människor, men då skulle den här bloggen aldrig ta slut. Så istället berättar jag kortfattat om vad Hope for life har gjort sedan starten i maj, förutom huvudprojektet Familjesupport Rumänien syd:


- Vi har varit med och bekostat ett hus åt en familj vars hus hade rasat samman.
- Vi har köpt utsäde så att fattiga familjer ska kunna så på sina åkrar.
- Vi har gett pengar till en cancersjuk kvinna så att hon skulle kunna försörja sina barn
- Efter att ha besökt Mili köpte en av våra fadderfamiljer i Sverige en ny ytterdörr till henne.
- Roderica får varje månad pengar till dotterdotterns busskort, så att hon ska kunna gå i skolan.
- Vi har köpt fönster och dörrar till några av de fattigaste familjerna nu inför vinter.
- Skodon, en skoaffär i Falkenberg och Laholm, har sponsrat oss med ca 150 par nya vinterskor. Dessa har skickats ner till våra fadderfamiljer, till barnhemmen House of Joy, House of Hope och Aurora, samt till andra fattiga familjer.
- Vi har skickat ner datorer till barnhemmet House of Joy i Hateg.
- Vi har skickat ner två hjälpsändningar med kläder, skor och leksaker.

Stiftelsen har inga omkostnader eftersom alla arbetar gratis och de få omkostnader vi har betalas av sponsorer. De pengar vi får in går oavkortat till hjälpverksamheten. Nu letar jag efter ett mer långsiktigt projekt att arbeta med och vi har lite på gång. Vi får se var det landar.
Det är en otrolig resa att få vara med om, att få arbeta med romerna i Rumänien. Dessa fantastiska, generösa, varma människor som har så dåligt rykte i många delar av världen. I mötet med dessa människor känner man tacksamhet över det man själv har, en längtan att kunna hjälpa mer men också en beundran för dessa människors stolthet och omtanke. En mycket fattig kvinna som ingår i vårt projekt sa till mig att hon önskar att jag får tillbaka fyrafalt av det jag ger dem. Hon önskar mig det, jag som bor i ett land där man har allt, t o m råd att betala för ett träningskort som aldrig används och som kostar dubbelt så mycket som hennes matkasse varje månad. Så orättvist livet är.

Vill ni läsa mer om stiftelsen Hope for life kan ni gå in på vår hemsida www.hopeforlife.se http://www.hopeforlife.se/

Bild på Karolina kommer läggas in senare!