Under morgonpromenaden upptäckte jag att vårt spår var spårat för skidor. Löparspåret används frekvent av oss som bor i närheten och många andra, men mestadels till promenader. Nu såg jag till min glädje att någon vänlig själ tagit sig en tur med skotern och spårat på riktigt. Hur vackert som helst. Den gamla skidåkarn flög i mig. Jag drömde mig bort och funderade på vem av barnen jag skulle dra med mig ut. Ja, jag vet att det varit fantastiska spår på många ställen i år, men vi har helt enkelt inte kommit iväg på just detta med längdskidåkning. Nu fanns det plötsligt runt knuten.
Efter kvällsmaten nobbade dottern och jag Bolibompa-soffan och greppade istället skidorna och vandrade ut till spåret. En magisk timme. Vi stortrivdes. Dottern snackade hela tiden och arbetade snabbt upp sin balans utmed de många backarna. Jag bara njöt och kände ett glatt spritter i bröstkorgen.
Det är nostalgi för mig att dra på mig de gamla slitna pjäxorna och skidorna som vunnit Götalandsmästerskapen med syrran på. Både mamma och jag har slitit på dem efter det, men de går fortfarande helt fantastiskt bra. Vallan funkar också fortfarande, trots att jag tror att de inte vallats sedan pappa gjorde det. Det vill säga för över 10 år sedan. Nu har jag lite planer på att byta ut morgonpromenaden mot skidåkning så länge snön håller. Och vallan. Vi får se hur det går.
2200 meter åkte vi iallafall min sköna tös och jag. Vi somnar båda extra gott denna kväll.
Efter sådär 25 år har jag äntligen kommit över de traumatiska upplevelserna under Kalle Anka-tävlingarna i skidspåret i Sävsjö med kusinerna.... De två duktiga kusinerna for som ett jehu genom spåret och tog hem alla priser inom synhåll. Själv kom jag obotligt sist. Förutom en gång då jag faktiskt kom tvåa! Att vi bara var två i min åldersgrupp det året är en helt annan business.... (Tacka vet jag gymnastik o fotboll! ;-) )
SvaraRaderaKan meddela att jag nu iallafall funderar på att köpa mig ett par skidor och ge mig ut i spåret. Ytterst märkligt!!
Kram från vetlandakusinen
www.turistchefenbloggar.blogspot.com
Hö hö, sköna minnen. Jaså vi tvingade med dig din stackare. Fler har vittnat om liknande traumatiska minnen. Någon till och med om orientering...
SvaraRaderaDet ytterst märkliga (som du själv skriver...) med att du funderar på att köpa skidor är dock ett gott tecken. Sedan kan man ju välja spår eller köra det varv på spåret med mest backar nerför... Måste ju inte börja med Vasaloppet...
Att utmana dig i fotboll eller gymnastik fanns inte ens i vår tankevärld. Tror dock jag var med på din fotbollsträning en gång med Lasse som tränare. Försökte samla poäng genom att springa snabbt fram och tillbaka. Det var jag ju bra på, däremot om jag rörde bollen minns jag inte alls...Förmodligen knep du den före mig.
Varm kram till dig min böna! Och ni som läser kusin-kommentarerna. Titta in på www.turistchefenbloggar.blogspot.com där har ni min sköna kusin!
Visst är det underbart att man kan bli sugen igen! Känner igen mig i Stinas beskrivning brukade inte ligga högt upp på resultatlistan.
SvaraRaderaMen i mål kom jag med ansiktet som såg ut som ett stoppljus. Samtidigt minns jag varmsaft, att vi någonstans brukade äta semlor efter.
Funderar på att köpa skidor, har hasat runt på mammas de sista gångerna och nu är de i Sävsjö. Valla? Ja, numera finns det något som heter tejpvalla som verkar vara något för mig! Kanske syns vi i spåret någon gång!