smyckar morgonpromenaderna numera. Jag älskar dubbarna som jag fick av mamma för några år sedan. Minns att jag fnös lite åt dem, tyckte det var lite "pensionärsvarning". Men icke. De är helt suveräna. Utan dem hade jag fått ställa in en och annan promenad under hösten/vintern, och drattat på ändan hade jag defenitivt gjort, eller spänt mig i kroppen så jag blivit alldeles knepig. Numera rekommenderar jag dem. Dubbarna. Hett stoff!
Sedan snön kom är ficklampan nästan överflödig. Ljuset reflekteras enormt av snön. Nu när det blivit kallare gnistrar det desutom bländande vackert i snön och knakar sådär härligt när jag trampar på. Jag lyfter faktiskt blicken och suger in det vackra. Har det nästan för mig själv på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar