...sa min systerdotter när vi satt och avnjöt vaniljhjärtan från Melins konditori i Sävsjö för en liten stund sedan. Vi åt dem med andakt. Allihop. Tio personer runt bordet. Den där goa hårda ytan med sött vaniljsocker och så den där mjuka goa krämen inuti. Hjärtanen är goa men de där stunderna är ännu bättre. Syster min och våra sköna ungar. Man fylls av tacksamhet och blir lite rörd av att de finns. Både barnen och stunderna. Och syrran förstås. Tända ljus och mys. Så ofta som möjligt.
Imorgon kommer de till oss. Snart ska vi hem och förbereda lite. Det är vår lilla gosse som ska firas lite av släkten från Sävsjö. Det blir heldag med lite av varje, sopplunch, bio (Upp), chokladbollstårta, bio (Fame), Tabergs tyger, HV-shoppen, Skogskyrkogården och så den grekiska hämtmaten framåt kvällen. Lite Halloweentema blir det nog också. Pumpan är fixad och ikväll har barnen planer på att måla marschmallows med choklad. De ska visst bli lite läskiga. Det blir mycket som händer, men viktigast av allt. Vi umgås. En helg som denna ger tillfälle till extra eftertanke. Tacksamhet för det man har och en uppmaning att njuta av det. Jajamen, imorgon ska vi riktigt punktmarkera varandra. Det är livet! Till dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar