...ett ögonblick i sänder...

Min make greppar kaffeglaset efter frukostruschen och sätter sig i köksoffan. Lätt lutad mot kudden i kortändan drar han upp benen. Sträcker ut dem. Solen värmer genom fönstret. Han låter den värma ansiktet. Vrider på huvudet för att musiken ska nå örat. Plirar lite med ögonen. Bo Kaspers "vi tar en dag, ett ögonblick i sänder" ljuder genom köket. Jag blir alldeles varm. Min make. Sån är han. Och en kortända på kökssoffan är ledig.