Jag bloggar på...

min nya lilla skrivdator och njuter. Bloggar på. Sitter och tänker framåt. Räknar med att veckan får något inslag av "vabbande". Försöker se vabbandet som exklusiv tid då jag får punktmarkera något av barnen när de är skruttiga. Oftast är det ju inte så att jag (eller min man) är ensam hemma med ett barn ens när man vabbar, men man kan ju sakta ner i tempo och mysa mer. Sjukan kräver det. Tillfrisknandet också.

Eleverna mina får stundtals någon vikarie som undervisar sånt om inte kräver inslag av bedömning. Pusslar gör vi så att det blir en del lektioner jag hoppar in på. Idrotten är alltid svårt att finna vikarier till. Pusslar med mannen också och hans jobb. Livspusslet. En del av livet.

Min gästbloggare får en vecka till på sig. Eftersom personen ifråga är i Friskvårdsbranschen är det hektiska veckor just nu, i början av ett nytt år. Gästbloggaren är dock på gång med sin text och jag har fått lyssna till idéer och tankar. Det blir riktigt bra. För dig.

I veckan får du för första gången läsa när jag bloggar om mat. Premiär för det. Och så var det ju längesedan jag hissade. Får se när det dyker upp. Nu vill jag att du mår fint.

Visst känns det fint när energin kommer tillbaka...

Mmm, och idag känns det så. Vi har lite influensa-känningar i familjen och senaste dagarna har kantats av ont i kroppen för mig. Trött också, så attans trött. Inte influensa dock, men en föraning kanske....tänkte att det skulle stanna därvid.

Idag känns det som om energin kommit tillbaka. Kreativiteten rinner till. Orkar hänga på dotterns. Hon startade tidigt med kojbygge med lillebror i släptåg. Därefter fixade de frukost för den ynka lönen av en krona var, nu fräschar hon upp sig inför kalas och laddar för inslagningen av paket. Det ska bli ett bamse-paket. Så stort som möjligt. Och så ett litet i.

Känner mig också hågad av att mannen och lill-sonen är ute för att införskaffa mig en skriv-dator. Och en kaffebryggare. Vi slår på stort idag...

En egen skrivdator. Så att jag kan skriva vart jag än är...Jippie! Känns riktigt fint. Har så mycket jag vill skriva nu. Ett gott flöde. En fortsatt fin helg till dig! Hej!

Jag skriver för dej

du som fyller huvudet med drömmar och fantasier

och som krockar med verklighetens lyktstolpar

om och om igen

Jag skriver för dej

du som tänker på livet, hur det är och hur det kunde vara

du som tänker på döden

Jag skriver för dej

du som gör listor med viktiga saker

du som föröker förstå hur allt hänger ihop

du som funderar på tiden vi lever i

och varför världens ser ut som den gör

och på hur allt ska bli och hur allt skulle kunna vara

Jag skriver för dej

du som vet att du inte är som andra

och för dej som känner igen dej

Jag skriver för dej du som gråter i nattsvart hopplöshet

och för dej

du som skrattar,

som vet att världen är vacker

och att livet är ett spännande äventyr

Jag skriver inte för alla

Jag skriver för dej

Jag väljer idag att publicera större delen av Per Nilssons dikt. Författaren som berör och som skriver mycket bra för unga. Han har ett fantastiskt tilltal i sina böcker och texter och jag gillar hans stil. Mycket. Och så skriver jag för dej. Jag också.

Föreläsningar/kurser

http://www.akirum.se/

Via denna länk kan du hitta föreläsningar, kurser och få en glimt av de senaste trenderna inom peronlig utveckling. För det är väl så att det handlar om trender. Där också!

Bosse Angelöw

skriver och coachar i förändringsabete på arbetsplatser. Många kan dra nytta av friskvården i hans kunskaper.

http://www.novafutura.se/

Olof Röhlander

Olof Röhlander har sålt fantastisk många exemplar av sin bok "Det blir alltid som man tänkt sig". Han är flitigt anlitad som föreläsare och via denna länk kan du läsa massor. Fördjupa dig en stund. Väl investerad tid!

http://www.upphopp.se/

Under veckan...

kommer jag i länkform hänvisa dig vidare till några kloka tänkare och vägledare när det gäller personlig utveckling. Där kan du insupa kunskap och få vägledning genom att prenumerera på nyhetsbrev och kurser. Kanske införskaffa en ny bok?

Nästa vecka dyker åter en ny gästbloggare upp. Det flyter på kan man säga. Och det för dig. Dig!

Träning

Jag fick en fråga häromdagen om vad det är som gör att man väljer ett visst Friskis-pass. Vad det är som gör att man väljer att komma tillbaka till just det passet. Spontant är det lätt att säga, därför att det är roligt och jag får ut något av det, men med en lång träningsbakgrund med mängder av varitationer av träning inser jag att det är mer än det att det är roligt som påverkar ens val.



Det måste ge mig något på fler plan. Annars blir det aldrig den där vanan. Regelbundenheten infaller liksom inte...Det måste ge mig något i det skedet av livet jag befinner mig i just nu.


Att jag får den där må-bra energin eller vi kan kalla det livsenergin är orsaken till min träning. Just nu.



När jag växte upp och gick från barnjympan till mer regelbunden träning var det först löpning, orientering och längdskidåkning. Mycket tävlingar. Lite senare när min astma satte för mycket hinder för min längdskidåkning gick jag över till simträning. Tävlingssimning. Under dessa år var längtan att pressa tider, att stå på pallen och att prestera oerhört centralt för mig. När jag sedan flyttade infann sig ett vakuum. Nivån på träningen jag haft tillsammans med genom andra genom simningen saknades. Jag löptränade och gick på aerobicspass och andra pass, tränade innebandy tillsammans med studiekompisar och hittade så småningom delvis tillbaka till simningen då jag stötte på ett triatlongäng i Karlstad simhall. Min gren simning som i flera fall var deras sämsta gren kunde via mig sporra ytteligare. Jag hade ju tekniken. Drivet hade de. Mer än mig. Just då. Det blev några rejäla fighter där i bassängen och jag minns att jag återigen fick känna den där sköna tröttheten i kroppen. Och hungern. Både efter mat och rejäl träning.



Så smångingom blev det ändå jympagolvet som satte fart på den regelbundna träningen igen. Gymmix var det under Karlstad-tiden. E2 hette gymmet vi gick till under de 3,5 år vi bodde i Märsta. Sedan kom första sonen. Promenaderna tog vid och så småningom också gymmet. De vill säga jympagolvet. Rörelseglädjen. Musiken.


När vi flyttat till Jönköping föll valet på Friskis&Svettis. Kollegor och andra vänner förespråkade det och det kändes bara enormt välkomnande där. Som hemma. Trevliga träningskvällar med vänner förgyllde vardagen och hjälpte oss in i vardagen i en ny stad.

Som på ett bananskal halkade jag in i mitten av golvet. En träningskompis avslöjade att hon skulle försöka bli ledare och gå på en uttagning. Jag blev taggad. Oerhört taggad. Barn nr. 2 var fortfarande liten bebis och jag sökte omedvetet efter träningskickar tror jag. Jag fick två låtar och övade järnet hemma i vardagsrummet. Suveränt bra träning. Regelbunden. Det blev så och sen 2005 har jag lett pass. Aldrig någon ro, ständigt nya pass på gång och övning av moves på vardagsrumsgolvet. Regelbundet. Absolut. För mig. Yes! Helt såld! Det har blivit en del pass: bas, familjelek, miniröris (fann mig inte hemma där, men dock...), Core/Bosu och Core. Just nu Core.

Det är just det där med vanan, regelbundenheten som är friskvården. Att vårda sig själv. Rå om.

Min energiska mamma kan man inspireras fantastiskt mycket av när det gäller detta. Hon har verkligen energi att ta av och var får hon den. Joodå, veckan är inrutad. Vanan fastslagen. Det är morgonpromenader, simning, gymträning, skidåkning, orientering och mer. Jag tror hon gör något varje dag. Och så ser hon till att hon får upp pulsen också. Så att pumpen får sitt.

Nu har jag pladdrat på rejält kring träning. Framförallt utgått från mig själv. Hur tänker du kring detta? I det liv du lever just nu. Kan du dela med dig?

Tacksam för Core-morgon!

Tack Jessica, Cristoffer, Ann, Susanne, Kerstin och Marie för en riktig genomkörare i morse. Tack för att ni bjöd på er morgonstund och lät mig premiärköra mitt nya Core-pass tillsammans med er i jympasalen! Ni jobbade superbra!

Jaa, tacksam är jag som fick ett gäng som glatt ställde upp med kort varsel och ville morgonträna innan jobbet. Frukost tillsammans fick vi också.

På söndag kl. 16.00 på Friskis&Svettis Smedjegatan kör jag vårens första Core-pass. Hoppas vi ses! Tills dess får du ha en riktigt skön helg.

Innan jag tar helg blir det badminton och skridskoåkning. En vanlig dag på jobbet för en idrottslärare. Solen strålar nu och det kommer bli fin-fint att ge sig ut på isen.

Tack Susanne!

Tack för inspirerande tankar att hitta sin väg till välmående. Livsviktigt!

Susanne Dalsätt gästbloggar

Mamma och myslidirektör
med marathondrömmar

Ställ mig en fråga om vilka fördelar det finns med att springa och gör dig beredd på ett långt svar med ett stort leende på mina läppar. Löpning är verkligen livet för mig. Det är en enkel träningsform som germig så oerhört mycket tillbaka. Jag blir en bättre mamma, en gladare, fru, en piggare kompis och en merenergivande kostrådgivare. Löpningen är mitt bästa sätt att träna min kropp och rensa min knopp. Genom att springa så får jag stressen att rinna av, axlarna att mjukas upp och trötthet att försvinna. MEN kära vänner, det tog lång tid innan jag hittade det som fungerade förjust MIG.

Sen 1998 har jag jobbat med kost och hälsa. Jag brinner för att få människor att må bättre genom att ge enkla men effektiva kostråd utan vare sig pekpinnar och förbud. Jag tror att varje människa är unik och det gäller att hitta SITT sätt att äta bra mat och röra sig mer för att finna en hälsosam livsstil som håller livet ut. Löpningen är för mig mitt vattenhål i vardagen. En stund för mig själv då jag kan samla mina tankar, låta fantasin flöda eller helt enkelt bara njuta av att vara nära naturen utan några måsten eller krav. Jag gillar att springa långt men även den kortaste turen ger mig mycket tillbaka.

Jag tror att vi alla människor behöver små vattenhål i vardagen för att fylla på med energi och kanske ibland landa i oss själva. För mig är det löpningen, någon annan har yogan en tredje har dans.Vad som är ditt bästa sätt att ladda batterierna vet bara du även om det inte är alltid man hittar det direkt. För mig tog det lång tid innan jag fann löpningen. Jag testade ALLT! Jag började och jag slutade. Jag började på något nytt och slutade igen.Men till slut fastnade jag för att springa och sluta springa det vet jag med all säkerhet att det kommer jag ALDRIG att göra.







div>Nu har vi ett nytt år framför oss. Ett nytt år med nya utmaningar och nya möjligheter. Ett oskrivet blad att fylla med just det du vill att ditt 2011 ska innehålla.Visst kommer säkert detta år precis som de allra flesta innehålla både med och motgångar, men med mål, drömmar och visioner är sannolikheten större och vi får ut mer av vårt år och att fler drömmar infrias. Jag har många mål, drömmar och visioner för 2011. Men den viktigaste av dem alla är att vara en mer närvarande mamma. För att vara det behöver jag mina vattenhål och för att se till att finna mina vattenhål så behöver jag ett tydligt mål. Målet för året är att springa New York maraton i november. Ett mål som är lockande, och utmanade men ändå inte ouppnåeligt. Ett mål som håller mig motiverad, fokuserad och får mig att må bättre.


Jag önskar dig varmt lycka till med dina tankar, mål och visioner för 2011. Stora eller små spelar ingen roll bara de ger dig små ljusglimtar i vardagen.

Ta hand om dig! Susanne Dalsätt

Läs mer om och av Susanne:

http://www.persgarden.se/

http://www.kostsusanne.blogspot.com/

Fantastiska Susanne Dalsätt blir

nästa gästbloggare här på bloggen. Lina som gästbloggade senast lovordade Susanne för hennes inspiration till livsstilvsförändring i sin blogg. Så, vad kan då vara mer passande än att låta Susanne gästblogga här.

Susanne Dalsätt är kostrådgivare och personlig tränare och har jobbat i hälsobranschen sedan 1998. Tillsammans med sin man äger hon och driver Persgårdens myslifabrik som ligger på vackra Visingsö. Susanne har hjälpt tusentals till en bättre hälsa genom sina föreläsningar, matinspirationer, kurser och individuella rådgivningar. Hon har dessuotm medverkat i hälsoprogram på tv, skrivit otaliga artiklar om hälsa och är författare till boken Behåll vikten med GI.

Imorgon, onsdag får du hennes blogg.

Siktet inställt. Ja.

Häromdagen ordade jag om att jag inte har nyårslöften, däremot siktet inställt. Vad menas med det då? Jag tänker mig saker, siktar in mig på saker som jag vill göra/uppleva/leva. Om man ställer det mot löften så rymmer siktet så mycket mer, dessutom kan man göra målen större för att så att säga ha nåbara mål...eller hur man väljer att tänka....och så är det inte heller så tidsbegränsat och kravfyllt. Tycker jag. Jag ser framåt. Ser fram emot.

På Friskis&Svettis uttrycker man sig på ett annat sätt.
Skit i nyårslöftena! Bara njut av en god vana istället. www.web.friskissvettis.se

Imorgon presenterar jag årets första gästbloggare. En person som kan hjälpa dig att sikta in dig. Håll utkik. Vi ses!

Första arbetsdagen på nya året är snart klar...

och jag kan luta mig tillbaka och tala om att det kändes riktigt gott att börja med en fredag. Så nu är det helg. Igen! På måndag fyller de bygget. De. Eleverna. Vi går alltid och fryser när inte eleverna här. De håller oss varma både utanpå och inuti. They keep us going kan man säga... Ser fram emot att se dem på måndag igen.

Och här på bloggen då. Hur är det här? Mer färgrikt har det blivit under ledigheten. Men skrivits har det inte mycket. Inte mycket alls. Man måste låta kreativiteten rinna till ibland. Det tror jag på. Pausa lite. Det kan ge energi och en rad idéer. Nästa vecka sprakar det igång ordentligt. 2011 års första gästbloggare blixtrar generöst och ger till dig. Ser fram emot det mycket. Gör det du också! Och så en fin-fin helg igen. Till dig!

Och du, jag har inga nyårslöften, däremot saker i sikte. Hur gör du?