NY gästbloggare!

Karolina Ekström som jag hissat tidigare i bloggen, gästbloggar imorgon. Fantastiskt härligt. Karolina är en av fyra syskon, har själv två barn är lärare till yrket. Nu jobbar hon med bokföring och driver det hon brinner för nämligen stiftelsen Hope for Life! Inspirerande till tusen! Läs imorgon! Lova! Och dagen efter också. Karolina delar nämligen med sig i två bloggar. Tacksam är jag! Och du!

Grattis mamma!

Hon ligger riktigt nära hjärtat mitt, min goa mamma. Idag fyller hon 60 år. Jag stannar inte upp vid själva siffran utan snarare vid mamma och den varma känslan. Min mamma är en energifull, kreativ, ambitiös och omtänksam person. Hon sätter alltid andra än sig själv i första rummet. Hon är klok och engagerad. Hon är orädd och ärlig och lämnar inte ogjort eller osagt om det kan förändra eller förbättra. För mig är hon en livlina.

Mamma och jag står varandra nära. Under tonåren tampades vi så flisorna rök. Det var fullt krig. Jag antar att jag hade behov av att frigöra mig, och det väldigt starkt. Skäms lite när jag tänker på vad jag utsatte mamma för idag, men ser också att frigörelsen nog stärkt våra band som vuxna.

När hon nu firar sin dag så gör hon det tillsammans med sin närmaste familj. Hon har valt något vi gillar att göra och kommer se till att vi andra har det jättebra. Alla hennes 8(!) barnbarn kommer skämmas bort. Så också hennes två döttrar, svärsöner och gubbe. Jag har med åren lärt mig att det är så hon njuter. Så hon trivs som bäst.

Jag känner enorm, outsäglig tacksamhet för mamma och för allt hon ger av sig till oss.
Jag älskar henne så och önskar henne en fantstisk födelsedag! Tillsammans med oss!
(Om du blir sugen på att gratulera, skicka henne ett kort men inget mera. Det är så hon vill ha det! Så hon skrev i tidningen. Mamma heter numera Porsgaard i efternamn. Hon har tagit sitt vackra flicknamn.)

Tack Britta!

Märk väl att ordet som är störst i molnet är det som förekommit mest i blogg-texten!

Britta Carlsnäs gästbloggar

Det blir aldrig som man tänkt sig…

Om någon skulle fråga mig vad mitt livsmotto är skulle detta bli mitt svar. Det skulle vara så skönt att bara leva efter det här och vara lugn i det, men jag tror att man behöver känna pirret i magen när man inte vet vad som ska hända eller känna av besvikelsen när det inte gick som man tänkt sig. Det stärker en tror jag. För att inte tala om glädjen när det går bättre än man tänkt sig, eller när man gör något spontant som man inte tänkt sig!!!!

Vem är jag då?? Jag är Britta Carlsnäs, fru, mamma, dotter, syster, vän, förskollärare, amatörfotograf och linedansare. Jag är även syssling till Ann-Louise.

Första gången som jag tänkte tanken ”-Det blir inte som man tänkt sig” var när mina föräldrar berättade för mig och mina systrar att vi skulle flytta till ett annat land. Ett land där vi inte kunde språket, kände väldigt få och visste inte mycket om. Landet vi skulle flytta till var Sverige. Landet vi flyttade från var Sydafrika. Som elvaåring kunde man kanske tänkt att det var det värsta som kunde hända en, men jag kände mest en stor spänning. Den stora flytten kom och vi anlände till en liten by på knappt 20 hus i Gnosjö kommun. Det dröjde inte många timmar innan det stod ett gäng barn utanför vår dörr och på knackig engelska undrade om vi ville komma ut och leka. Isen var bruten!! Vi hade fått våra första svenska vänner. Första dagen i skolan var däremot en pärs. Det var på en liten skola där alla känner alla. Man gick inte omärkt förbi direkt. Tvärtom, HELA skolan stod i en ring runt oss och stirrade som barn gör. Det var bara att vara stark och hjälpa mina systrar att hitta rätt klassrum. Svenskan började snart flyta och vi var strax en del av samhället. Våra nyfunna vänner och släktingar fick även känna av att, med Carlsnäsarna som vänner, vet man aldrig vad som händer!! Alf, som min kära far heter, har för (o)vana att ringa på hos någon vän han råkar ha vägarna förbi och undra om kaffet är på. Att göra en Affe är ett myntat uttryck bland våra nära och kära. Spontant och roligt (för det mesta).

Det kom många tillfällen framåt där det inte blev som jag tänkt mig. Kom jag ensam till ett nytt ställe fick jag lära mig att ta kontakt själv och kunde inte lita på att någon annan gjorde det åt mig. Det gjorde bland annat flytten hemifrån mycket lättare. Självkänslan bara tilltog! Jag kunde själv!!

Nästa stora ”-Det blev inte som jag tänkt mig” kom sommaren 2000 när jag träffade min man på en midsommarfest och kärleken slog gnistor runt oss. Vilken lycka!! Det fanns bara ett krux… jag hade sedan tidigare bestämt att prova mina vingar som aupair i USA under ett år från och med hösten… hur skulle jag göra?? Jag bestämde mig… det blev två intensiva månader innan jag åkte. Jag kommer aldrig att ångra att jag åkte. Jag ångrar inte heller beslutet att åka hem efter halva tiden, just för att det inte hade blivit som jag hade tänkt mig. Ur den erfarenheten hade jag inte bara träffat vänner för livet, jag hade även fått vissheten om att min man och jag var ämnade för varandra.

Vi slog våra påsar ihop efter ett tag och när min man hade pluggat färdigt blev han erbjuden ett jobb i Växjö. Vi skulle lämna vårt hem, våra vänner och han skulle flytta utanför 50-skyltarna för första gången. Sagt och gjort. Vi flyttade till en mindre trevlig lägenhet. Jag hade inget jobb och två veckor efter vi flyttade visade det sig att min man inte heller hade det. Vad skulle vi göra nu, när det inte blev som vi tänkt oss?? Det löste sig. Veckan efter hade han fått ett annat jobb, jag hade snart ett längre vikariat på en förskola och vi hittade en jättetrevlig lägenhet. Vi gav inte upp och det gav frukt.

Växjö växte i våra hjärtan och det gjorde att vi blev kvar, gifte oss, fick en dotter och köpte hus. Åren gick och vi tänkte att nu kanske det var dags att försöka få barn nummer två. Det var lättare sagt än gjort. En tid efter vi förgäves försökt bli med barn upptäckte jag en konstig bula på min mage. För att göra en lång historia, ett evigt väntande och oroligt undrande kort, så visade det sig att det var en godartad tumör som var fotbollsstor i magen. Jag fick tid för operation. Strax därefter började jag må illa. Jahopp, NU var man gravid. Inte riktigt som vi tänkt oss! Vad skulle hända nu?? Mer undrande och oro. Det blev operation när jag var i 13e veckan och vår lille son föddes frisk och kry bara 10 dagar innan beräknad dag.

Livet är fullt av överraskningar. Inte alla är trevliga, men jag tror att även dessa gör att man blir starkare som människa. Det kan bara ta ett tag innan man se det. Det är som när jag är bakom min kamera. Det blir inte alltid som jag tänkt mig. Det kan gälla att tänka om, när resultatet inte blir som man tänkt, det behöver inte vara sämre för det. Man får ta sig en ordentlig titt innan man kasserar det.

Vad är det som ger energi, när annat tar den? Jag tror att det är tiden jag avvarar i olika former. Tid tillsammans, som en familj, som ett par, med vänner och tid själv. Tisdagarna när jag får dansa loss på linedancegolvet är heliga och stunderna bakom min kamera guld värda. Får jag det, kan jag lättare ta att livet inte blir som jag tänkt mig. Men det är även såklart skoj att vara spontan ibland, få infall och handla därefter. Visst blir livet mer spännande då? Pirret i magen! Göra en Affe och ringa på hos en vän som man råka ha vägarna förbi och undra om kaffet är på.

Tack för din tid
Kram Britta

Stolt och lycklig presenterar jag ånyo...en gästbloggare.

En sköning som tänkt och levt fullt ut och som delar med sig av lärdomar och livsmotto. Imorgon får du träffa min sysling Britta Carlsnäs. Storasyster till tre systrar, uppväxt i Sydafrika, tvåbarnsmor och fru. Till yrket förskollärare. Fotograferandet har hon som en passionerad hobby. (Förmedlar gärna kontakt för dig som letar bröllopsfotograf.) Med sitt breda, vackra leende och sina glittrande ögon tar hon alla med storm. Imorgon får du hennes blogg! Hon skriver för dig. Och mig. Jag är tacksam!

Nyfiken!

Det spirar en nyfikenhet i mitt bröst. Lite som julaftons förväntan. Jag väntar på kloka tankar, livsenergi, livsgnistor, knep, liv och förändringar i livet. Någon annans. Inspiration. Det är så oerhört, starkt och tydligt berikande när någon annan tänker till och ger av sin kärna just nu. Sin livskärna. I stunden. Mina gästbloggare är fantastiska källor. Inspirationskällor. De fyller bloggen. Fyller på. Vilka julklappar sen. Och vi väntar. Både du och jag får ju öppna dem. Eller hur? Flera är på gång! Förvänta dig! För dig!

Fin-fint av Sanna Ehdin!

Titta in här. Rekommenderas!

Sanna Ehdin skriver inspirerande om hälsa utifrån forskning och erfarenhet.

Mycket att läsa, mycket att lära. Ge dig hän. Klicka runt, läs och begrunda.

http://www.ehdin.com/?navid=49

In the mood...

Krasslig idag, men konstaterar samtidigt att det var längesedan. Bäst att ta varningen och helt enkelt ta hand om sig. Lyssna på kroppen. Core-passet imorgon blir bas istället med sköna Annette. Det blir fint.

Under en och en halv timme har jag grottat in mig i ett av våra rum hemma och letat musik. Musik till vårens Core-pass. Skruttig och flåsig och med öppen mun sitter jag på stolen vid datorn och finner mig själv gunga med i musiken. Får lite feeling, inspiration och börjar så smått sätta ihop de första delarna. Fantastisk vilken känsla musik ger. Och energi! In the mood!

Ha en fin helg!

PARIS..åh, så underbart!

Jodå, en tur till Paris blev det på höstlovet. Hela familjen Carlsson packade ryggsäckarna och drog iväg mitt i natten mot Skavsta för att sedan ta av mot den franska huvudstaden. Förväntansfulla var vi. Med tre fransklärare i arbetsrummet, franska gäster boende hos oss och också en rad goa vänner som inspirerat kunde vi inte låta bli längre, och så bra det blev.

Paris är precis lika charmigt som man hört. Vi åkte tunnelbana och promenerade i ett skönt tempo, fikade ofta (oj, vilka överdådigt goda bakverk de har) i olika parker med tillhörande lekplatser och njöt av höstvärmen. Dessutom slapp vi köer...Det är väl inte precis turisttid i Paris just nu...

Eiffeltornet, Montmartre, Champs-Elysses, Notre Dame, Palai de la decouverte, Seine och en massa annat avverkades av bara farten. Uppe vid Montmartre köpte vi en skiva av ett skönt franskt band också, så nu kan vi få stämningen när som helst...

När man är iväg sådär allihop svetsas man samman sådär skönt. Alla känslorna på en och samma gång var det någon som sa, och jaaa. Det blir intensivt och nära. Det är så gott att få uppleva tillsammans. Känner stor tacksamhet för det.

Tack Karin!

Karin Schön gästbloggar

Jag har länge varit god vän med yogan. Det började för sju år sedan när jag var gravid med mitt första barn. Då gick jag på en härligt avslappnande gravidyoga. Efter det fortsatte jag att yoga lite till och från. Även inför andra barnets födelse yogade jag. Sedan flyttade vi till Jönköping och när tredje barnet väntades letade jag upp Yogacenter i Jönköping. Där möttes jag av något helt nytt, ashtanga yoga. Första gången blev som en smärre chock, vadå ska jag anstränga mig också? Vad hände med att ligga i behagliga ställningar och andas? Det här var något helt annat. Svetten rann och jag kämpade ihop med andra stormagar som försökte andas lugnt, men lät snarare som en hord flåsande kossor. Det var nog här någonstans som vänskapen började ändra form. Sex månader efter att tredje barnet kommit till världen var jag åter på plats på Yogacenter. Jag hade anmält mig till en nybörjarkurs i Ashtanga vinyasa yoga. Jag tränade en gång i veckan och missade inte ett tillfälle. Nu var jag säker, yoga var något som jag inte tänkte släppa, vänskapen hade övergått i en förälskelse. Detta är ett år sedan nu.

För två veckor sedan reste jag med ett gäng yogisar från Jönköping till Triopetra på Kreta, för en veckas ”yoga retreat”. Snacka om att må bra! Vi yogade varje morgon från 7 till 9. Efter en dusch (ja det behövdes) var det frukost till självservering. Vi stod härligt nyyogade bredvid varandra och skar upp de ljuvligaste frukterna, pressade juice från nyplockade apelsiner och avslutade med en skål hemmagjord yogurt med lite ringlad kretansk honungen över. Jag kan riktigt känna smaken i munnen när jag skriver detta. Veckan bestod av mer än bara yoga: Långa promenader, sol & bad, underbar vegetarisk mat, samtal nyfunna vänner emellan och teoripass om både näring och yoga.

Idag står jag på min yogamatta nästan varje dag. Jag går på minst två pass i veckan och har nyligen blivit uppgraderad till avancerad kurs. För mig är yogan en perfekt träning för både kropp och sinne. Jag stärker mina muskler samtidigt som de blir mer flexibla, jag övar upp min balans och får en bättre bålstabilitet genom att ständigt jobba med de inre musklerna i bäckenbotten och magen. I ashtanga vinyasa yoga är det andningen som leder rörelsen. Genom att fokusera på andningen i det flöde av ställningar som kroppen ska utföra hittar jag ett inre lugn. I övningen läggs även stor vikt vid blickens fokuseringspunkt vilket hjälper till att hålla sinnet koncentrerat. I yogan är jag här och nu och kan ibland känna en form av meditation. Efteråt har jag fyllt på med energi, kraft och lugn. Vill du prova detta så vill jag bara skicka med en liten varning: Det finns risk för beroende.

Karin Schön

Pånyttfödd, påfylld och alldeles strålande

kom hon hem från yogaretreaten på Kreta. Min fin-fina granne Karin Schön. Fröet om att få en blogg när hon kom hem hade jag redan sått och idag damp den ner i min mailbox. Hon ger, hon ger sig hän, hon strålar och inspirerar. Trebarnsmorsan, goda vännen och styrkan själv. Var får hon all kraft ifrån? Imorgon berättar hon på bloggen.

Gratis om GYM! För dig! För alla!

Friskis&Svettis erbjuder en föreläsning om gym-träning. FÖR ALLA!

http://web.friskissvettis.se/gymforelasning___8570.aspx

En fin-fin hälsosida

Hittade en fin-fin sida där du kan hitta en fantastisk massa bra, beprövad och också bevisad information om vår gemensamma intresse; att må så bra som möjligt. Hälsa och livsstil eller kanske Hälsa=Livsstil...Jag lägger förstås också till den bland länkar!

http://www.suntliv.nu/Amnen/Halsa/

Så har höstlovet...den där

livsnödvändiga veckan, andningshålet, återhämtningen, kraftkällan, stunden av pappersarbetsro kommit. Tid att stanna upp. De senaste veckorna har vi lärare (och säkert en del andra också) gått lite snabbare, arbetat lite effektivare och som kostnad för det morrat lite oftare eller varit kortare i tonen mot varandra.

Min hälsoinspiratörskollega Jessica och jag fann det viktigt att inspirera kollegorna med lite konkreta stanna-upp-tips i vardagssnurran. Och visst hängde de på och gjorde ett och annat försök där i kopieringsrummet när bara en maskin fungerade och den dessutom krånglade. Visst andades vi lite djupare innan vi morrade till och visst körde vi bil bara, när vi körde bil. Någon tittade på stövlarna och tittade på stövlarna hela vägen till jobbet och tänkte bara på stövlarna. Här och Nu! I stunden. I tanken. Någon fick bara en påminnelse om hur viktig man är och hur viktigt det är att ta hand om sig. Huggtänderna som börjat växa här och var växte sig inte så långa... Tack alla ni goa kollegor för eftertänksamhet, närvaro och innerliga försök. Försök att må bättre i en stressig period.

Andninghål med de närmaste blir det för mig under lovet. Mina 4 sköningar! Vi ska vara tillsammans. Det är prioritet 1. Sedan gör vi det på en spännande plats med utrymme för det mesta. Allt tror jag rent av. För oss! Senare berättar jag. För dig!