Gunnel Sylvander gästbloggar!

MÖTEN MED MÄNNISKOR

Möten med människor kan berika ens liv för en kort stund, för en längre period eller kanske något som varar för hela livet. Det finns många olika sorters möten, vart och ett betydelsefullt på sitt sätt. Ett möte på ett flygplan, tåg eller buss, där man pratar med varandra, kan göra den dagen till något speciellt. Man kan bestämma sig för att le åt människor som man möter och för det mesta kan man få den mest surmulna att le eller i alla fall att få ögonen att glimra till en sekund. Det gäller bara att ta tillvara tillfällen som dyker upp och kliva in genom den öppna dörren, att vara intresserad av människor.

I mitt arbete som lärare tycker jag att det är viktigt att eleverna får chans att träffa ungdomar i andra länder och därför har jag arbetat mycket med sådana utbyten. Vi bor i familjer och får möjlighet att ”komma intill”, så som man aldrig kan göra som vanlig turist och lär känna familjemedlemmarna . För min del började det inom Norden med lägerskolor i våra vänorter, Svendborg och Kuopio framför allt och fortsatte med olika EU-projekt som mynnade ut i ”European Meeting”. Ett hundratal ungdomar och runt femton lärare har samlats under en vecka i ett av fem länder: Frankrike, Spanien, Tyskland, Portugal och i Sverige på Ljungarumsskolan. Detta är ett frö till fredsarbete, att bygga upp en vänskap och ungdomarna ser att det egentligen inte är så stor skillnad, även om vi kommer från olika kulturer. Vi har haft olika teman att arbeta kring i blandade grupper. Om inte det vanliga talade språket räcker till, så finns ju kroppsspråket! Avskedet efter den intensiva veckan är svårast, alla kramar och det blir mycket gråt. Några av våra elever har fortsatt att hälsa på hos varandra, även sedan de har lämnat skolan. Lärarna har blivit mycket goda vänner och vi möts då och då, även sedan projekten är avslutade.
Våra utbyten med en fransk skola i Champagne fortsätter och vi lär oss mycket om varandras kulturer bl a studiebesök i Frankrike på platser, där världskrigen utspelades (Verdun), katedralen i Reims och får se hur Champagne ”tillverkas”.
Vi avslutar alltid med en gemensam underhållningskväll med sång, dans och musik. Tonåringar är ofta väldigt mottagliga och bär med sig sina upplevelser på vägen genom livet. Under sådana här utbyten ser man hur många elever ”växer” och får självförtroende.

Under drygt tio år har vår familj ställt upp som kontaktfamilj för cirka sextio internationella studenter. Dessa möten har gett oss så mycket glädje! Ungdomarna bor inte hemma hos oss, men vi har lite av rollen som deras ”svenska föräldrar”. Vi har lärt känna dessa öppna, trevliga ungdomar och middagarna och skratten i huset har varit många. Maten lagar vi ibland tillsammans, bakar, spelar spel, tittar på TV eller filmer, går på hockey, diskuterar och jämför, löser diverse små problem och vår engelska förbättras på köpet. De är ganska unga och för många är det första gången som de är utanför sitt eget land och då kan det kännas tryggt att hälsa på och se hur en vanlig svensk familj har det. Vi fungerar som ”ambassadörer” för Jönköping med omnejd och tar dem med på bilturer både öster och väster om Vättern. Studenterna kommer från olika länder och många har blivit verkliga vänner, som vi har regelbunden kontakt med. Bröllopen i Frankrike och i Tyskland, som vi var inbjudna till, gjorde starkt intryck på oss med roliga upptåg. Våra första studenter har nu familjer och kommer på besök. Själva har vi hälsat på hos några ungdomar i deras hemländer och senast i somras umgicks vi med några på olika platser i Australien. Vi har också lärt känna flera föräldrar, då de har kommit hit på besök. Mejl och kort till varandra tar vid och FaceBook är ett suveränt sätt att hålla kontakten på! Förutom dessa studenter på högskolorna har Ljungarumsskolan tagit emot flera språkassistenter och dessa har berikat livet, både i skolan och privat.

Några av mina lärare har betytt väldigt mycket för mig. Min då 20-åriga fröken i lågstadiet beundrade jag otroligt mycket och att långt efteråt höra henne berätta om sina äventyrliga resor är något utöver det vanliga och min lärare i femman och sexan, som även är konstnär, gav det där speciella, som fick ens kreativitet att komma fram. Människor som har betytt något särskilt glömmer man inte och dem har man med sig inom sig. En av flera själsfränder, eller soulmates som det kallas numera, lärde jag känna som 10-åring. En annons i en veckotidning under ”Brevvän sökes” hade satts in av en jämnårig tjej från Norrland, som hade samma intresse för längdskidåkning som jag. Detta var början till en livslång vänskap med massor av brev fram och tillbaka och många underbara möten! Vi finns alltid till för varandra, även om avståndet är långt.

Men det mötet som har betytt mest för mig var då jag som 15-åring hyrde rum mittemot ett hus, där det bodde en ett år äldre kille. Lång, mörk och snygg och så spelade han gitarr. Bättre kunde det inte bli! Det började med en försiktig vinkning genom fönstret, där han satt med sin gitarr och… ja, nu är han min man sedan många år! Insidan är lika fin som utsidan…

Tack vare detta möte finns vår underbara stora familj!
Gunnel Sylvander