Hopp om solsida!

Klicka in på DN:s länk om Solsidans vidare inspelning. Njut, fröjdas och se framåt. Ett gapskratt är värt mycket!

http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/tystnad-tagning-gapskratt-1.1186452

En riktigt fin helg till dig! Jag taggar höstlov! Snacka om fredagskänsla! Önskar att du känner samma!

Sugen på Qigong-kurs?

Kika in på Kroppsro och klicka på Nyheter. Där finner du kurserna.

http://www.kroppsro.se/

Allt För Hälsan 2010

http://www.alltforhalsan.se/common/category.aspx?id=3785

Hälsomässa för alla. Ett fantastiskt utbud får du här för bara inträdesbiljetten. För dig!

"Dags att lägga ner penseln. Tavlan är klar. Allt från och med nu blir kladd. Det jag målat liknar fortfarande mig.Om en stund kan det vara förstört. Jag vill inte mer. Jag har varit ärlig. Även i mina elakheter. Varit som jag är. Människa!"

Sms från grannens Yogaretreat!

Min sköna vän och granne Karin Schön är i Grekland denna vecka. Lagom när hösten slagit rot på allvar har hon alltså lämnat landet och också den snurra som livet är uppbygggt kring. Hon gör något helt annat. Redan på sensommaren när hon gled in hos oss en eftermiddag såg jag glansen i hennes ögon. Hon hade bokat. Resan låg framför henne. För henne.

Jag skickade henne ett sms i morse:

Jag: Hur har du det? Fullständig harmoni?

Karin: "Hej fina du! Det är alldeles fantastiskt här. Har precis duschat efter yogan och ska äta en fruktfrukost. Fullkomlig harmoni och massor av energi! Kram"

Såklart frågade jag till svar om jag fick citera henne på bloggen.

PS: Karin är med Yogacenter på retreat med Yogacenter i Jönköping http://www.ycj.se/ Kanske får vi höra mer om detta senare. Hanna som är lärare och delägare på Yogacenter har tidigare gästbloggat här. Kika gärna på gamla gästbloggar.

Om Mia och Klara...

"Sån humor gillar jag. Med lerig botten. Det ska fan synas på stövlarna att man varit ute i riktigt oväder, Skrattet ska fastna i halsen."

"Magsjukor får vi för att vi ska komma ihåg vad som är viktigt här i livet. Vi ska höja våra huvuden från toastolen upp mot himlen, lova oss själva att prioritera rätt, det som har något värde för oss."

"Jag försöker lära mig att jag inte kan bli älskad av alla, att det går bra ändå!"

Mindre ångest!

Jag gillar att inspireras av andra. Andras tankar och idéer. Andras liv. Andras ställningstagande. Av dig. Sedan gillar jag att läsa. Blandat. Allt möjligt. Senast läste jag noveller av Jonas Karlsson, därefter Jenny Berggrens självbiografi "Att vinna hela världen". Jonas Karlssons novell Den perfekte vännen är skickligt skriven och lämnar mycket att tänka på. Rekommenderar just den novellen. Jenny Berggrens bok är fascinerande att läsa. Att åka med på hennes resa i livet då hon när hon just gått ut gymnasiet fick hela världen som arbetsplats är underhållande. När hon sedan tvingas bottna i sig själv och grotta ner sig i vad som verkligen betyder något blir historien ännu mer färgsprakande och väldigt varm.

Just nu läser jag Mia Skäringers blogg-samling "Dyngkåt och hur helig som helst". Hennes intention med bloggarna som varit med i tidningen mama är att inspirera människor till att vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de visar upp. Mias raka och väldigt finurliga, stundtals lite poetiska sätt att uttrycka sig är vulgärt på ett motiverat sätt. Man rycks med, förskräcks, tvingas tänka till och bli mänsklig. Bli mänsklig. Vi gör alla så gott vi kan! Jag finner att hon lyckas. Hon vill att vi ska få Mindre ångest och jaa, det gör hon bra. Rätt ut bara. Ut med det! Befriande på nåt sätt!

Denna vecka får du Mia Skäringer-citat här på bloggen! Låt dig förföras! Berätta gärna vad du tänker också!

Återhämtning i Harmoni!

Som reaktion på mitt inlägg om att vi är i en stressig tid nu, ger jag dig en chans att stanna upp. Klicka på bildspelet och lyssna, se. Stanna. Lite!

http://kreativinsikt.jetshop.se/pub_docs/files/koll07Harmoni.swf

Jag lägger det förstås också bland de andra bildspelen.

Håller vi på att stressa upp oss igen?

Pratade just med en av mina kära kollegor på telefon. Vi håller på att stressa upp oss inför våra utvecklingssamtal nu vi lärare. Eller stressa upp oss, jaa, joo, men så är det. Eller är det egentligen vi som stressar upp oss? På sätt och vis kanske, men sedan är det så i skolans värld att det är väldigt mycket att göra just den tiden man har utvecklingssamtal. Vi tänker varje år att vi ska bli bättre och planera mer jämnt fördelat över terminen, men ändå hamnar vi där. Sedan har vi ju det faktum att hur samtalen ska hållas, dokumeteras och granskas ändras hela tiden. Dessutom är vi grymt självkritiska. Tro det eller ej, men även om läraryrket granskas från alla håll så ligger vi i rätt bra själv också. Självkritiska är vi. Vill hela tiden bli lite bättre. Å ena sidan, å andra sidan....Drivkraften finns och frodas!

Kanske ska vi göra ett försök ändå att i dessa uppvarvade tider varva ner rejält emellanåt så att vi orkar. Vi kan ha ett högt tempo om vi också varvar ner rejält. Tempoväxling. Det ska jag försöka.

Märkligt hur jag kunde missa det... men

jag får väl ta det som att jag är närvarande. Kanske mer närvarande just nu än tidigare. Tittar tillbaka på ett-årsdagen; den 17 september 2010 då bloggen fyllde ett år och ser att jag bloggat lite kryptiskt om att det är tomt. Tomt var det väl i sinnet då, just då, men på bloggen var det fullt.

Reflekterar lite....Vad har jag gett och vad har jag fått nu som bloggande hälsoinspiratör. Hmm, vad jag gett kan jag spekulera i, men bara du som läser vet säkert. Hoppas, hoppas att jag kickat igång något. Kanske?

Fått har jag. Mycket. Bara genom att sätta ord på mina tankar har jag många gånger känt att jag blivit mer klarsynt. Lite aha-upplevelser! Sedan har jag fått många positiva och sköna kommentarer från er som läser, både muntligt och skriftligt. Tacksam är jag!

Hurra för bloggen alltså och resultatet blir att jag bloggar vidare. Trivs och känner tacksamhet...för att du vill fortsätta läsa.

Höstprakten värmer!

En vacker, kall, men sprakande måndag morgon ger oss hopp om nya tider. En vacker höst bär oss mot vintern. Lyfter oss, fyller oss, stärker oss. Tackar för att jag mitt i morgonstressen efter allt letande av varmare kläder ändå fick hjälp att lyfta blicken och se det. Det är vackert ute!

Tack Gunnel för din fina blogg om möten!

Alla dina ord i ett moln!

Gunnel Sylvander gästbloggar!

MÖTEN MED MÄNNISKOR

Möten med människor kan berika ens liv för en kort stund, för en längre period eller kanske något som varar för hela livet. Det finns många olika sorters möten, vart och ett betydelsefullt på sitt sätt. Ett möte på ett flygplan, tåg eller buss, där man pratar med varandra, kan göra den dagen till något speciellt. Man kan bestämma sig för att le åt människor som man möter och för det mesta kan man få den mest surmulna att le eller i alla fall att få ögonen att glimra till en sekund. Det gäller bara att ta tillvara tillfällen som dyker upp och kliva in genom den öppna dörren, att vara intresserad av människor.

I mitt arbete som lärare tycker jag att det är viktigt att eleverna får chans att träffa ungdomar i andra länder och därför har jag arbetat mycket med sådana utbyten. Vi bor i familjer och får möjlighet att ”komma intill”, så som man aldrig kan göra som vanlig turist och lär känna familjemedlemmarna . För min del började det inom Norden med lägerskolor i våra vänorter, Svendborg och Kuopio framför allt och fortsatte med olika EU-projekt som mynnade ut i ”European Meeting”. Ett hundratal ungdomar och runt femton lärare har samlats under en vecka i ett av fem länder: Frankrike, Spanien, Tyskland, Portugal och i Sverige på Ljungarumsskolan. Detta är ett frö till fredsarbete, att bygga upp en vänskap och ungdomarna ser att det egentligen inte är så stor skillnad, även om vi kommer från olika kulturer. Vi har haft olika teman att arbeta kring i blandade grupper. Om inte det vanliga talade språket räcker till, så finns ju kroppsspråket! Avskedet efter den intensiva veckan är svårast, alla kramar och det blir mycket gråt. Några av våra elever har fortsatt att hälsa på hos varandra, även sedan de har lämnat skolan. Lärarna har blivit mycket goda vänner och vi möts då och då, även sedan projekten är avslutade.
Våra utbyten med en fransk skola i Champagne fortsätter och vi lär oss mycket om varandras kulturer bl a studiebesök i Frankrike på platser, där världskrigen utspelades (Verdun), katedralen i Reims och får se hur Champagne ”tillverkas”.
Vi avslutar alltid med en gemensam underhållningskväll med sång, dans och musik. Tonåringar är ofta väldigt mottagliga och bär med sig sina upplevelser på vägen genom livet. Under sådana här utbyten ser man hur många elever ”växer” och får självförtroende.

Under drygt tio år har vår familj ställt upp som kontaktfamilj för cirka sextio internationella studenter. Dessa möten har gett oss så mycket glädje! Ungdomarna bor inte hemma hos oss, men vi har lite av rollen som deras ”svenska föräldrar”. Vi har lärt känna dessa öppna, trevliga ungdomar och middagarna och skratten i huset har varit många. Maten lagar vi ibland tillsammans, bakar, spelar spel, tittar på TV eller filmer, går på hockey, diskuterar och jämför, löser diverse små problem och vår engelska förbättras på köpet. De är ganska unga och för många är det första gången som de är utanför sitt eget land och då kan det kännas tryggt att hälsa på och se hur en vanlig svensk familj har det. Vi fungerar som ”ambassadörer” för Jönköping med omnejd och tar dem med på bilturer både öster och väster om Vättern. Studenterna kommer från olika länder och många har blivit verkliga vänner, som vi har regelbunden kontakt med. Bröllopen i Frankrike och i Tyskland, som vi var inbjudna till, gjorde starkt intryck på oss med roliga upptåg. Våra första studenter har nu familjer och kommer på besök. Själva har vi hälsat på hos några ungdomar i deras hemländer och senast i somras umgicks vi med några på olika platser i Australien. Vi har också lärt känna flera föräldrar, då de har kommit hit på besök. Mejl och kort till varandra tar vid och FaceBook är ett suveränt sätt att hålla kontakten på! Förutom dessa studenter på högskolorna har Ljungarumsskolan tagit emot flera språkassistenter och dessa har berikat livet, både i skolan och privat.

Några av mina lärare har betytt väldigt mycket för mig. Min då 20-åriga fröken i lågstadiet beundrade jag otroligt mycket och att långt efteråt höra henne berätta om sina äventyrliga resor är något utöver det vanliga och min lärare i femman och sexan, som även är konstnär, gav det där speciella, som fick ens kreativitet att komma fram. Människor som har betytt något särskilt glömmer man inte och dem har man med sig inom sig. En av flera själsfränder, eller soulmates som det kallas numera, lärde jag känna som 10-åring. En annons i en veckotidning under ”Brevvän sökes” hade satts in av en jämnårig tjej från Norrland, som hade samma intresse för längdskidåkning som jag. Detta var början till en livslång vänskap med massor av brev fram och tillbaka och många underbara möten! Vi finns alltid till för varandra, även om avståndet är långt.

Men det mötet som har betytt mest för mig var då jag som 15-åring hyrde rum mittemot ett hus, där det bodde en ett år äldre kille. Lång, mörk och snygg och så spelade han gitarr. Bättre kunde det inte bli! Det började med en försiktig vinkning genom fönstret, där han satt med sin gitarr och… ja, nu är han min man sedan många år! Insidan är lika fin som utsidan…

Tack vare detta möte finns vår underbara stora familj!
Gunnel Sylvander

Presenterar stolt en ny gästbloggare

Temat är möten denna vecka. Som ni säkert har koll på sen igår. Ett strålande energigivande tema precis som morgondagens gästbloggare Gunnel Sylvander. Gunnel var tillsammans med biträdande rektorn på Ljungarumsskolan den första personen jag mötte i Jönköping när jag for ner från Märsta för att gå på jobbintervjuer. Jag var på fler intervjuer och det var då lättare att få lärarjobb än det är nu, men jag valde Ljungarumsskolan, säkert mycket tack vare min numera goda vän och kollega Gunnel.

Jag minns hur hon fick mig att slappna av och hur hon kärleksfullt och innerligt berättade om skolan. Med sin äkta ungdomliga flickaktighet berättade hon innerligt om skolan och eleverna när vi gick därigenom den typiska högstadieskolans korridorer. När vi skiljdes åt skickade hon med mig en önskan om att jag skulle välja skolan, att jag passade in hos dem och jag kände mig varmt välkommen. Det gör man hos Gunnel!

Gunnel är engagerad i allt vill jag påstå och när jag säger att möten med människor är ett stort intresse för henne är det en underdrift. Det är hennes liv. Inte bara hennes möten utan också att andra får mötas. Vi är många som har henne att tacka för kurs-tips, hjälp med ansökningar till samarbetsprojekt och nya berikande möten. Många många. Jag är stolt, jag är sprittande glad och jag är rörd att hon delar med sig i en blogg hos mig. En kär vän. För dig och mig. Imorgon!

Att mötas och finna kraften i det...

Lite av ett tema för denna veckan tänkte jag att det skulle bli det där med att mötas. Fundera på vilka möten i ditt liv som du minns sådär lite speciellt. Möten av alla de slag. Möten där det klickar direkt, eller möten som blir en frontalkrock, men som sedan med lite jobb blir något riktigt fint. Möten som blir bärande broar.

Bilden är från ett "möte" med syrran en kväll då barnen doppar sig i badet. Man får greppa ögonblicken. Att mötas!