Förväntan

Jag funderar på det där med förväntan idag.

Jag har startat upp skolåret med en helt ny klass.

En rad med sköna ungdomar med olika förväntningar och därtill hörande viktiga föräldrar. Också de med en hel del förväntningar.

Utöver det har vi mina förväntningar.

Och så ska vi alla mötas någonstans, eller åtminstone veta och känna förväntningarna från varandra. Acceptera eller i bästa fall förstå. I allra bästa fall leva upp till.

Skippa det där med förväntningarna tänker du därför att kraven läggs på så fort du hör ordet, men så tänker inte jag.

Förväntan är något positivt, något bejakande.

Det har med tilltro att göra.

Att jag tror på dig.

Att jag tror på den jag möter och att jag tror på det som kommer.

Att jag tror på att det ska gå bra.

Jag plussar det på mina förväntningar.

Jag förväntar mig gott.

Och tror.

Har tilltro!

Bjuder på en förväntansfull bild av sonen också. Min Per har fotat!