Tankarna jag tänker påverkar hur jag mår!
Sommaren 2010
Först en mindre chock att det var en kille... var så inställd på en tjej. Men sen den totala chocken; den lille killen inte såg ut som förväntat!! Det var min man som upptäckte det först, han trodde att ena örat legat vikt, men sedan såg han att så inte var fallet. Jag såg på min man och på barnmorskan att något var fel. Jag frågade och frågade men när jag inte fick något svar lyfte jag själv upp min nyfödde son och såg med egna ögon att något var fel! Totalt förvirrad, ledsen och mörbultad tog nu mitt och min mans liv en oväntad vändning!
Det visade sig att vår son, Pontus, fötts med ovanliga syndromet Treacher Collins syndrom vilket innebär att hans lilla ansikte inte utvecklats normalt under de första veckorna i magen. Pontus hade underutvecklade ytteröron, underkäke och okben. Utöver detta hade han dessutom gomspalt.
För att överhuvudtaget kunna anpassa oss till denna nya situation fick vi bo på sjukhus i några veckor efter förlossningen. Vi behövde hjälp med att få kontroll över Pontus andning och matning. Dessutom fick kuratorer och psykologer hjälpa oss med att orientera oss i alla tankar som for runt i huvudet.
Vi var ganska snabbt klara över att det inte fanns någonting att göra, förutom att acceptera och gå framåt men alla frågor som ville ha svar var emellanåt outhärdliga. Det snurrade så mycket tankar att vi tvingades hitta ett sätt för att inte gå under. Vi kom fram till att det inte går att tänka på allt som eventuellt kommer eller inte kommer att hända utan vi måste bara leva HÄR och NU. Så det blev vårt mantra. Så fort tankarna for iväg hejdade vi dem och sa högt för oss själva, HÄR och NU!
Både min man och jag var väl medvetna om vilka faser man kan gå igenom när man hamnar i en kris; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Man brukar säga att det tar cirka ett år att gå igenom alla faser. För mig var det exakt så och jag har hela tiden varit medveten om var jag befunnit mig och varför. Det gör inte att det varit så enkelt alla gånger… men kunskapen har ändå varit positiv.
Många tycker att vi är så starka och undrar hur vi tagit oss igenom detta så bra. För oss är det enkelt; det finns inga alternativ än att gå vidare och göra det bästa av situationen. Jag tror att vi alla klarar mer än vi tror och det är inte förrän man själv utsätts för en situation som man verkligen kan förstå hur någon annan har det.
Det som verkligen förändrat mig efter detta år är att jag numera lägger många ”onödiga” tankar åt sidan och tvingar mig själv att lägga energi på sådant som gagnar mig på ett positivt sätt. Jag planerar mindre, lever mer för dagen och jobbar varje dag med att sortera de tankar som virvlar runt i huvudet. Mia Törnblom sa på en föreläsning att vi tänker ca 65 000 tankar varje dag och det påverkar givetvis hur vi mår om merparten av dessa är negativa eller positiva.
Det finns ingen annan än jag själv som kan tänka mina tankar och jag har gjort ett aktivt val, nämligen att merparten ska vara positiva!
Ulrica Strömkvist
Följ Pontus och Ulrica vidare! Ulrica bloggar på www.pontusstromkvist.blogspot.com
